Den Mörka Sanningen

2. Matchen

Jag hörde en duns från hallen och kollade på klockan. 2:56. Skämtar du? Jag försökte somna när jag hörde en till duns.
- Jaja! Skrek jag och reste mig upp. Faktiskt var jag rädd för vad som skulle finnas där nere men jag låssades vara självsäker för att göra mig själv lite mindre skraj. Det var kolsvart i vardagsrummet.
- Hallå tjuven! Kom fram annars skjuter jag dig! Sa jag och formade mina händer till en pistol. Men det var ingen där. Jag tog upp min mobil och lyste med mobil-ficklampan över hela vardagsrummet. Jag hörde tassar röra sig bakom soffan.
- Dumma katt, kom fram! Sa jag och lyste mot soffan. Jag visste djup att vi inte hade någon katt eller något annat inne djur förutom kaninerna då. En svart kattliknande skepnad rörde sig från soffan till fåtöljen. Svart dimma kom från fåtöljen och rörde sig mot mig. Jag sprang panikslaget upp för trapporna och snubblade på ett av stegen. Dimman tog tag om min fot och jag drogs in i molnet. Allting var svart.

Jag vaknade skräckslaget och kollade mig runt. Var allt en dröm?! Jag rusade in till Pennys rum men allting var som förut. Blod och tassavtryck överallt. Vad ville denna drömmen säga mig? Jag var yr och önskade att Penny eller mamma var här. Jag började gråta. Jag grät länge... Länge...Men sedan tänkte jag på Charlie. Matchen! Vad var klockan?! Jag drog åt mig min väckarklocka. 12:45!Matchen började ett! Jag slängde på mig några kläder och plocka med mig mobilen. Jag stannade upp när jag såg Pennys halsband. Jag tog med mig den i väskan, bara för att. Vem vet, den kanske ger Charlie tur? Jag slängde med mig lite tuggummi med sedan sprang jag till busshållplatsen.

Nästa buss kommer om 10 minuter. Jag kommer att komma för sent! Jag satte mig på bänken och suckade. Det är inget jag kan göra. Det kom en flicka och satte sig bredvid mig.
- hej. Sa hon och jag reagerade. Så hon det till mig? Det verkade så eftersom hon höll ögonkontakt med mig.
- Hej. Sa jag och det blev sedan en lång, stel tystnad. Efter en stund kom bussen.
- Hej då. Sa jag till flickan när jag steg ombord på bussen. Hon vinkade och jag följde henne med blicken när bussen segt körde iväg. Nu var jag påväg. Det kändes bra. Jag höll alltid mina löften och jag ville verkligen inte göra Charlie besviken.

Efter 20 minuter.
Jag tog snabbt av mig skorna vid skogränsen och rusade till läktarna. Matchen hade redan börjat och jag såg att Charlie letade efter mig i publiken. Jag stod upp och vinkade. Han upptänkte mig och fortsatte spela. Charlie var center och var också riktigt bra på det. Själv skulle jag säga att han var bäst i laget. Men det skulle nog inte Elias säga. Han är back i denna match men är oftast center. Tränaren är hans pappa och han är super jobbig. Det säger Charlie iallafall. Men jag litar på Charlie.
Matchen gick bra och Charlies lag vann. De gjorde lite segergester och tackade de andra laget för god match mm.

- Visst var det ett snyggt mål där på slutet! Sa han ombytt och klar. Jag bara susade förbi alla! Sa han och låtsades att han hade en boll vid sin klubba som han gjorde mål med. Elias kom ut ur omklädningsrummet med några andra från laget.
- Snyggt där Charlie! Ropade Elias till Charlie. Är det där din flickvän som du pratat så mycket om? Jag kollade skumt på Charlie och han såg lite osäker ut. Jag var INTE hans flickvän...
- Charlie? Frågade jag honom för han såg lite "lost" ut. Alla stod runt Charlie. Efter några sekunders stirrande sa han:
- Jag kan förklara, Meja. Det... Det... Jag ber om ursäkt.
- Det gör inget. Sa jag och helt oväntat kysste jag honom framför alla. Jag hade aldrig kysst någon så det kändes konstigt att alla stod och kolla på. Men där fick Elias något på truten! Vissa fnissade andra Awwww:ade och vissa gick därifrån. Jag drog mig undan kyssen och kollade in i hans bruna ögon.
- Ska vi åka nu? Frågade jag
- Visst. Sa han med ett stort leende på läpparna.

Det var rätt tyst i bilen på väg hem till Charlie
- Det var ett rätt schysst mål du gjorde där på slutet, Charlie! Sa hans Mamma glatt.
- Mmh. Mumlade Charlie medan han kollade ut genom fönstret.
- Är det okej om jag sover över hos er? Frågade jag Charlies mamma Emma. Min mamma är bortrest och det kan bli ganska ensamt.
- Självklart får du det, men Penny då? Frågade Emma mig.
- Hon sover över hos min moster. Jag ville inte följa med för hon bor i Lappland och det kan bli ganska kallt där ,som du förstår. Jag tyckte själv jag räddade det ganska bra och klappade mig själv på axeln i mitt huvud.
--------
Andra kapitlet: check!