From the first message ~ o.r

Kapitel 4

Helvete. Det var ju han. Killen som alla killar ville va och alla tjejer ville ha. Killen med en enormt stor röst. Killen från Venezuela. Killen som Ogge rent ut sagt hatade. Hela jag blev iskall. Killen som har varit på min hjärna i flera timmar är Ogges ärkefiende, mer eller mindre. Ogge och Omar var faktiskt väldigt bra kompisar för några år sen men då så träffade Omar Ogges syster, Olivia. Ogge har aldrig sagt hans namn men han har pekat och samma ord kom alltid ur hans mun; "Håll dig borta från honom." Jag förstår varför. Omar hade fått Olivia på fall efter bara några timmar. Efter några veckor var de pojkvän och flickvän. Jag tror att just den tiden var Ogge det gladaste han kunde vara. Hans syster hade äntligen hittat någon och tanken på att det var en av hans bästa kompisar gjorde bara saken ännu bättre. Dock så varade inte hans glädje länge. Omar hade visat sig vara världens skitstövel som bara ville ha någon att leka med. När han hade fått nog av Olivia dumpade han henne helt oväntat. Olivia var så förkrossad att hon inte ens kunde gå på samma skola som honom längre. Hon flyttade ner till Malmö och bor fortfarande kvar där. Ogge har hatat Omar ända sen den dagen. Omar hade krossat hans systers hjärta och hopp och fått henne att flytta ifrån allt som hon någonsin hade kallat hem.

Jag vände ner blicken till matte talet igen men jag kunde känna hans blickar bränna i mitt huvud. Allt jag ville göra var att radera hela konversationen på min mobil men det skulle inte göra något ogjort. Skadan var redan skedd och jag vet inte om Omar kommer lämna mig ifred vad jag än säger. Jag svarade Jon när han kom till mig och jag kunde höra hur Omar satte andan i halsen. Fan. Nu vet han med.

"Som ni alla vet så har vi ett prov nästa vecka och de som inte har hunnit till sida 70 rekommenderar jag att ni jobbar på under denna lektionen. Om det är något som ni är osäkra på så är det bara att fråga mig." Med det sagt så började alla ta upp sina matte böcker och miniräknare. Rummet var snart fyllt av ljudet från pennor mot papper och knäppandet av miniräknare. Några minuter senare kom ett sms in på min mobil.

Ormis

10.49

visste att du såg bra ut

och smart verkar du vara med

Jag ignorerade vibrationerna från min mobil och la den på boken för att dämpa det svaga ljudet. Sen fortsatte jag med att räkna.

Ormis

10.50

hallå

ska du inte svara?

Sky....

har jag gjort något?

Jag fnös till. Ja, du har gjort något men det verkar inte som om du kommer ihåg. Det kom inte fler sms efter det och utan att jag faktiskt ville så sneglade jag upp genom mitt hår. Han tittade förvirrat på mig, man kunde praktiskt taget se hur kugghjulen snurrade i huvudet på honom. En liten rynka hade bildats mellan hans ihopdragna ögonbryn och han putade lätt med läpparna. Jag tror inte han var van vid att vara ogillad.

Även om inga sms kom in på mobilen så kunde han ändå få fram sina små meddelanden. Han satt och kastade pappersbollar på mig som de flesta studsade på mitt huvud och ner på bordet. Jag struntade i att öppna dem, jag brydde mig inte om vad han hade att säga, inte nu längre.

Den lektionen fick jag inte mycket gjort även om jag ville. Med papper som träffade mitt huvud, penn ljud och Omars brännande blickar i huvudet så var det lite väl svårt att koncentrera sig. Det kändes som en evighet innan Jon ställde sig upp och lät oss gå. Jag var den första ut ur klassrummet. Omars röst ekade nästan i korridoren när han ropade efter mig. Jag ignorerade honom så gott jag kunde. Min skåpdörr smällde till de andra med en skräll när jag drog upp det. Böckerna slängde jag in och sen kutade jag mot matsalen. Jag kom dock inte så långt innan jag kände någons hand viras runt min handled. Personen drog mig tillbaka så att jag snubblade in mot deras bröstkorg. Brötkorgen började vibrera när personen skrattade till.

"Du är snabb du." Jag sneglade upp och möttes av de där mörka ögonen för en andra gång idag. Snabbt tog jag ett steg tillbaka.

"Rör mig inte." Fräste jag åt honom. Hans glada min ersattes med en förvirrad sådan.

"Asså, vad är det för fel? Har jag gjort något?" Han tog ett tveksamt steg emot mig men jag stelnade till så han stannade.

"Tänk efter lite så kanske du kommer på det." Muttrade jag.

"Men vad tror du det är jag har gjort hela matte lektionen? Jag kan inte komma på något som jag kan ha gjort eller sagt som kan ha fått dig att reagera så här starkt." Han tog tag om min handled igen fast starkare än innan. Inte en chans att jag skulle kunna dra mig ur. Jag spände ögonen i honom.

"Jag tänker inte vara en av dina små leksaker Omar." Sa jag så lugnt som möjligt. Hans ögon blev om möjligt ännu mörkare.

"Så det är det det handlar om. Ett par löjliga fucking rykten!" Hans röst höjdes på slutet och hans grepp om min handled blev om möjligt tightare.

"Omar, du skadar mig." Sa jag samtidigt som jag försökte få loss min handled. Han lyssnade inte.

"Jag trodde fan inte att du var sådan. Jag trodde fan inte att du skulle sjunka så lågt som att lyssna på några jävla rykten utan att ens lära känna mig först. Jag trodde fan inte att..." Han kom inte längre än så innan någon ryckte bort honom från mig. Min handled lossnade och jag inspekterade den försiktigt. Fan, det kommer att lämna ett blåmärke. Omar var nu upptryckt mot väggen med en väldigt, väldigt förbannad Ogge framför honom.

"Rör henne en gång till och jag bryter mer än bara din näsa." Hans röst var mörk, mörk och tyst. Jag har aldrig sett honom så arg innan. Han släppte snabbt taget om Omar som föll ner på marken. Ogge är mycket längre än Omar så Omar nuddade inte golvet när han var mot väggen. Ogge vände sig snabbt om, tog min handled som inte ömmade och drog mig försiktigt mot matsalen. Precis utanför dörrarna stannade han och började inspektera min handled som jag hade gjort innan. Han drog försiktigt fingrarna över de blåmärken som redan började titta fram.

"Jag kommer döda honom." Sa han tyst.

"Hej, det behöver du inte göra, han är bara ett stort as som inte förtjänar våran uppmärksamhet, så ge den inte till honom." Han tittade upp på mig och drog in mig i en lång mysig kram. Jag log och kramade honom tillbaka. Ogge var nog bäst på att ge kramar.

"Vad hände egentligen?" Frågade han när vi hade dragit ifrån.

"Inget särskilt egentligen, han smsade mig av misstag igår och utan att ens veta att det var han så fortsatte vi att smsa, sen när jag fick reda på att det var han så slutade jag att svara, han ville veta varför och när han fick reda på vad jag tyckte om honom så blev han arg." Jag ryckte på axlarna men Ogge verkade inte ta det så lätt.

"Undvik honom från och med nu, okej. Han har alltid haft ett hett temperament."

"Det har jag alltid gjort." Sa jag. Jag fick ett leende av honom.

"Kom nu, så går vi och äter med de andra." Och med det sagt så krokade vi våra armar och gick in i matsalen.