American girl (swe)

Juli 1

'Sakna mig inte för mycket'

"Ååh vad jag kommer att sakna dig älskling. Lova mig att du tar hand om dig själv." Säger min mamma och torkar bort en tår från hennes röd flammiga kind innan hon omsluter mig i en stor bamsekram, så tight att jag nästan tappar andan.

"Mamma, jag ska inte vara borta för evigt, det är bara tre månader." Försäkrar jag henne lugnt när hon slutat krama livet ur mig.

"Tre hemska månader utan min lilla flicka här hemma." Snyftar hon tyst och lyfter blicken mot de stora fönstret och blickar ut mot start startbanan där mitt flygplan snart kommer att landa.

Jag hatar att se min mamma gråta, speciellt när jag vet hur orolig hon blir när jag åker iväg, men någon gång måste hon acceptera att jag har fyllt arton år och är därmed officiellt vuxen och kan bestämma över mitt eget liv.

"Mamma snälla gråt inte, jag kommer bara att vara ett telefon eller Skype samtal bort och jag har ju lovat att ringa varje dag som vi har kommit överens om, eller hur?"

"Jo jag vet men det känns bara så overkligt att min lilla Jessie ska flytta." Hon ser mig rakt in i ögonen och pratar om mig i tredje person vilket ger mig enorma skuldkänslor. Jag vänder bort min blick från hennes djupblå ögon och fokuserar min ledsna blick ner i det gråa plastgolvet istället. "Det blir ju extra jobbigt nu när man blir ensam hemma också." Tillägger hon tillslut.

"Men mamma sluta," suckar tungt och himlar stort med ögonen "du kommer ju inte att alls att bli ensam, du har ju pappa, Jim, Jamie och Caro där hemma. Tänk bara vad skönt du kommer att få det med en mindre som slåss om vem som ska få använda badrummet först på morgonen." Skrattar jag och ler snett.

Min mamma älskar att överdramatisera saker och ting i ett tappert försök att manipulera en. oftast så funkar det bara på våra grannar, men eftersom att jag är hennes dotter och därmed uppvuxen med det så vet jag att hon bara spelar. men vad kan man förvänta sig av någon som är utbildad skådespelerska.

Jag lägger huvudet på sne och ler så stort jag kan så att hon ska förstå att jag bara skojar med henne, och snart så ser jag hur ett litet leende börjar att formas på hennes ljusrosa läppar.

"Dig går det iallafall inte att lura." Skrattar min mamma och skakar på huvudet. "se så skynda dig iväg nu så att du inte missar planet."

Jag ler mot henne och hon ler tillbaka men innerst inne vet jag att leendet jag får inte är helt äkta, det är ioförsig inte mitt heller. Hur kan någon människa vara genuint glad över att lämna sin familj i tre månader utan att få träffas en ända gång. Men det kanske är såhär det känns att vara 'vuxen'.

Jag kramar om henne en sista gång och andas in den bekanta doften av tvättmedel och parfym som är så typisk för min mamma. "glöm inte att jag älskar dig." viskar jag tyst in i hennes öra.

"Jag älskar dig mer Jessie."

Jag släpper taget om min mamma, vänder mig om tar min fullpackade rosa resväska och börjar att gå mot säkerhetskontrollerna som ligger i andra änden av korridoren.

Det är nu de börjar.

*******
Hej kära läsare, jag hoppas att ni gillar första kapitlet av min första svenska bok.

Och om ni gör det så skulle jag bli så glad om ni röstar eller kommentera något. Kapitlen kommer att vara längre i framtiden bara så ni vet.

Tack för att du har läst första kapitlet av "American Girl"