Den här är till dig Alva!! Jag hoppas verkligen att du tycker om den. Kram på diiiig ♡
Klockan var strax efter åtta på kvällen, och jag var som många andra kvällar, hemma själv medan mamma, pappa och mina yngre syskon var borta på någon middag. Men såklart klagade jag inte på det, då det bara gav mig tid att spendera med min pojkvän Oscar - mestadels kallad för Ogge, och helt ärligt var det oerhört skönt att slippa oroa sig över att mamma skulle stiga in vid en oläglig tidpunkt, eller att pappa skulle påpeka vår närhet - vilket ofta hände när de var hemma. Men tråkigt nog visste jag att familjen snart skulle komma hem, och att jag enbart skulle få spendera en knapp timme tillsammans med Ogge medan huset var tomt.
Till en början hade planen varit att Ogge skulle komma hem till mig vid sex, men när något kommit i vägen, hade han fått skjuta upp tiden en aning. Så nu skulle han istället komma vid halv nio, mycket pågrund av att dansträningen dragit över tiden och tagit mer tid än förväntat.
Fast jag kunde ju inte precis klandra honom, det var ju inte hans fel att de behövt öva lite extra och därför behövt stanna kvar två timmar till. Och dessutom var det nästan bra för min del att tiden skjutits upp, för att jag då hunnit plugga lite extra på ett kommande matteprov och fått gjort mer än planerat. Jag hade tillochmed hunnit fixa iordning mig litegrann, hunnit täcka över någon enstaka finne någonstans i mitt ansikte, och hunnit kamma igenom håret minst två gånger.
Gång på gång vände jag blicken mot uret på väggen bortåt i vardagsrummet, och klockan hann bli fem över halv, tjugo i och även kvart i innan klockan ringde och väckte mig ur mina djupa tankar och fick mig att vända blicken ifrån tv:n.
"Kom in!", ropade jag samtidigt som jag reste mig upp från min halvt liggande position och justerade min tröja som kasat upp en aning. Medan jag lade ner min mobil på soffbordet och grävde runt i godispåsen hörde jag hur ytterdörren öppnades, och hur dörrens smäll kombinerades med en bekant röst; "Alva?"
Omedelbart letade sig ett leende upp i mitt ansikte, och precis som vanligt slog hjärtat lite fortare än vanligt i min bröstkorg. Trots att vi varit tillsammans i snart sju månader, blev jag fortfarande minst lika lycklig av att höra hans röst som jag blivit de första gångerna. Hela han gjorde mig något extremt lycklig, och han behövde helt ärligt inte ens försöka och anstränga sig för att göra det. Bara genom att vara sig själv fick han mig att falla ännu djupare.
Jag strök undan några ensamma hårstrån ur ansiktet och började röra mig utåt hallen. Jag passerade köket, matsalen, och gästtoaletten, innan jag tillslut steg ut i hallen och fick syn på honom. Han stod med ryggen vänd mot mig, iklädd ett par svarta jeans och en helsvart t-shirt, och drog i långsamma rörelser av sig skorna.
Han var blöt i håret, och på jackan som han hängt upp syntes det spår av regndroppar. Han hatade regn, men jag däremot, jag älskade det.
Jag gav ifrån mig en tyst suck, och övergav mig plats i dörröppningen mellan matsalen och hallen. Jag rörde mig tyst över stengolvet, undvek att snubbla på de utspridda skorna som tillhörde mina småsyskon, och virade slutligen båda armarna omkring hans midja bakifrån i ett hårt grepp.
Detta resulterade till att han hoppade till på stället, och omedelbart slingrade sig undrer mitt grepp. Han lade händerna ovanpå mina armar, lossade litegrann på mitt grepp och vred sig tillslut ett halvt varv så vi istället stod vända mot varandra. "Hej.", mumlade han lågt med ett leende över läpparna, och lade händerna om mina kinder. "Hur är det?"
Jag hasade mig upp på tå och luggade tag i hans relativt tjocka hår samtidigt som jag lät händerna vandra upp längst hans bröst och slutligen läggas sig kring hans hals. "Det är bra", muttrade jag mjukt och strök fingrarna fram och tillbaka i hans nacke, strax ovanför t-shirtens kant. "Hur gick det på träningen?", sade jag i sammanhanget som jag mötte hans blick.
Han föste undan några mörka hårstrån ur mitt ansikte och gav ifrån sig en dämpad suck. "Vi behöver inte gå in på detalj, allt jag behöver nämna är hur ont i benen jag har, och att allt jag vill göra är att sova,", jag var inte sen med att lägga märke till tröttheten i hans ljusa, och vanligtvis klara ögon. "Förlåt, jag vet att jag lovade att vi skulle spela just dance, och baka cupcakes, men .."- hans röst tystnade, men även fast han inte gett meningen ett avslut visste jag vad det var han ville få fram.
"Det är okej, vi kan bara mysa däruppe istället, och kolla på netflix", jag förde mjukt min näsa fram och tillbaka mot hans några gånger innan jag drog mig undan några centimeter. "Eller ja, du kan sova medan jag kollar ikapp på gossip girl, bara du gosar med mig så är det okej."
Han placerade en snabb puss över mina läppar och drog sig sedan ur mitt grepp. "Om du går upp och förbereder, så kan jag ta fram det jag köpt-", smålog han och böjde sig framåt för tätt att därefter låta sina varma läppar kollidera med huden strax ovanför mina ögonbryn.
Jag nickade kort och enkelt och steg upp på första trappsteget i trätrappan som ledde uppåt husets andra våning, där mitt rum höll till. "Snabba dig bara-", med det sagt började jag i ett ganska högt tempo röra mig uppåt i trappan, och för varje steg jag tog knarrade trappstegen under mina fötter.
Dörren in till mig stod redan på glänt, och lamporna i taket var tända samtidigt som tv:n framför min säng stod på. Jag hade ju uppenbarligen inte tänkt ekonomiskt när jag lämnat rummet tidigare under kvällen och varken stängt av tv:n eller lamporna.
Jag kopplade fort in den lilla appletv-disken till min lilla platt-tv och letade upp en film som såg någorlunda bra ut. Men precis som vanligt lade jag inte mycket energi eller tanke på filmens handling, utan gick istället utifrån filmens omslag. Och dessutom hade jag sett mycket film under det senaste året, så därför var det oftast svårt att hitta något nytt på netflix, så därför tvekade jag inte speciellt länge om vi skulle se filmen eller inte.
Jag kastade undan mina prydnadskuddar ifrån sängen och förflyttade överkastet från sängen till fåtöljen i hörnet av rummet. Jag justerade ljusstyrkan på lampan i taket, drog ner den så lågt som det gick, och letade fort upp en tändare för att tända doftljuset på mitt skrivbord.
Det hela var oerhört mysigt, ljudet från regnet som smattrade ner mot fönsterrutan och ljusets doft som sakta men säkert letade sig upp till min näsa.
Jag lutade mig mot den breda fönsterbrädan strax under själva fönstret och studerade regnet som sipprade ner längst glasrutan och bildade små glansiga mönster. Utanför kunde jag se hur de gul-röda trädkronorna svajade från sida till sida i den kraftiga vinden, och hur pölarna på gatan blev allt större och bredare, samtidigt som månen stod högt bland stjärnorna i det kompakta mörkret.
Bakom mig öppnades dörren och in kom Ogge bärandes på ett fåtal olika saker, såsom en fylld cocacola flaska, två glas och en proppfull godis påse från hemmakväll. Och jag tvingades vända mig om.
Han lade ner godispåsen på min säng, och vände sig sedan om för att ställa ner glasen och drickan på skrivbordet. "Jag är trött-", klagade han samtidigt som han försökte dämpa en gäspning med hjälp av handen. "Kom och gosa med mig.", han sjönk ner i en liggande position ovanpå mitt täcke, vilket han tätt därefter flyttade undan med hjälp av foten, och öppnade armarna framför sig.
Med ett brett leende på läpparna ålade jag av mig mina pyjamasbyxor, och lät de falla till golvet intill sängens kant, innan jag kröp ner bredvid honom under täcket.
Ogge var vaken i cirka tjugominuter och hann enbart se några minuter av filmen, innan han föll i en djup sömn. Hans grepp omkring min midja förblev densamma, om inte ännu hårdare, och ansiktet låg kvar i röran av mitt hår. Då och då pustade han mig varmt i nacken, och fick gåshusen att knottra sig över mina bara armar.
Och bara några minuter efter det, somnade även jag,
med ett gigantiskt leende på läpparna, och en enorm lycka inom mig.
