21:a Juni, 2010.
Två gestalter smyger sig fram i huset. Det är kolsvart och klockan är sex på morgonen. De båda tar sig genom huset som om de letade efter något. De går in i en liten, kort korridor och känner på handtaget till den sista dörren till höger. Den flyttar sig med lätthet och gestalterna träder in i rummet och börjar sjunga.
"Ja må han leva, ja må han leva", sjunger Daniel och Jennifer medans de marcherar in i Riams rum. Daniel haltar lite, han klarar inte av att gå utan krycka . Han har haft problem med höften ända sen olyckan. Riam, som inte sovit en blund på hela natten, hoppar upp ur sängen i hopp om att få några födelsedagspresenter. Jennifer håller i ett stort paket med två mindre paket prydligt staplade på det, Daniel håller ett mindre paket i ena handen och kryckan i den andra. Jennifer går fram till sängen som Riam ligger i. Hon lägger ner paketen i sängen och ger honom en puss på pannan.
"Grattis på födelsedagen min son", säger hon. "Det finns en tårta i köket med ditt namn på".
Daniel har också tagit sig fram till sängen och sätter sig försiktigt ner.
"Så vad fyller du nu grabben?", säger Daniel. "tjugotre, tjugofyra?"
"Jag fyller fem pappa", skrattar Riam.
"Järnspikar, då får jag tänka om", säger Daniel skojande och tar upp ett blankt anteckningsblock ur fickan. "Lämna tillbaka ölen, ställ in dansöserna", fortsätter Daniel och Riam skrattar vidare.
När Riam slutat skratta efter några minuter, så ler han bara och tar upp det största paketet.
"Vad är det mamma?", frågar han sin mor.
"Nå, det vore la inte kul om du redan visste vad som var i alla paket", svarar Jennifer.
Riam ler ännu mer och sliter bort pappret.
"En lastbil", säger han och håller upp en färgglad kartong med en lastbil på.
"Det är en väldigt fin leksakslastbil, och dyr också", tänker Daniel medans Riam fipplar med att öppna kartongen. "Men det är han värd".
Riam kör lite med lastbilen på madrassen och gör brummande läten med munnen.
"Ska du inte öppna några fler paket"? säger Jennifer uppmuntrande.
"Vänta lite mamma", svarar Riam.
Han fortsätter att köra fram och tillbaka med den lilla plastleksaken. Till slut lägger han ifrån sig sin fina lastbil och tar ett mindre paket. Han skakar på det, det skramlar som.. som.....
"Det är lego", utbrister Riam och får väldigt bråttom med att öppna det.
Riam hade berättat flera gånger om hur hans kompis Pontus storebror hade så mycket häftigt lego. Så Jennifer och Daniel tyckte inte att det var en dålig idé att ge honom ett mindre legobygge på sin födelsedag. Riam har rivit av allt papper från presenten nu.
"En legopolisbil", säger han och börjar försöka öppna kartongen.
"Vänta lite nu unge man", säger Jennifer. "Den får du bygga ihop sen, i köket". Hon vill inte att några delar ska försvinna.
"Men jag vill bygga nu", gnäller Riam.
"Du får vänta tills vi har ätit tårta", säger Jennifer.
"Okej då mamma", säger Riam besviket.
Han går vidare till de andra två paketen, de innehåller en chokladkaka och en plastdolk.
"Dessutom står det nånting och väntar på dig på garageuppfarten", säger Daniel.
"Vadå"?! utbrister Riam samtidigt som han springer bort mot fönstret.
Mycket riktigt står det något på garageuppfarten, en blodröd cykel.
"Oh, tack mamma, tack pappa".
När de har gått in i köket och sätter sig vid köksbordet, får Riam blåsa ut de 5 ljus som prydder hans gräddtårta. Precis som han ska blåsa ut ljusen, häjdar hans mor honom.
"Glöm inte att önska dig något innan du blåser ut ljusen", säger hon.
"Okey", svarar Riam. "Jag önskar mi...".
"Om du säger önskningen högt går den aldrig i uppfyllelse", avbryter Daniel.
"Oj då", säger Riam och tänker: "Jag önskar att pappa kunde gå igen", och så blåser han ut ljusen och hans mor och far klappar händer.
