Du och jag

Kapitel 3

"Hej," säger han nervöst.

--------------------

"Hej," säger jag och kramar om honom igen.

Vi går till bussen eftersom ingen av oss har något körkort. Det tar fem minuter att gå dit, och när vi går dit tar han plötsligt min kalla hand i sin varma hand och vi går hand i hand resten av vägen till busshållplatsen. När vi kommer dit fryser jag och det märker tydligen Viktor. Han tar av sig sin svarta jacka och lägger den över mina axlar. Jag lutar mig över hans axel och han håller om mig. Jag blir alldeles varm inom mig och just nu bara njuter jag av stunden.

Bussen kommer nu och vi stiger på och köper varsin biljett, vi sätter oss vid ett 4-säte, mittemot varandra. Ingen säger något till varandra, bara tystnad, tills vi ska hoppa av.
"Du först," säger han med sin gulliga röst.
"Tack!"

--------------

Väl inne på restaurangen beställer jag en sallad med grillad kyckling. Viktor beställer kyckling med pommes frites och bearnaise sås.

När vi ätit upp, ska jag precis säga till servitrisen att jag ska betala, så säger han:
"Jag betalar för allt."

När han har betalat går vi ut och jag säger tack. Vi går hand i hand mot bion.
"Har du läst boken?" frågar jag.
"Ja, på engelska. De är bäst på originalspråket."
"Jag med!"
"Jaså? Vad tycker du om böckerna?" frågar han.
"De är så bra!"
"Ja, visst är de!" säger han. Jag hade ingen aning om att han gillade att läsa!
Resten av vägen går vi i tystnad. När vi kommer fram går Viktor fram till kassan och betalar för våra biljetter.
"Här!" säger han och ger mig min biljett, och en påse "Non stop".
"Tack! Men jag vill inte att du ska bli pank så här har du lite pengar som tack för allt!" säger jag och räcker fram 100 kronor.
"Men det är lugnt! Jag bjuder."
"Okej, tack," säger jag försiktigt.

Vi går in i biosalen och sätter oss på våra platser, fem minuter senare när alla kommit in i salen och all reklam spelat klart, börjar filmen.

Filmen är spännande, och ibland lite för sorglig, eller läskig för mig, och då och då hoppar jag till, men Viktor håller om mig och lugnar mig. När det har gått ungefär en timme in i filmen gör han det klassiska film-tricket, att låtsas gäspa och sträcker ut en arm som han sedan lägger bakom min nacke, men jag låtsas inte om att jag vet någor om det. Efter ett tag lutar jag mig på hans axel, och han lutar sitt huvud på mitt. Jag blir alldeles varm inom mig. Till sist råkar vi båda somna, trots att filmen inte var tråkig. Vi blir väckta av städerskan som kommer in.
"Haha, ojdå!" skrattar vi båda och reser oss och går iväg.
Alla bussar har redan gått så vi får gå hem, men det gör inget. Då får vi mer tid att prata.
Vägen hem går ganska snabbt, eftersom vi har roligt och skrattar nästan hela tiden. Han är helt underbar. När vi nästan är vid mitt hus kollar jag på klockan. 21:15. Jag kollar på alla mina missade samtal, som är från mamma, och ett sms.
'Var är du?'
Jag skriver tillbaka: 'Är med en kompis, kommer hem vid 00'
'Okej, ha kul.'
'Tack :)' skriver jag som svar.
Min mamma är ganska tolerant och låter mig vara ute sent på loven och helgerna.

"Vem var det du messade?"
"Min mamma bara."
"Okej, bara undrade."
"Jaja det är lugnt," säger jag.

Vi stannar i parken mellan mitt och hans kvarter. Han stannar upp och sätter sig på gräset. Jag gör detsamma. Vi lägger oss ner och stirrar upp på stjärnorna, och bara ligger där. Tills han lutar sig över mitt huvud och börjar kittla mig och jag brister ut i gapskratt. När han slutar kollar han in i mina ögon och sedan kysser han mig lätt. Jag besvarar kyssen, som sedan slutar med att vi börjar skratta och kasta grästuvor på varandra. Sedan går vi hem till oss själva. Han kramar om mig igen innan vi går skilda vägar.

"Ses vi imorgon?" frågar han.
"Javisst!"
"Efter 12, kanske, på samma ställe i parken?"
"Visst," säger jag.
"Ses då!" säger han innan han går, och jag vinkar som svar, och han ler.

|Nytt kapitel ute! Kommentera gärna vad ni tycker om novellen!|