Det 4 om Lexi Murrey. Läs gärna de tre böckerna i ordning innan du hoppar in i denna 🤍
8 år senare så kan äntligen Lexi komma tillbaka till USA efter år av längtan.
Hur har åren borta varit? Hur kommer man vidare? Vad har hänt hemma medan hon var...
Känslan att gå här ,är igenkännande och det känns i magen att man landar på något plan rätt. Att man under nästan 8 år varit någon annanstans för att nu ta steget att hälsa på, känna in, se.
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
Hon går på stadens smala vägar mellan palmer, rollerblades , matlagningsstånd, turister, hav.. aaah hav, doften är familjär. Hon stannar upp och tar av sig sina solglasögon och tittar ut över de blå vågorna, hennes hår flyger i vinden. Hon blundar och andas in doften av saltvatten och sand , värmen är fuktig precis som det var sist. Allt är sig likt här, förutom att tiden gått .
Hon strosar vidare längst gatorna och kommer tillslut till slutet på vägen där hon minns att människor stod i kö för att få tag i en taxi, lika var det nu men att det inte var lika lång kö som hon själv minns det. "To Florida east ,sir" säger hon och sätter sig i baksätet på den svarta taxin.
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
Hon tittar ut och minnen från sin ungdom kommer till henne, hon ler åt många och hon skäms åt andra saker. Hennes familj var nog gråhårig ibland av alla hennes stunts.
"Its a gate here and I think you need to call to the owner to get in here miss" säger mannen. 8 år gör en människa osynlig, ingen vet längre vem Lexi Murrey är. Hon har varit i ett annat land, långt långt härifrån en lång lång stund. Men nu är det dags, dags att återvända , att träffa hennes familj på hemmaplan, igen.
"I take it from here. Thank you for this" säger hon och drar sitt kontokort innan hon artigt öppnar dörren. "I can help you with your bags ,miss " säger chauffören men hon har redan dragit ut två av sina tre väskor från bagageluckan. "Thanks, but its okey" svarar hon och tittar mot bron, bron till hemma, bron till hennes ö.
Under åren som varit har hon inte kunnat åka hem, det har funnits belägg till det. Hon har fått acceptera det. Hon har fått accepterat att hennes familj har fått hälsa på henne istället, de få gånger det gått och sällan har det hänt att de setts allihop samtidigt. Detta har gjort ont, många sömnlösa nätter första året, med allt vad det innebar. Många telefonsamtal till Christian som verkligen funnits , utan honom hade hon inte klarat första året så bra som hon gjorde. Han har väglett henne till steget att ta sig an sin dröm , drömmen att jobba med barn, barn som har fått varit offer för sina föräldrars problematiker i drogvärlden. Hon älskar Chris för hans stöd, hon har allt hon kan drömma om inom den jobbkarriären och nu kan hon om hon vill, ta steget mer utåt i världen. För nu går det. Nu är allt fritt igen, nu kan hon äntligen få andas Lexi Mollie Murrey igen.
