5th Element

Hårfärgen

Felix perspektiv

"Skulle du vilja hjälpa mig färga mitt hår?" Säger hon och ler. Jag ler och nickar.
Hon tar fram en brunhårfärg och jag höjer ögonbrynen.
"Brun?" Frågar jag förvånat. Hon nickar och ler.
Hon går till badrummet och jag följer med henne. Hon tar av sin tröja och sedan sin bh.
"Kan du hämta en ful tröja till mig?" Säger hon och jag nickar. En ful tröja. Jag skrattar för mig själv medan jag är påväg in i hennes rum. Jag öppnar hennes garderob och möts av flera olika kläder. Jag tar den fulaste jag kan hitta och går sedan tillbaka. Jag slänger den till henne och hon tar snabbt emot.
"Felix?" Säger hon lågt. Jag nickar och kollar på medan hon tar på sig tröjan.
"Du borde nog gå och prata med Lovisa" säger hon och kollar på mig. Jag nickar och går ut ur badrummet.
Jag går ut i hallen och tar på mig skor.
"Jag kommer snart" skriker jag åt henne. Jag öppnar dörren och går snabbt ut.

Saras perspektiv

Dörren stängs. Jag suckar och kollar på hårfärgen. Jag öppnar kartongen och tar ut själva produkten. Jag kollar på bruksanvisning och sätter sedan på plast handskarna som följde med. Jag öppnar korken på en av flaskorna och häller in innehållet från den andra förpackningen, sedan smetar jag in det i håret. Jag täcker alla blonda slingor och väntar i kanske 35 minuter. Undra var Felix är. Jag suckar och kollar mig i spegeln. Klockan ringer och jag tvättar ur håret. Jag tar efterbehandlingen i 5 minuter i och tvättar sedan ut det också. Jag fönar håret tills den är helt tort och byter sedan kläder till en hoodie. Jag sätter luvan över huvudet och tar en selfie. Jag väntar på Felix i kanske 39 minuter innan jag ger upp. Han kommer nog inte tillbaka. Han kanske går tillbaka till Lovisa. Jag suckar och reser mig upp från soffan. Jag går sakta in på mitt rum och sätter på "pretty little liars".

Felix perspektiv

Fan. Hon slog mig med en stol. Jävla psyko bitch. Skaffa hjälp liksom. Jag håller på stället hon träffade mig på och blinkar för att få bort dom sista tårarna. Jag är nog redan sen.
"Felix!? Felix" hör jag bakom mig. Jag vänder mig om och flera unga tjejer kommer fram till mig.
"Vad har hänt?" Frågar en av dom. Alla filmar.
"Jag gjorde illa mig" ler jag åt dom och dom alla kollar på varandra. Jag stoppar luvan över mitt huvud och suckar.
"Får vi ta bild med dig?"
Jag nickar och ställer mig bredvid dom. Dom tar en bild var och sedan går dom jag. Jag backar några steg innan jag känner en hård smäll och allt blir svart.

Junies perspektiv

"OMG VAFAN" vi springer fram till våran idols kropp dom nu ligger medvetslös i diket. Vi kollar på föraren som står bredvid oss.
Jag känner hur tårarna börjar rinna längst mina kinder.
"Det var en olyckshändelse, han bara gick ut på vägen" säger föraren bakom oss som försöker få bort oss från Felix. Ambulanser kommer bakom oss och polisen. Vi springer snabbt därifrån med tårar i ögonen.

Saras perspektiv

Jag känner hur tårarna forsar ner för mina kinder. Varför kommer han inte? Jag plockar upp min mobil för cirka 5de gången och ringer honom igen.
Jag hör hur någon svarar i mobilen och jag öppnar fort munnen.
"Felix varför kommer du inte!?"
"Hej detta är Polisen i Stockholm, Är du anhörig till Felix Sandman?"
"J..ja han är min... P.. Vän.."
"Han har blivit påkörd och har allvarliga skador"
"M.."
"Man får besökstid på närmsta sjukhus, och även möjlighet att sova här, ifall patienten vill det"
"Jag kommer direkt"
Jag lägger snabbt på och springer ut ur mitt rum. Jag slänger på mig mina sneakers och sedan min jacka. Jag tar min cykel och cyklar det snabbaste jag kan. Jag stannar med cykeln utanför sjukhuset och kliver andfått av. Jag springer in till första läkare och kanske henne löst på axeln.
"Felix Sandman?" Säger jag snabbt.
"Följ med här" säger hon lågt och jag följer snabbt med henne. Hon öppnar en dörr och där ligger min.. Jag.. Vet fortfarande inte vad han är för mig.
"Han hade redan ett brutet revben innan händelsen, vet du om vad som hänt?" Frågar läkaren och jag skakar på huvudet.
Jag sätter mig i fotöljen bredvid sängen han ligger i och jag tar hans hand. Läkaren lämnar mig och stänger dörren och jag känner hur tårarna börjar rinna.
"Vakna, för min skull"

Felix perspektiv

Jag vaknar upp med världens smärta. Jag ser bara vitt. Var är jag. Jag känner hur någon tar min hand. Jag kan inte röra mig. En dörr stängs och snyftningar börjar höras. Jag försöker öppna ögonen men det går inte. Är jag i koma?
"Vakna, för min skull" Hör jag någon säga. Jag tar med all styrka i min kropp och öppnar ögonen. Ett ljus bländar mig och jag kollar mig omkring. Sara.
"Sara" Säger jag tyst och hon höjer snabbt blicken. Ett leende formas på hennes läppar och hon flyger in i min famn.
"Fuck" mumlar jag och hon släpper mig snabbt.
"Hur kunde du ha ett brutet revben innan du blev påkörd?" Frågar hon efter en stund.
"Lovisa" säger jag och kollar ner på mina fötter. Ena av dom är gipsade.
"Vad gjorde hon? Frågar hon.
"Slog mig"
"Jorå, men en stol då?" Mumlar hon. Jag nickar instämmande och hon kollar osäkert på mig.
Hon reser sig upp och jag kollar undrandes på henne.
"Jag måste hem, mamma undrar säkert var jag är" Säger hon. Jag nickar.
"Felix?"
Jag nickar återigen.
"Vad är vi?" Frågar hon lågt. Jag kollar försiktigt på henne.
"Vad vill du att vi ska vara?" Frågar jag.
"Vad vill du?" Mumlar hon.
"Jag vill mer än gärna vara tillsammans med dig.." Säger jag försiktigt. Hon nickar.
"Vill du bli min flickvän?" Frågar jag. Hon nickar.
"Vill du bli min pojkvän?" Härmar hon mig. Jag nickar. Hon ler innan hon vänder sig om.
"Vi ses" mumlar hon. Jag nickar och hon lämnar rummet.
En läkare kommer in med en tallrik med något på.
"Vill du ha hjälp med något?" Säger hon när jag ätit upp min äckliga mat.
Jag skakar på huvudet.
Hon nickar och lämnar mig själv i det svala rummet.
Jag blundar och känner hur allt blir tyngre och tyngre och tillslut somnar jag.