Secret husbands ❥ (swedish fanfic)

Secret husbands - 1

"Harry, honey. Wake up, we're late" viskade Louis samtidigt som han stressat försökte dra på sig de tajta, svarta jeansen. Han kastade en snabb blick mot väggklockan och tågade ut ur sovrummet. Jag öppnade förvånat ögonen, kliade mig i håret och såg på klockan jag också, innan jag insåg att vår taxi kom om tio minuter. Jag drog på ett par jeans för omväxlings skull, och tog fram en skjorta i farten medans jag rusade ut i vardagsrummet. Solen lyste in mot matbordet och en solkatt reflekterades mot väggen. Louis huvud stack fram bakom den öppna kylskåpsdörren och han mumlade "Can you help me? You know I'm not the best chef there is...". Jag gick fram till honom, tog ut pålägg, frallor och en flaska äpplejuice och svarade "You don't have to be a masterchef to make a sandwich, bae."

En kvart senare hoppade vi in i en svart London-taxi som skulle köra oss mot 'The secret location' där vi skulle spela in London Session. Modest hade sagt åt oss att ta en vanlig taxi, för att undvika fans. De skulle inte tro att det var vi då, och det var mer spontant på detta sättet, påstods det. Under vägen dit kunde vi ändå inte låta bli att ge varandra små kyssar på både mun och hals samtidigt som vi hela tiden höll hand där vi satt i baksätet. Jag brydde mig inte så mycket om någon såg utifrån, jag har aldrig tyckt att det är rätt att dölja kärlek i någon form. Taxichauffören kollade fundersamt på oss i backspegeln, men jag kunde se att han log för sig själv när han körde.

Vi möttes direkt av Liam som gav oss ett "Naw, so sweet" när vi blev synliga med händerna ihopkedjade i varandra, och ganska snart efter det så anlände även Niall med ungefär samma reaktion. Jag och Lou fick såklart inte synas tillsammans när vi skulle gå in till fansen, men han gav mig en snabb puss på min hand innan vi skildes åt. 

Efter att vi spelat in London Session, träffat alla fans och var hemma i min och Lou's delade lägenhet igen kunde jag inte hålla mig längre. Jag gick fram till honom och kramade honom bakifrån. Länge. Sedan stod vi där, i vår hall med gråa, randiga tapeter, och kysstes på halsen, munnen, pannan och nacken. Efteråt smet vi in i sovrummet, drog av kläderna och höll om varandra under de vita lakanen. Det var mörkt i rummet, så allting blev snäppet mer spännande. Jag kunde bara konstatera, att Louis William Tomlinson var mannen jag ville ha. Och inget skulle få komma emellan oss, aldrig.