-Hon sa ja!
Ropade Charles när han och jag gick ut till folket hand i hand. De började jubla och jag såg mor gråta av glädje.
-Ringen kommer sen.
Viskade Charles i mitt öra.
Om bara far hade varit här.
Min far bestämde sig för att gå ut och ta ett bad en regnig dag. Min pappa var rätt så våghalsig av sig, tanken av att han skulle träffas av blixten fanns inte där...men den träffade min far och det dödade honom.
Jag såg hur Charles föräldrar kom fram till Charles, grattade och kramade om honom.
George och Mary Winsley, de är en av de mest förmögna personerna i London.
Charles mor kom fram till mig.
-Åh ni kommer få så vackra barn tillsammans!
Sa Mary och pussade min kind, det var det enda hon sa till mig.
Barn...Nej, det är inte aktuellt för mig, inte nu.
Sedan kom George till mig, Charles far.
-Du är allt en skönhet miss Bainbridge, eller ska jag säga miss Winsley kanske?
Skrattade George. Jag skrattade.
-Gör min son glad.
Sa George, tog min hand, kysste den och gick därifrån.
Sedan dök det en kvinna upp framför mig, helt okänd.
-Åh Miss Bainbridge!
Sa hon glatt och kramade om mig.
-Ursäkta mig, men känner jag dig?
Sa jag med ett leende.
-Mitt namn är Georgia Winsley, Charles syster.
Sa hon glatt.
-Åh, jaha, hej...det är kul att få träffa dig miss Winsley.
Sa jag glatt.
Fler och fler personer kom fram och grattade mig och Charles, det var ganska jobbigt för det var varmt och jag orkade inte stå en enda minut till.
Jag gick fram till Charles.
-Charles, jag går bort en stund...sätter mig någonstans.
-Ska jag hålla dig sällskap?
-Om du vill.
Sa jag.
Äntligen fick jag sätta mig ner, jag hade stått och pratat i, vad som kändes som, timmar. Men det var ändå trevligt. Nu sitter jag i en skön stol i Charles vardagsrum. Såhär fint är det inte hemma hos mig iallafall.
-Ibland vill jag bara åka till en öde ö, det är bara jag där...för jag är trött på allt babblande, alla rykten och all familjedrama...du får också följa med förstås, fast det är bara ifall du vill följa med mig dit.
Sa Charles med ett leende.
-Såklart, du är ju min fästman.
Sa jag. Charles log.
Jag tror nog att jag börjar bli kär i Charles...
-Så, Elizabeth...berätta lite mer om dig själv.
-Jag vet inte vart jag ska börja någonstans.
Skrattade jag.
-Börja med din uppväxt...eller vill du att jag ska berätta först?
Sa Charles. Jag nickade.
-Okej...jag föddes här hemmet den 14 Augusti 1877, jag beskrevs som ett glatt barn med livlig fantasi...i två års ålder föddes min lillasyster Georgia...i fem års ålder så fick jag gå på lektioner i dans, musik...jag älskade att spela piano och gör det än idag, måla är också ett starkt intresse. Och...sen var det planerat att jag skulle gifta mig då jag var 16, en flicka från Barnsley.
-Barnsley? Det är en bit härifrån...
-Jo, men anledningen till att det inte blev av var just för att...hon var väldigt...Ja, inte så speciellt lockande.
-Lockande?
-Jag menar att hon inte var attraktiv.
Sa Charles.
-Jaha...okej.
-Hon reagerade ganska hårt på mina ord...hon är ensamstående än idag, ingen man visar intresse för henne.
-Stackars kvinna.
Charles nickade.
-Men jag ångrar inte att jag sa nej, för nu sitter jag här...med dig, min fästmö, och jag är mer än lycklig.
Sa Charles med ett leende.
Jag log.
-Inget mer du vill berätta om din uppväxt?
-Nej, jag kommer inte på så mycket mer nu...berätta gärna lite om din uppväxt, jag är så nyfiken.
-Okej...jag skäms lite för att berätta om min födsel, den var ganska...annorlunda.
Skrattade jag.
-Jag föddes den 20 Juli 1881...min mor, far och min äldre bror var ute i skogen för att plocka kottar...vi gör det varje år, det är som vår egen lilla tradition. Mor var höggravid vid den tiden och kunde föda mig när som helst...hur som helst, vattnet gick och hon kunde inte gå någonstans, hon var för svag, så hon valde att föda mig i skogen.
Sa jag.
-Varför skäms du av att berätta det? Det låter som en väldigt vacker sak.
Sa Charles.
-Berätta mer...
Sa Charles.
-Okej...Folk beskrev mig som ett glatt barn, jag var också väldigt livlig...jag älskade att sjunga, dansa...jag gick också mycket på teater och det var då jag bestämde mig för att bli...äsch.
-Fortsätt.
Sa Charles.
-Jag ville bli en skådespelerska...Men det blev inte så.
Sa jag.
-Det är inte försent, Elizabeth.
Sa Charles.
-Det var det min far sa med innan han...
-...Han var en god man, din far, jag minns honom väl.
Sa Charles med ett leende. Jag log.
Charles tog tag i min hand.
-Följ med mig, jag ska visa dig en sak.
-Okej.
Sa jag med ett leende.
