Del 15 • Ge mig den, så tar jag hand om den

26 1 0
                                    

Hon läser smset flera gånger , från Liam.

En attraktiv man, undra vilken ålder , det är svårt. Hon har smygkikat det hon kan på Facebook, han ser ut att ha haft ett tidigare kärleksliv med en brunett tjej som hette Amanda. Snygg, lång, wow, säkert äldre, typ iallafall 30 år.
Fuck, varför klickar hon runt, vad har hon ens för intresse i detta. Den här Amanda är ju allt annat än vad Lexi är.

Liam har otroligt vackra ögon men han var ju ett äkta ass som gjorde som han gjorde. Kan man lita på en sådan person? Hon är rädd för allt som har med killar att göra. Hon kan inte. De vet ingenting om hennes historia, det skulle skrämma alla.

Hon har... hon har , hon kan inte ens tänka på det hon gjort mot någon som hon trodde älskade henne .
Nu sticker det i bröstet igen och hon gråter, hon lägger mobilen på nattduksbordet och låter det vara så. Hon skulle bara göra denna Liam illa, med sitt bagage och hennes ohälsa som inte heller är on top.

Faaaaan, hon behöver ingen, ingen behöver henne. Nope, hon är en red flagg ...

Hon vaknar senare än vanligt denna morgonen, hon brukar för det mesta höra Emmis gulliga röst när hon pratar med Christian i köket

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.











Hon vaknar senare än vanligt denna morgonen, hon brukar för det mesta höra Emmis gulliga röst när hon pratar med Christian i köket. Inte denna morgon.
Ah, hon kom på att hon tog sina tabletter innan hon somnade. Hon fick en ångestattack som aldrig gick över. Förr kunde hon ta hjälp av Chris men nu vill hon inte det längre. Chris har sitt, han har barn. Det går inte. Hon måste klara sig på egna ben när hon ska flytta också här framöver.

Hon kliver upp och går mot köket, vad tyst det är. Lördag och ingen alls i huset, var är Chris och Em egentligen.
Vid kaffebryggaren är en lapp. Typiskt Chris att vara gammaldags och skriva för hand.

"Vid beachen. Kom ner dit du med. Kaffet är klart, ät någonting. / C"

Lexi trycker på knappen på den iordninggjorda kaffemaskinen. Äta något, hon har aldrig varit ett big fan av frukost och helst inte idag. Det känns som huvudet ska sprängas, säkerligen för hon grät sig till sömns igår.
Klockan är halv tolv, shit.. det är rekord. Är Noah också där hinner hon tänka men det är han inte för hon ser han genom fönstret , han ligger i hängmattan på verandan med sina hörlurar. Hon tar kaffekoppen och går ut till honom

"Oh fuck, du skrämde mig!" säger han då han tittar på henne
Han tar av sig sina hörlurar
"Vad lyssnar du på?" säger hon
"Just nu, Phil Collins" säger han och ler stort
"Oh" svarar hon och vet faktiskt inte varför han ens kan lyssna på honom.
"Ja, det handlar om bearbetning och förståelse" säger han som om han läser av hennes tankar
"Du lyssnar på Nikkis favorit artist, jag skulle kräkas av den musiken om jag var du" säger hon
"Mm men förståelse behövs , hon var en annan människa från början. Vi fick se den svaga sidan hela tiden, särskilt du då. Men när hon var sitt rätta jag, så var ju hon som vi. Lyssnade på Phil tillexempel huh.. städade kanske.. såg till mig. Inte dig, då var det försent" säger han
"Man kan fördriva en ledig dag på olika vis" hon smakar på kaffet som når hela henne. Hon behövde verkligen coffeinet nu, för mer död än levande känner hon sig.

Bok 4. •  Home againWhere stories live. Discover now