Lucinda

Barnen

Det var precis så kallt utomhus att man var tvungen att ha på sig en jacka.
De första löven hade fallit. De var gula och orangea på asfalten.Det var ett par kvarter tills de skulle vara hemma hos Mino.
Jared hade en konstig gångstil.
Han gick snabbt.
Som om någon förföljde dem.
Och snart upptäckte Mino att de var förföljda.
Lucinda var på andra sidan av honom.
Hon hade satt upp håret så att man lätt kunde se hennes ansikte.
Hon verkade glad idag.
Huden lös och ögonen verkade inte längre lika döda.

Mino ville inte ha henne där.
Han ville inte att Jared skulle behöva ha något med henne att göra.
"Söt tös du umgås med." Sa Lucinda.
"Han är ingen tjej!"
Mino hade glömt att Jared inte kunde höra eller se Lucinda.
"Va? Vem är ingen tjej?" Undrade Jared och höjde på ena ögonbrynet.
"Kaitlyn Jenner." Sa Mino och försökte rädda situationen.
"Kaitlyn Jenner är ingen tjej, hon är en kvinna."
"Jag vet."
"Undrar bara vad de gjorde med hennes penis." Sa Jared och såg undrande ut i luften.
"Samma sak som man gör med bortaborterade foster." Konstaterade Mino.
"Cellforskning?"
"Nej, soptunnan."
"Länge leve aborter!" Utropade Jared glatt. Mino upptäckte hur kort Jared var. Mino själv var däremot ganska lång. Kanske runt en och åttio. Men med tanke på hur gänglig Mino var så var han nästintill befriad från balans.
Mino sneglade på Lucinda.
Hon såg väldigt nere ut nu. Vad hände med hennes energi?
Hon hängde med huvudet och var ovanligt tyst där hon svävade bredvid honom.
Hon kanske kände sig övergiven och ensam.
Hon fick skylla sig själv.
Mino hade aldrig valt att bli hemsökt. Lucinda fick skylla sig själv. Om hon så gärna ville ha uppmärksamhet hade hon kunna förfölja någon annan.
Kanske en pensionär skulle uppskatta lite sällskap?

När de kommit fram till Minos lägenhet. Mino slängde sig på soffan precis som han brukade.
"Vill du ha någonting att käka?" Frågade han Jared.
Jared såg sig om i lägenheten. Och Mino kunde nästan läsa hans tankar.
Det var alltså så här som ett hem såg ut.
"Nej tack." Svarade Jared och ruskade på huvudet. så att det revbenslånga håret gav ifrån sig den där underbara doften igen.
"Inte? Du åt ju ingenting till lunch ju!"
Jared fortsatte skaka på huvudet.
"Jag ska ha lite i alla fall."
När Mino öppnade kylskåpet blev han besviken och axlarna sjönk till mariannegraven.
Allt som fanns kvar i kylskåpet var en tomat.
En bil parkerades på parkeringsplatsen och i trapporna hördes förväntans fulla språng.
"Mozart och Rania." Sa Mino.
Dörren slogs upp och två små barn rusade in.
"Mimmi!" Skrek dem i kör och slängde sig runt Mino.
Han kramade tillbaka.