| Unexpected | H.S |

(12) "What do you mean?"

(Jag har insett att jag har dragit ut på den här fanfictionen väldigt mycket! Jag har hittills skrivit 11 kapitel och alla dom är en och samma dag! Så jag ska försöka skriva dagarna lite snabbare!
Tyckte ni om förra kapitlet?
Gjorde Rebecca rätt som förlät Harry? Förresten, så vet jag inte ifall jag har skrivit någon gång innan i fanfictionen hur länge Rebecca och Alex ska stanna i England men dom ska iallafall vara dom i 1,5 månad(under sitt sommarlov)
Jag vill gärna höra vad ni tycker så kommentera gärna! 👇Iallafall nu kommer kapitlet😊)

Kapitel 12
~ R
Dagarna hade gått utan att jag och Harry hade hörts av! Han var säkert upptagen med bandet och allt där omkring och jag skulle ju umgås med Alex.
Alex som hade tjatat om Harry så fort jag hade satt mig i taxin den där kvällen för några dagar sedan!

"Nå?" Frågade Alex.

"Hur gick det?"

"Det gick bra!" Svarade jag medan en suck lämnade mina läppar!

Alex log, men tittade sedan allvarligt på mig!
"Så varför är du inte glad?"

Hon förstod direkt, att jag var bekymrad.

"Jag vet inte, jag är glad över att vi äntligen har löst allt, och Harry var underbar, men ändå känns det fel!" Sade jag med ännu en suck.

Alex nickade innan hon sade:

"Så..vad är ni nu? Ni kan inte bara vara vänner, jag såg kyssen Rebecca".

Hennes ord fick mig att le, innan jag kom ihåg att det bara var en engångsföreteelse.

"Vi är bara vänner, det var det Harry ville" svarade jag.

Alex fnös genast.

" Knappast tjejen, HARRY var den som kysste dig, såklart vill han ha mer". Påpekade hon.

Ville han verkligen ha mer?

"Jag vet inte Alex, jag tror inte vi skulle klara av ett förhållande, inte efter allt som har hänt!"

Hon fnös återigen.

"Kom igen Rebecca, vilka par bråkar inte egentligen?"

Det hon sade stämde, men jag tror fortfarande inte det skulle funka.

"Tror du verkligen att det skulle gå? Efter allt vi sade till varandra, det var inga snälla saker precis." Sade jag tveksamt.

"Mitt svar är samma som innan, vilka par säger inte sånt?" Svarade Alex. Hon fortsätter:

Tveka inte Rebecca, satsa på detta nu, satsa på dig och Harry."

Mina tankar avbryts av att dörren slår igen. Vid dörren står Alex med ett flertal kassar i händerna och ett stort leende i ansiktet.

"Vart har du varit? Du var inte här när jag vaknade" frågar jag.

"Jag har varit ute och köpt en klänning till DIG som du ska ha på dig när du är på dejt med Harry" säger hon och lyfter ena kassen extra högt upp i luften.

Ett litet fnitter lämnar mina läppar innan jag blir allvarlig och säger:

"Det är jätte snällt av dig Alex, men det kommer nog inte bli något mellan mig och Harry. Han har inte hört av sig på snart en vecka, vilket visar att han inte är intresserad."

Mina egna ord sårar men det är sant.

Alex sätter ner kassarna på golvet.

"Och hur skulle han kunna få tag på ditt nummer tycker du? Han vet inte ens ditt efternamn!" påminner Alex mig om.