Vad är det för tankar egentligen man går och bär på? Vad ska det vara bra för att gå och oroa sej helt i onödan. Man behöver inte gå och bära på saker som gör att man mår dåligt av. Då finns det betydligt roligare saker att glädjas vid. När man är kär finns det hopp om livet och då ska man tänka på den man älskar och att det finns en framtid att se fram emot. Det finns inget bättre än att glädjas vid nån som man håller nära sitt hjärta.
Jag går för det mesta och funderar på och betraktar saker som berör sånt som står mej nära för det är det som känns mest väsentligt. Allt annat kommer liksom i andra hand. Att vara kär och att höra samhörighet med nån är att vara säker i sej själv, känna trygghet och att ha båda fötterna på jorden samtidigt som man befinner sej lite grann ovan molnen. Samtidigt att man ska visa respekt och att man ska vara lyhörd och ställa upp i både glädje och i stunder man söker stöd och närhet och att man känner sej behövd.
När man har träffat nån man tror ska vara den ska vara för resten av livet, är det som att man tar saker för givet och man blir för bekväm i sej själv. Det är det som är faran i ett förhållande att man i faller i dom fällorna. Var mer lyhörd och gör saker tillsammans man gillar. Och att man finns där för varann och ställer upp för varann. Genom livets alla erfarenheter hoppas man att man har lärt sej nåt genom tiden och utvecklats. Var och en är ju unik och har sina egenskaper och idéer. Men det betyder ju inte att man stannar upp och blir kvar på stället och har inte lärt sej eller har har lyssnat på vad den andra parten har sagt. Det är ett ömsesidigt spel emellan varandra vi har som gör att vi kan anförtro varandra om saker om både sånt som är svårt och gladare ämnen. Livet är inte bara en rak linje utan motgångar utan det går både upp och ner. Det är ju det som gör oss till människor.
