The Stupid Neighbor

S j u t t o n

Nu hade det alltså gått 3 dagar som vi varit här.
Klockan var 2:11 och vi började klockan 3 idag.

Vi alla satt i köket och åt mellanmål.
Jag tog fram jordnötssmör och sylt och gjorde en macka av det. Sedan hällde jag upp mjölk i mitt glas.

Det var väldigt tyst vid bordet. Alla var på sina mobiler och kollade på sina medier medan de åt sitt mellanmål.

Jag var så himla trött och orkade knappt med något just nu. Men det var ju bara 2 dagar kvar och sedan så hade vi helg och efter det åker vi tillbaks hem och får vara lediga i 3 dagar till.

Vi skulle tydligen gå runt i skogen med klasserna och bara lyssna på läraren när hon berättar om skogen idag.

--
Vi var nu ute i skogen och klockan var runt 5. Vi hade alltså varit och gått runt i skogen i 2 timmar.

Jag och Kim stannade för att kolla på en jättefin sjö och sedan fota den. Men sedan när vi skulle gå vidare så var klassen borta.

Vi fortsatte vidare men hittade ingen.
Klockan blev mer och mer och det blev bara kallare ute. Vi var helt vilsna ute i skogen. Vad skulle vi göra?
Vi fick nästan panik. Men vi lugnande ner oss.

Vi gick och gick och hörde riktigt läskiga ljud runt oss. Vi var jätterädda och trötta så vi
satte oss ner mot en sten och vilade lite efter allt gående. Jag kände redan att jag kommer få värsta träningsvärken efter allt det här.

Vi båda frös rejält mycket också, så sån tur så hade jag tagit med mig en filt som jag la runt oss båda.

"J-jag är räd-dd." Stammade Kim fram medan hon frös ihjäl sig.
"Jag med" svarade jag tröttsamt.
"Tänk så hittar dom inte oss!" Svarar Kim ännu en gång med panik i rösten.
"Oroa dig inte. Dom kommer snart hitta oss." Svarade jag med en lugn röst och tröstade henne.

~Ethan's Perspektiv~

Jag och Aiden har letat överallt efter Kim och Kylie. Vi hittar dom ingenstans.

Det är redan mörkt ute så att man knappt kan se men som tur har vi ficklampor med oss.

Ungefär 20 minuter efter hördes det ett gråtande ljud nära oss.

Vi var riktigt nära att krocka in mot en stor sten men sån tur så hann vi se den.
Det gråtande ljudet hördes nu tydligare så vi fortsatte vidare bakom stenen och där ser man ingen annan än en gråtande Kim och en tröstande Kylie.

När de nu ser oss hoppar de av glädje till oss och kramar oss hårt.

Kim sprang snabbt upp i Aidens famn och kysste honom och Kylie kommer springandes till mig och kramar mig hårt.

Jag besvarade såklart kramen och log.
"Jag har varit så orolig!" Svarade jag åt Kylie och hon log.

~Kylie's Perspektiv~

Jag hoppar med glädje fram till Ethan när jag ser honom med Aiden. Jag springer snabbt och kramar honom hårt.
Just nu behövde jag krama någon så att jag kunde känna mig trygg.

"Jag har varit så orolig!" Svarade han och jag kunde inte låta bli att le åt honom.

Han böjde sig på knän ännu en gång och jag hoppade upp på hans rygg. När jag väl gjorde det så pussade jag han på kinden och jag kunde inte låta bli att rodna åt det jag precis gjorde heller.