Vargbröder - En ny ondska

TORAK I

Torak väcktes upp ur sin medvetslöshet av en dunkande smärta i tinningen.

Hans huvud guppade upp och ner i takt med steg. Rep borrade in sig i sidan på honom. Han såg fortfarande suddigt, men han kunde urskilja två ben som rörde sig snabbt framåt. Med jämna mellanrum slog han i bärarens koger.

Den vita snön på marken som var det enda han såg, byttes plötsligt ut mot solid sten. Oförsiktigt lades han på det kalla, skrovliga grottgolvet och slog i huvudet. Han försökte att inte tänka på smärtan och tyst jämrade han sig över sitt misstag. Det var det här Saeunn hade varnat honom för.

Men så plötsligt blev hans strupe tilltäppt och han kunde knappt andas. Han hostade och kippade efter luft. Det kändes förfärligt att inte kunna andas.

Mannen som släppt ner honom på marken lutade sig över Torak. Mannen pressade med ens en kopp av oxhorn mot Toraks läppar.

"Drick om du vill behålla livet-" beordrade mannen, och Torak gjorde som han sa. Han svalde drycken.

Den smakade beskt och nästan ruttet. Torak fick hemska kväljningar och en obehaglig känsla spred sig från hans fingertoppar ut i kroppen. Men han kunde andas normalt igen. Giftet från pilen hade upphört att värka. Drycken hade varit motgift.

Mannen skar upp repen och la något som såg ut som torkad lax på en bit näver framför Torak. "Ät." sa mannen kort. Torak kände hur hungern gnagde i honom. Han viste inte om det var ätbart, och bestämde sig för att inte ta risken. Han sköt bort laxköttet.

Mannen skrockade ljudligt när Torak gjort det. "Andevandraren tror Tyrati har förgiftat maten, eh?" sa mannen som tydligen hette Tyrati. Tyrati tittade sedan likgiltigt på Torak och sade; "Tyrati lämnar maten, andevandraren kommer bli hungrig tillslut".

Mannen hade rätt, han kunde inte leva utan mat för evigt.