Min prins.

1. Ögonen

"Uggghhhhh kom igen då Adelle andas in!!!" klagar Maja på mig. Vi står i klädkammaren och Maja drar och sliter i min korsett.
"Vad tror du jag gör?!?" tjuter jag till svar. Maja drar i snörena medan jag drar in magen så gott det går. Vi hör en knackning på dörren.
"Prinsessan skall infinna sig i tronsalen om 20 minuter." Maja fnissar lite och knyter korsetten. Jag släpper ut all luft och gör en grining min av hur hårt den sitter.
"Du ska träffa Hulken aka. Prins Zach. Du måste se bra ut." förklarar Maja. Jag nickar och tar upp min gröna klänning och låter den glida över min kropp. Maja drar åt klänningen i ryggen och rättar till mitt hår. Jag kollar på mig själv i spegeln. Jag ser att Maja granskar min perfekta "timglaskropp" och mitt bruna lockiga hår som ligger över min bröstkorg.
"Det där blir perfekt" säger hon och ler så att man ser hennes rynkor tydligt.  Jag ler mot henne och tackar artigt för hjälpen. Jag sätter på mina mörkgröna klackskor som matchar sidenklänningen perfekt och går ut från rummet. När jag öppnar dörren får jag genast hjälp av en vakt som håller upp dörren samtidigt som han bugar sig.
"Tack....?" sa jag och log medan jag väntar på att få höra hans namn. Jag hör en harkling bakom mig och ser Maja stå och skaka på huvudet. Just det inte prata med tjänstefolk. Jag ger han en nick och går snabbt vidare innan han hinner svara.

Runt hörnet var den stora dörren till tronsalen. Jag lutar mig mot väggen och andas nervöst. Det här mötet betyder mycket för min pappa. Just nu sitter han där inne och pratar affärer med Kung Karl, aka. Prins Zachs pappa. Att göra ett gott intryck gör mycket och jag vill inte att pappa ska bli besviken. Men jag är så klumpig så jag kommer förstöra något. Jag är prinsessa men inte så insatt i själva prinsess-saken. Jag har inte sånt bra bordsskick och uselt humör. Jag vet inte hur jag ska uppföra mig bland tjänstefolk. Jag är helt enkelt inte van vid det. Vi har inte haft besökare på slottet på flera, flera år så jag har inte behövt lära mig. Men pappa har äntligen besluatat att öppna portarna igen och släppa in gäster. Mest för att riket skulle gå under om vi inte fick några pengar snart. Därför är det här mötet mycket viktigt "hela riket står på spel". Så dom senaste två veckorna har jag legat i hårdträning och så fort jag försöker minnas allt jag har lärt mig börjar mitt huvud dunka och jag minns ändå ingenting.
Mitt i mina tankar så avbryts jag av en hand på axeln. Jag hoppar till och möts av ett par bruna ögon bara några decimeter från mina.
"Hej" säger ögonen.
"Heej?" svarar jag förbryllad över att ögonen pratar. Ögonen ger mig en konstig blick och plötsligt ser jag ett helt ansikte framför mig. Snart inser jag att det står en människa framför mig och jag pratar inte med ett par ögon. Av ren reflex tar jag ett steg bakåt och granskar personen framför mig.
Det är en kille i min ålder, kanske lite äldre. Han har brunt hår och hasselbruna ögon. Han är väldigt stiligt klädd med en blå kavaj och vita byxor.
"Vem är du?" frågar jag och kollar på honom med ett höjt ögonbryn. Han kan ju inte va en ny vakt i alla fall, han ser inte alls ut som en, han är alldeles för finklädd.
"Ehh... Jag är Prins Zach och jag antar att du är Prinsessan Adelle?" flinar han mot mig. Plötsligt slår det mig, jag ska vara i tronsalen just nu och vänta på den här killen.
"Åh oj! Ehm alltså det har blivit lite fel här jag ska egentligen vara i tronsalen just nu och vänta på dig. Du vet sitta där och låtsas som om din pappa är intressant. Vara artig, inte spilla du vet göra massa sånnadär prinsessaker man gör. Ja jag borde vara där inne istället för att stå här ute och drunkna i dina ögon, vänta va?" jag ger mig en mental facepalm och stirrar på honom och ber en bön att han inte hörde vad jag sa. Jag stirrar rakt in i ett flinande ansikte och jag är nu helt säkert på att han hörde varenda ord jag sa. Jag ger mig själv en mental facepalm igen.
"Du vet, jag kan vänta här ute och så går du in och sätter dig. Låstas att min pappa är intressant, va artig och sen kan jag komma in och avbryta dina prinsessaker och vi låtsas som om vi aldrig möttes. Så kan du drunkna i mina ögon då istället." säger han och ler. Jag kollar på honom ett tag.
"Ja, jag antar att det blir bra." mumlar jag och börjar gå mot dörrarna till tronsalen. Great... Vilket bra första intryck...

"Prinsessan Adelle" ropar en vakt när jag går in i tronsalen. Tronsalen är stor och framför tronen står ett långt bord uppdukat. De två kungarna sitter på varsin kortända och till vänster om Kung Karl sitter hans fru, Drottning Chloe.
"Ah min dotter" säger pappa och sträcker ut båda armarna. Jag tar tag i min klänning med båda armarna och böjer mig sakta ner för att hälsa på min pappas gäster. Med korsetten och dom vingliga klackarna niger jag så gott det går utan att ramla. När jag står upp igen kollar jag mot gästerna.
"Kung Karl, Drottning Chloe" hälsar jag med en nickning. Dom nickar tillbaks och ler mot mig. Jag går till min plats höger om pappa. Han ger mig en blick som säger det-där-gjorde-du-bra-älskling och jag andas ut, eller jag hade andats ut om det hade gått med denhär korsetten. Jag börjar lägga på lite sallad på min tallrik.
"Prins Zach" ropar en vakt och jag vänder mig om för att se killen med dom vackra ögonen komma in. Han bugar och kollar på min pappa.
"Kung Philip" hälsar han med en nick. Sen vänder han sig mot mig. "och den fagra prinsessan Adelle" hälsar han med en nick och blinkar mot mig innan han går och sätter sig på sin plats höger om Kung Karl. Jag känner mina kinder färgas röda och vänder ansiktet ner mot bordet. Jag sitter tyst nästan hela middagen och lyssnar på Kung Karl som om och om igen uttrycker med sin höga stämma hur fantastiskt det är att vara här. Hans fru, Chloe, nickar instämmande och Zach sticker in någon kommentar ibland.
"Jag skulle gärna se mer av eran omtalade trädgård." säger Zach plötsligt. Jag kollar på pappa som sitter och ler.
"Ja men självklart ska du få det! Adelle kan trädgården utantill. Dottern min, ta med Prins Zach ut i trädgården och visa honom runt." säger pappa och ler mot mig.
"Ja, det ska jag göra far." svarar jag och ler som svar. Både jag och Zach reser oss och går mot dörren.
"Efter dig" säger han och håller upp dörren. Jag tackar och går ut genom den stora dörren. Lättad av att äntligen vara ute från tronsalen.