Secret husbands ❥ (swedish fanfic)

Secret husbands - 2

Jag vaknade upp nästa morgon av att TVn stod på och julmusik spelades i köket. Jag la högerhanden på andra sidan sängen, och som jag trodde. Lou var inte där. Jag kände en stolthet komma fram inom mig, och insåg än en gång hur mycket jag faktiskt tyckte om den killen. Efter att ha tjuvlyssnat några minuter på vad som ägde rum på andra sidan av sovrumsdörren så bestämde jag mig för att ta del av vad Louis nu gjorde där ute. 

När jag öppnade dörren kände jag direkt doften av toast och kaffebönor, samtidigt som Lou dök upp i mitt synfält. Jag kunde inte dölja smilgroparna längre, för där stod han och gjorde sitt bästa för att laga frukost i bara marinblåa mjukisshorts och ett förkläde täckt med röda renar som hoppade i långa rader. Jag gick fram till honom och la armen om hans midja. "It smells lovely, babe. What are you cooking?" frågade jag. "I'm trying to make some toast, but..." svarade han och i samma ögonblick hoppade två brödbitar upp ur brödrosten - kolsvarta och brända, "...It's not going very well I think." Jag flinade och frågade om jag skulle ta över, vilket jag mer än gärna fick, och satte i fyra nya brödbitar som skulle värmas. 

Bakom mig hörde jag Louis nynna med till 'Last Christmas' när han tog fram tallrikar och muggar ur köksskåpen. Någon minut senare kunde jag se i ögonvrån hur han stod lutad mot köksön och beundrade mig med ett leende som bara han kan, medans jag gjorde klart frukosten. Sedan ställde vi tillsammans allt på köksbordet och satte oss. Vi pratade om allt möjligt under tiden som vi åt, inte minst vart vi ville åka på semester under 'the hiatus' som vi valde att kalla uppehållet. Lou tyckte att Bora Bora eller Hawaii skulle varit "really relaxing" och jag höll med. Vi behövde ett avslappnande resmål efter de fem senaste hektiska åren. "Maybe we can book a hotel by the beachside or something" påstod han och tog några tuggor av sin macka. Jag skådade hans små läppar och fylldes av lycka. Jag var så stolt över honom, jag var verkligen det. Att jag inte vaknat upp ur den här drömmen ännu var bara underligt, men jag ville aldrig öppna ögonen. 

"What are you looking at?" undrade han. "Oh..." fick jag ut som svar och kom på mig själv med stirrandet. "Emh, just, admiring you I guess. You are really beautiful. Just in case you forgot".  Louis lyfte blicken och blickade in i mina ögon en lång stund. Sedan reste han sig hastigt och skyndade ut till badrummet. Jag hörde hur han snöt sig och sedan blev det tyst. Jag svalde, undrade vad jag gjorde fel. Sedan drog jag sakta ut stolen och tassade dit. Dörren var stängd, men jag kunde höra hur han snyftade där inne. "Lou, what happend? Did I do anything wrong?" Jag hörde hur han blev tyst, men jag vågade inte öppna dörren. "No, you didn't. It's just... I... Why does things have to be so difficult?" Han kom emot dörren och när jag fick se honom såg jag att han hade gråtit. Han var fortfarande fuktig på kinderna och håret var rufsigt, kinderna var rosiga och ögonen fulla med tårar. Lou kollade upp på mig, och sedan sträckte han ut sina armar. Jag omfamnade honom kvickt och borrade ner ansiktet i hans mjuka, nötbruna hår. Då började han skaka igen, grät i min famn. "Come on, we can talk about it if you want?" fick jag ur mig, men jag var nära på att fälla en tår jag med.