BAD OR GOOD?

Kapitel 9

"Hallå" hör jag Elias röst säga.
Hon öppnar dörren?! Va pip har jag glömt låsa?! Och hur pip visste hon att jag va just här inne?! Men där sto hon framför en gråtande mig med händerna i ansiktet, kanske 15 sekunder innan något hände hon stängde dörren och gick fram till mig och kramade om mig med sina ändå ganska starka armar jag blev genast lugn. Där satt vi i kanske en halvtimme tills jag fattade vad vi ens gjorde. Jag ställde mig upp Ugh jag kände mig så svag. Hon hade sätt mig gråta men ändå kändes det så rätt. Jag ställde neg och vände mig mot henne
"Tack" säger jag och kollar mig i spegeln så man inte ser att jag har gråtit men det gör man fan!
"Det va så lite så eller något" säger hon.
"Men du, har du något typ täckande smink så man inte ser att jag har gråtit" frågar jag med ett flin på läpparna nu, hmm humörsvängningar...
"Ledsen använder inte sånt smink jag tycker bara det ser ut som man förlorat paintball " säger hon och börjar skrattar och lika så gör jag där ståt jag och världens vackraste människa och bara skrattar. What kallade jag precis henne vacker! Omg vad händer med mig och sen när är någon vacker man sa typ ordet vacker senast på 1400 talet!
"Haha ledsen jag måste gå nu min lektion börjar om 5"säger hon efter ett tag
"Okej då följer jag med då"säger jag då
"så Du är inte rädd att någon av dina kompisar det att du har gråtit då?"
"Jag är inte rädd för något" säger jag då och menar det det värsta har jag redan går igenom!
"Nehe så du är inte rädd för något du!" Säger hon me lite skratt i rösten.
"Inget" säger jag och skakar lite på huvudet och flinar stort.
"Buu" vrålar hon högt och hoppar mot mig med händerna framför sig när vi går mor skåpen.
"Inte ens för dig" säger jag och flinar.
"Nehe jag som är sånt monster, du är Verkligen inte rädd för något"säger hon ironiskt när vi plockar ut böckerna och går mot vårt klassrum vår lärare är sen så jag ställer mig bland mina "vänner" jag har bara en riktig vän han vet nästan allt bara inte att min pappa är död eller att jag har alkoholproblem men ungefär allt annan om mig och även är min rumskompis Max.
"tjenna maaxen" säger jag när jag kommer till klassrummet som inte har öppnats än med Elina bredvid mig.
"tjena brorsan,åh jag ser vad du har gjort" säger han och blinkar med ena ögat och kollar på Elina. Jag bara skrattar han kommer fram och kramar mig efter som han vet mycket väl att jag egentligen har haft panikattack.

Kort kapitel meen wathever puss på er😊