Kapitel 2

71 3 0
                                    

Ett irriterat stön lämnade mina läppar när min väckarklocka ringde. Måndag... Dagen vi alla hatar. Vem fan uppfann måndagar egentligen? Den personen kan ju inte ha varit riktigt frisk i huvudet. Mina ögon stängdes igen i hopp om att få sova i fem minuter till, om ändå inte mamma var ledig idag.

"Upp med dig! Du börjar om en timme och du vet hur det är att komma försent!" Hördes genom dörren tillsammans med smällar orsakade av min mammas näve.

"Fem minuter till!"

"Nej, upp nu." Med en sista smäll lämnade hon mig ifred. Jag suckade men tog mig motvilligt upp ur min sköna, varma säng. Nej, jag är ingen morgon person. Inte alls. Om jag kunde välja skulle jag radera morgnar helt och hållet, även om det inte är möjligt, men man kan ju drömma.

Efter att jag hade dragit på mig en tjocktröja och ett par skinnyjeans tog jag min mobil och gick ner till köket där mamma stekte bacon. I hörnet av min Samsung Galaxy s5 blinkade det gult, vilket betydde att jag hade fått ett meddelande. Nyfiket gick jag in för att se vem som egentligen skickar sms till någon klockan sju på morgonen. Ett leende bildades på min mun när jag såg att det var från min alldeles egna främling.

Ormis

07.08

Godmorgon solstråle ^^ hoppas att jag ser dig idag

ja, utan att veta att det är du då

vill ändå se dig :)

Fina Skylar

07.10

Morning Ormis :D

Vill se dig med :)

Sovit gott?

Ormis

07.11

drömde ju om dig så det är klart att jag gjorde ;)

hur var din skönhetsömn då?

inte för att du behöver bli vackrare än du redan är <3

Fina Skylar

07.12

sluta, du får mig att rodna.....

sov oxå bra :)

och jag är inte så vacker som du tror....

Ormis

07.14

I call bullshit

slår vad om att du är vackrast på hela skolan

har säkert redan dreglat över dig nån gång x)

Fina Skylar

07.15

så du dreglar på folk nu?

kanske ska hålla mig borta då ;)

Ormis

07.16

Men tönt -_-

det var ju inte så jag menade

Fina Skylar

07.17

Veet ;)

men ska äta frulle nu Ormis

ses i skolan

förhoppningsvis....

Ormis

07.18

det gör vi :)

ska stalka tills jag hittar dig :)

ska bli din personliga stalker ;)

Jag skrattade åt de sista meddelandet, denna kille var bara för skön.

"Okej, vad är det du flinar åt? Du var likadan igårkväll." Mamma kollade på mig med misstänksamma ögon. Jag knep ihop munnen och försökte komma på en ursäkt när jag insåg att hon inte behövde veta att jag började messa med honom igår.

"Jag messar bara med en kille." Hennes ögon blev lika stora som tallrikar.

"Sa du just en kille?" Hon flinade åt mig när jag nickade lätt. Sen blev hon lite galen. Hon kastade armarna om mig, kramade livet ur mig samtidigt som hon sa saker som "Jag kan inte tro att min lilla flicka håller på att växa upp" och "Jag kanske blir mormor ändå". Jag blev faktiskt lite smått rädd så jag drog mig snabbt ur hennes grepp och började småjogga till ytterdörren.

"Går nu mamma, vill ju inte bli sen." Jag tog min väska i farten och drog på mig skorna.

"Men din frukost..." Mer hörde jag inte innan jag hade stängt ytterdörren med en smäll. Jag suckade lätt och begav mig mot skolan. Mamma kan tappa förståndet ibland enligt mig medans andra bara tycker att hon är normalt glad. Ja visst, vi säger så.

Mina tankar leddes in på Omar. Jag kanske träffade min alldeles egna stalker idag.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad kort det blev idag xD aja, hoppas ni gillar den hittills och om ni vill så har jag flera fanfictions härpå om ni vill läsa dem med :)

From the first message ~ o.rWhere stories live. Discover now