Du och jag

Kapitel 6

Jag vaknar upp till lukten av pannkakor, grädde och sylt. Mamma har gjort pannkakor. Jag hoppar nästan ur sängen, tar på mig ett par mjukisshorts och en vit tröja. Jag springer ner till köket och där står mamma med ryggen mot mig vid spisen och steker pannkakor. Berdvid henne står en tallrik med säkert 40 pannkakor.

"Godmorgon mamma!"

"Godmorgon Lilly, har du sovit gott?"

"Ja, har du?"

"Nja, inte direkt. Jag vaknade vid 7 imorse och kunde inte somna om."

"Stackare."

"Ja, så jag gick upp och gjorde lite pannkakor."

"Lite?!"

"Okej då, kanske en hel del pannkakor."

"Haha ja, kanske det."

"Sak samma, vill du ha lite pannkakor?"

"Ja tack, gärna. Jag är utsvulten!"

Vi sätter oss och äter i tystnad. Pannkakorna är goda och jag öser på med sylt och grädde. Jag bryter tystnaden.

"Så, när kommer pappa hem?"

"Han kommer inte," mumlar mamma.

"Vad menar du?"

"Han hittade någon annan på vår resa och han avbokade sin biljett hem."

"Så han kommer inte tillbaka alls?"

"Nej, aldrig."

"Jaha, vad tycker du om det?"

"Jag älskar fortfarande honom, men tydligen gör inte han det."

"Ojdå," säger jag och blir tyst.

En massa känslor väller upp inom mig och jag går från bordet och låser in mig på mitt rum. Just nu är jag arg, ledsen och lite glad. Mamma och pappa bråkade rätt ofta innan och det slipper jag nu, men jag är mest arg på pappa nu. Jag sätter mig mot min dörr och börjar gråta. Inte lite heller. Mina tårar rinner ner i tystnad och min kinder blir jätteblöta av alla tårar och jag slår så hårt jag kan i golvet.  Alla möjliga känslor väller upp inom mig och jag vet inte riktigt vilken känsla som är vilken just nu. När jag sitter i en pöl av tårar hör jag ett pling från min mobil.

'Hej Lilly, hur mår du? <3'
'Inte bra.'
'Vad har hänt? :'('
'Pappa.'
'Kommer till dig om 3, ok?'
'Okej.'
'<3'

Han kommer hem till mig och hälsar på min mamma. Hon säger att jag är uppe på mitt rum.

Jag hör knackningar på min dörr.

"Kom in," snyftar jag.
"Hej."
"Hej."
"Vad är det som har hänt Lilly?"
"Pappa bara lämnade mig och mamma utan att säga förlåt eller hejdå eller varför han lämnade oss."
"Varför?"
"Han hittade någon annan när han var iväg på en resa med jobbet."

Han håller om mig och jag slutar snyfta.
"Allt kommer ordna sig Lilly. Du har mig."
"Tack."

I något som känns som en evighet sitter vi bara på golvet och håller om varandra. Jag är lycklig som har Viktor.

|Nytt kapitel ute! Hoppas ni gillar det och ställ gärna frågor om karaktärerna i kommentarerna!|