Min prins.

3. Gula blommor

Det var en ny dag med nya möjligheter. Efter lunch ska jag få träffa Aaron också. Men innan det så ska jag vara med Zach. Han var ganska trevlig igår kväll faktiskt. Lite sliskig, men trevlig. Jag tror att han och jag absolut kan bli  kompisar. Efter att vi alla ätit frukost så ville Zach ner till havet. Pappa tyckte att det var en fantastik ide att jag och Zach tog en ridtur till standen så så fick det bli.
"Har du ridit förut?" frågade jag Zach när vi gick ner mot stallet. Han stannade och kollade konstigt på mig.
"Det var ett skämt" fortsatte jag och log. Han andades lättat ut och sprang ikapp mig. Vi båda började skratta lite smått. Vi kom fram till stallet och en mycket kort kille kom fram och bugade sig framför oss.
"Prinsessan Adelle och Prins Zach, era hästar är iordning gjorda." sa han tydligt.
"Bra" svarade jag kort och gick fram till min häst. Jag hoppade vant upp på hästen och Zach tog sig också upp, något midre graciöst.
"Hoppas ridturen blir bra, ers majestät!" sa den korta killen och log. Jag nickade och log. Sen smackade jag med tungan och den magnifika kroppen under mig började röra sig. Jag och Zach skrittade ut från stallet och byn i tystnad. Det var inte förrens vi kom till skogen som någon av oss sa någonting.
"Försten till vattnet!" skrattade Zach och hans häst började galoppera.
"Fusk!" skrek jag innan jag skyndade efter. Vinden tog tag i mitt hår och hästens man. Klänningen fladdrade och jag kände den muskulösa hästkroppen röra sig under mig. Framför mig såg jag Zachs rygg. Den kom inte närmre och jag insåg att jag inte skulle hinna ikapp honom. Men jag vägrade ge upp och när jag besviket galopperade ut på stranden bara några meter efter honom så skrattade han åt min besikna min. Vi saktade ner och hoppade av från hästarna. Zach kom fram till mig.
"En promenad kanske?" föreslog han och gestikulerade med handen mot det håll han ville gå. Jag nickade och han la handen bakom min rygg. Vi börade gå längs med vattnet. Det var en magisk morgon. Solen gassade och havet luktade salt. Då och då drog en varm vindpust förbi.
"Din far har bjudit in till fest ikväll" sa Zach.
"Jaså?" sa jag förvånat.
"Ja, jag tycker det är intressant hur han har hållt slottet i princip stängt från besökare, tills nu. Vad har hänt?" frågade han och kollade på mig. Jag tittade snabbt ner i marken.
"Jag vet inte. Han insåg väl att det inte är kul att vara ensam." svarade jag tyst.
"Ja han kanske äntligen har gått vidare med livet. Man kan ju inte sörja föralltid lixom" sa han med ett skratt. Orden vred om mitt inre som en kniv i hjärtat och skrattet fick ilskan att bubbla i magen. "Ni har ju inte haft gäster på slottet sen..."
"JAG VET!!!" skrek jag innan han hann avsluta meningen. Han hoppade till. "Jag tror vi måste återvända hem nu, om du ursäktar." fortsatte jag. Jag vände mig om och sprang bort mot hästarna. Tårarna brann bakom ögonlocken. Jag kunde inte fatta att han var på väg att säga dom där orden högt.
"Hallå!? Adelle stanna det var inte meningen!" skrek han efter mig. Men jag ville inte lyssna. Ridturen hem var lång. Det sved i mitt hjärta hela vägen. Han hade öppnat ett sår som nog aldrig skulle läka. När jag äntligen såg slottet blev jag lättad. Jag galopperade igenom byn och höll på att rida in i flera människor, men jag brydde mig inte. Jag hoppade av från hästen utanför stallet och sprang upp till slottet. Jag tog snabbaste vägen ut till trädgården och sprang till mamma. Jag sjönk ner framför stenen som var omringad av röda rosor, hennes favoritblommor. Där satt jag och grät. Tårarna bara rann och rann, dom tog aldrig slut. Jag kände en hand på mina axel och hörde en röst som sa:
"Det är Aaron" sen sjönk jag in i en varm famn med händer som lekte med mitt hår, exakt som mammas hand brukade göra. Jag blundade och drömde mig tillbaka. Tillbaka till tiden då allt var bra. Då alla var lyckliga. Då jag, mamma och pappa lekte i tronsalen. Då mamma flätade mitt hår och pappa kysste henne. Då pappas ögon lyste av lycka och kärlek när mamma log. Då pappa fick en bekymrad rynka mellan ögonbrynen när mamma var ledsen och hur mamma tröstade mig när jag slagit mig. Såja, såja, det blir bättre. Och det blev alltid bättre, så när mamma dog trodde jag på att det skulle bli bättre, men det blev det inte. Åren har gått och smärtan har inte försvunnit, jag har bara lärt mig att leva med den. Jag grät mest i början, men sen lärde jag mig att skjuta undan tankarna. Det gick liksom bra så länge jag inte tänkte på det. Men Zach den idioten var såklart tvungen att ta upp det.
"Såja, såja, det blir bättre" jag lyfte huvudet och kollade på Aaron.
"Så brukade hon jämt säga" snyftade jag.
"Min mamma också" sa han och log lite.
"Är hon också..?" frågade jag lite försiktigt.
"Nejdå, hon lever. Hon är lite hungirg bara. Men hon sa alltid så till mig när jag var liten och ledsen. Oftast för att jag var hungrig" sa han vänligt. Jag nickade försiktigt.
"Är det du som tar hand om graven också?" frågade jag. Han nickade som svar.
"Den är fin" sa jag och log lite. "Röda rosor var hennes favoriter."
"Ja, din pappa berättade det för mig." sa han och plockade upp en ros. "Jag gillar lite mer blå-lila blommor."
"Jag gillar gula blommor." sa jag. "Alla sorter"
"Gula?" sa han och kollade undrande på mig.
"Ja"
"Det var en ovanlig färg. Varför gula om man får fråga?" sa han och log lite smått.
"Jag tycker färgen ser glad och lugn ut och jag kan inte koppla den till något dåligt. Den är som allt jag saknar. Sen gillar jag att den är ovanlig, den är som jag. Ovanlig och lite utanför." sa jag helt säker på mitt svar. Fast strax efter att jag hade sagt det ångrade jag mig lite. Aaron kollade på mig och log. Han var riktigt söt när han log.
"wow" sa han plötsligt.
"Vaddå wow?" frågade jag.
"Jag trodde aldrig att en prinsessa kunde vara så äkta" svarade han och fortsatte le. Jag kände att mina kinder blev röda och jag tittade ner i marken.
"Ta..ta..tack...tror jag?" stammade jag fram. Han skrattade.
"Det var en komplimang. Varsågod" jag vågade titta upp på honom igen där han satt med sitt bländande leende. Då slog det mig plötsligt att pappa skulle ha fest och Maja kommer säkert dö av stress om inte jag är där snart så hon kan göra mig i ordning.
"Jag är hemskt ledsen jag måste gå!" utbrast jag och reste mig upp. Han reste sig också och kollade frågande på mig. "Pappa ska ha fest och jag måste göra mig iordning, Maja är säkert jätteorolig och stressad för att jag inte är där!"
"Det är lungt, gå du!" sa Aaron och log. Jag log tillbaks innan jag gav honom en puss på kinden och skyndade till Maja.

"Det är ett under att vi hann klart i tid!" sa Maja och pustade ut. "Vart höll du hus någonstans?"
"Förlåt... Jag hälsade på mamma" sa jag tyst. Maja stelnade till och nickade. Hon visste att det var ett känsligt område och frågade inte mer. Det var bra, för hon skulle nog inte bli så glad om hon fick reda på att jag var där med trädgårdsmästaren.
"Gå nu, du ska vara där lite innan gästerna kommer" sa Maja och öppnade dörren åt mig. Jag log och sen började jag gå mot festsalen.
"Adelle vänta!" hörde jag en röst bakom mig. Jag vände mig om och såg Zach komma springandes.
"Wow, du ser fantastik ut" sa han.
"Tack desamma" svarade jag. Vi gick tillsammans mot festsalen och när vi kom in genom dörren utbrast pappa glatt:
"Där har vi ju våra ungdomar, precis i tid! Det är bra, det ska man alltid vara." Zach skrattade och slängde ur sig en kommentar som fick pappa att skratta. Vi satte oss ner vid bordet när gästerna börade komma. Jag hamnade bredvid Zach, såklart.

Festen flöt på och alla män blev mer och mer berusade. Kvinnorna tog med sig vin och smet iväg. Troligtvist för att få lite egentid då dom är konstant fast vid sina män annars. Jag och Zach drack saft eftersom vi var mindreåriga.
"Vill du dra?" frågade han plöstligt. Jag blev glad att han frågade.
"Ja, tack. Ta mig härifrån" sa jag och såg lättad ut. Han skrattade och sträckte sig efter en vinflaska.
"Vad gör du?!" sa jag och slog till hans arm.
"Men kom igen, ingen kommer märka något och om dom nu skulle göra det så kommer dom inte att komma ihåg ett jota." sa han irriterat.
"Okej då..." sa jag tveksamt. Han tog en vinflaksa och sen skyndade vi oss ut från festlokalen.
"Kom, jag vet vart vi kan gå!" sa jag och vinkde åt honom att följa med. Vi skyndade oss upp för alla trappor ända längst upp i slottet. Jag följde en korridor fram till en dörr som jag öppnade. Inanför dörren var ett tomt rum med en stage upp till ett loft. Ett rum som aldrig används. Vi klättrade upp för stegen och längst bort på loftet fanns en dörr ut till en balkong. Jag gick ut på balkongen och den sommarvarma kvällsluften träffade min bara hud på armarna. Zach kom ut och stängde dörren efter sig. Vi båda satte oss ner och lutade oss mot dörren. Han skrattade lite.
"Wow vilken utsikt" sa han och log.
"Jag vet" svarade jag lite kaxigt. Han flinade och öppnade vinflaksan. Han förde den mot läpparna och drack långsamt två klunkar. Sen räckte han den till mig.
"Jag vet inte riktigt.." sa jag tveksamt.
"Kom igen, du har väl druckigt förut?" sa han uppmanande. Jag svarade inte utan tittade bara ner i marken.
"Wow, ja det är väl klart. Här har ni ju inte haft någon fest på flera år. Självklart har pappas enda lilla favoritprinsessa utan vänner aldrig testat dricka" sa han retsamt och suckade. Jag blev arg och tog flaksan ifrån honom. Ilsket drack jag flera klunkar och kände vinet rinna ner i strupen på mig. Det smakade beskt och jag hostade lite.
"Haha ta de lungt!" skrattade Zach. Jag fnyste lite, men sen började jag också skratta när jag insåg hur fånigt allt det här är. Hur dom senaste åren i mitt liv har varit och så tror jag faktiskt att Zach har rätt. Jag är pappas enda lilla favoritprinsessa utan vänner som aldrig testat någonting. Jag gav Zach flaskan och han drack några fler klunkar. Kvällen blev natt och den blev fylld av skratt och högljudda konversationer. Vinet tog slut så Zach smet ner och hämtade mer. När han kom tillbaka upp berättade han att dom flesta somnat. Jag skrattade och tog vinflaskan ifrån honom. Vinet gjorde mig lycklig och snart kände jag inte av den där smärtan jag haft innan.
"Du är så vacker" sa Zach och kollade mig djupt in i ögonen. Jag smälte långsamt in i hans ögon och snart var dom det enda jag såg. Ögonen kom närmre mig och snart täcktes dom av ett par ögonlock. Hans läppar nuddade mina och dom öppnade sig litegrann så min underläpp kunde glida in mellan hans och snart slöts våra läppar om varandra i en öm kyss. En rysning gick längs med hela min ryggrad innan jag ryggade tillbaka. Jag ville ju inte att min första kyss skulle vara såhär. Full och med en stropp.
"Jag måste gå och lägga mig" mumlade jag och reste mig upp. Jag skyndade mig in och över loftet. Jag höll på att ramla när jag klättrade ner för stegen men det gick bra. Zach följde inte efter mig och det var bra, han kunde sitta där och dricka sitt vin. Han hade förolämpat mig och pappa. Hur kunde jag någonsin låta det där hända? Jag skyndade mig till mitt rum och när jag öppnade dörren stod Maja där. Hon såg arg ut.
"Vart har prinsessan varit?" sa hon surt.
"Jag... jag var med Zach" mumlade jag samtidigt som jag råkde vingla till lite. Så mycket hade jag väl inte druckit? Det var ju bara vin, tror jag i alla fall.
"Är du full?" utbrast Maja plötsligt. Typiskt, hur hade jag någonsin kunnat tro att hon inte skulle märka något.
"N..nej?" försökte jag men det hjälpte tydligen inte. Maja skakade bara på huvudet.
"Kom nu, vi ska få dig i säng." sa hon och började hjälpa mig av med kläderna. När jag fått på mig nattlinnet så stoppade hon om mig i sängen.
"Godnatt Adelle" sa hon varmt.
"Godnatt Maja" svarade jag och somnade.