Trodde inte det skulle gå ☞ foscar [PAUSAD]

0•1

även ifall skolan är det värsta jag vet så måste jag ändå gå dit. det är som min plikt.

vägen dit är inte så lång så jag brukar oftast gå men dom dagar som jag är lite för lat så tar jag moppen. idag tyckte jag bara att det var onödigt att åka moppe så jag gick.

framme vid skolan började jag bli lite smått nervös för jag visste precis vad som skulle hända on någon minut. tre djupa andetag tog jag innan jag öppnade dörren och gick in.

inne i korridoren bland alla skåp stod också alla elever och plockade ut det som dom skulle behöva till deras lektioner. alla blickar vändes mot mig när jag klev över tröskeln. oscar, eller ogge som han kallas och hans gäng började flina mot mig och tog några bestämda steg innan dom stod precis framför mig.

"nej men är det inte lilla oscar." flinade ogge. "oj du har fått lite smuts på dina handleder, haha nej, va dumt av mig. det är ju bara dom märkena som visar hur svag du är."

jag hade helt glömt bort att jag hade dragit upp armarna på min långärmade tröja till precis över armbågarna. snabbt drog jag ner dom och blängde på ogge.

"vet du vad? gå och dö istället, ingen skulle ju sakna dig så du behöver inte vara orolig för det." han spottade och sparkade mig hårt i magen innan han och hans gäng vände på klacken, antagligen för att gå till sina lektioner.

***

"hey, hur är det" hörde jag en röst säga. snabbt öppnade jag ögonen för att se vem det va som frågade frågan. framför mig stod det en ganska lång kille med blont medellångt hår och gröna ögon. han va vacker, riktigt vacker.

"bra, tor jag" killen framför mig log snett innan han hjälpte mig upp på fötter.

jag tittade mig omkring och såg att vi var ute på skolgården. hur kom jag hit?

"hur kommer det sig att jag hittar dig medvetslös ute på en skolgård?" frågar han lite smått försiktigt.

"det vet jag inte." fundersamt försöker jag komma på hur jag har kommit hit ut.

jag måste ha försökt att komma hem efter att ogge hade hatat på mig men det ser inte ut som att det har gått som önskat. jag måste ha tuppat av när jag har försökt springa härifrån.

"jag heter felix förresten"

"jag heter oscar"

"så oscar det verkar inte som att du har några planer på att gå tillbaka dit in så vill du hänga med mig hem?"

jag nickade försiktigt och vi började gå mot hans hus.

asså det här är min första foscar novell så snälla mobba mig inte. jag kände bara att det kanske skulle vara lite kul och än så länge hade jag rätt.

xoxo ebba<33