Den Mörka Sanningen

1. De första dagarna

Jag vaknade snabbt av att mamma ropade.
- Mamma. Vad är det! Sa jag med min trötta morgon röst.
- Jag åker nu! Svarade hon. Jag kunde inte fatta att hon tog det så bra. Hennes dotter är död och hon åker iväg till Finland. Det var ju ett jobb uppdrag, men jag tycker det är lite konstigt att hon faktiskt tackade ja så snabbt. Hon bara lämnar mig här men min döda syster.
Dörren smälldes igen. Det var inte sant. Nu skulle hon inte komma tillbaks på en vecka. Jag satte mig upp i sängen, tittade ut genom fönstret. Såg på de mörka träden svaja över tomten. Jag tittade ner på hagen. Molly ,Cesar och Harry hoppade glatt. De fick mig att le. Jag hoppade upp ur sängen och klädde snabbt på mig. Jag snurrade lite framför spegeln. Jag tänkte på Penny. Hon älskade denna tröjan ,fast hon tyckte den såg fånig ut. Varför vet jag inte och kommer aldrig få reda på. Jag gick ut ur mitt rum och smög in i hennes. Allting såg ut som igår. Blod. Tassavtrycken. Jag gick fram till fönstret och kände på glasskivorna som låg på golvet.

Jag sprang snabbt ner till köket, hämtade kaninpellets och gick ut. Molly stod på framtassarna och tiggde.
- Ja här kommer maten! Sa jag med min kanin-röst. Jag gav henne två matskedar pellets och 1/2 matsked havre. Samma sak gav jag till Cesar och Harry. Jag frös så mycket att mina tänder darrade så tillslut gick jag in igen och gjorde mig själv lite frukost. Det fick bli tråkbröd med smör. Inte det bästa, men det fick duga. Jag hämtade datorn från vardagsrummet och kollade på youtube, samtidigt som jag åt upp min smörgås. Ett Skype samtal kom upp. Jag tackade ja. Det var Charlie.
- Vill du chatta? Frågade han.
- Visst kan jag det. Annars hade jag inte tryckt ja, daaa! Skrek jag med mat i munnen. Han skrattade. Det gjorde mig lycklig.
- Så kommer du imorgon? Frågade han mig.
- självklart. Så klart. Sa jag osäkert och han märkte det. Han hade en innebandymatch och jag lovade att jag skulle komma och kolla.
- Men Meja! Sa han högt och tittade på mig genom webb-kameran.
- Men jag kommer! Det är bara det att jag har ingen skjuts, men jag fixar något! Tar bussen eller frågar grannen.
- Men Penny då? Ska hon vara ensam hemma? Frågade han och jag visste inte vad jag skulle svara.
- Eh. Hon får vara hemma hos Egon.
- Men han är ju London.
- Ja Juste...
- Kan hon inte följa med? Frågade han och jag fick en mini panik.
- Nej för hon är död! Skrek jag och ångrade snabbt vad jag hade sagt. Jag stängde ner Skype. Efter några sekunder kom en meddelande upp på skärmen.
08:44 Charlie
Skämtar du med mig, för i så fall. Det är inte kul!

Jag stängde av datorn och satte på mig jackan. Jag gick sedan ut till kaninerna. Jag lyfte upp Molly och pratade lite för mig själv.
- Det är bara en dröm... Det är bara en dröm...
- Nej, detta är verkligheten! Hörde jag en röst nästan en meter ifrån mig. Jag kollade upp och där stod Tristan. Tristan var den där jobbiga grannen som ingen gillar. Förutom han själv så klart. Han är ett stort ego.
- Du skrämde mig, din idiot! Skrek jag och la undan Molly.
- Det var min plan. Sa han och skrattade.
- Vad vill du? Sa jag och kollade irriterat på honom.
- Är det fel och kolla till sina grannar? Eller vågar jag till och med säga  V Ä N N E R? Sa han och bokstaverade till vänner.
- Nej det vågar du inte. Skämtade jag ,men han verkade inte tycka det var särskilds kul.
- Nä, du verkar inte uppskatta min närhet så då går jag väll. Sa han som om jag skulle hindra honom. Efter en stund var han borta. Jag gick in och slog på datorn igen. Jag hade massa meddelanden från Charlie.
09:23 Charlie
Sluta, du skrämmer mig!
09:28 Charlie
Det är ok om du inte vill komma på matchen, om det är det.
09:51 Jag
Jag kommer på matchen imorgon, så pratar vi mer sen. Men säg inget till någon annan!
Läst 09:53
----------
Detta är mitt första kapitel, så hoppas ni gillade den!