jo, det är så svårt.

Jo, det är så svårt. Del 1

 ”Seth, kom igen. Nu drar vi!” Skrek Troye uppför trappan där jag stod och fixade håret. Jag nickade febrilt innan jag kom på att han inte kunde se mig och jag då istället skrek ett ”ja” som svar till honom.

Jag kollade åter igen in i spegeln och inspekterade min spegelbild, mina svarta jeans hängde lagom långt ner på mina höfter och den mörkblå tröjan kramade om mina icke befintliga muskler samtidigt den framhävde mina bruna ögon vackert. Mitt rufsiga bruna hår hängde i ögonen på mig och jag tog mitt hårvax på hyllan bredvid mig och började ställa mitt hår. En minut senare så konstaterade jag snabbt att detta var det bästa jag kunde bli, mitt hår ville inte arbeta med mig och byxorna kramade om lite för hårt på låren, men bättre än så blev det inte.

Jag rufsade till mitt flygiga hår en sista gång innan jag tog mina nycklar och plånbok som låg på min breda säng till höger om mig. Jag placerade mitt hårvax på hyllan bakom mig innan jag gick ut ur rummet. Jag praktiskt taget studsade nerför trappan och hoppade rakt på Troye där han stod och fixade sitt hår. Vi föll båda mot marken och jag landade ovanpå honom med ansiktet pressat mot hans bröst. Jag rodnade lite och klättrade av honom samtidigt som jag muttrade ett svagt förlåt. Han borstade av sina byxor varsamt och stylade om sitt korta blonda hår.

”Mm, visst” muttrade han surt. ”Men kom nu Seth, vi måste skynda oss. Alex och Sebastian väntar redan på oss vid baren” Mitt hjärta slog ett extra slag vid benämningen av Alex. Alex, min bästa vän. Alex, som har blivit så mycket mer än en vän för mig. Han har gått från att vara min barndomskompis, till min bästa vän och sen utvecklats till något så mycket mer för mig.

Jag har känslor för min bästa vän. Min bästa vän, som råkar vara en kille. – Precis som mig.

Jag suckade när tanken angående min sexualitet slog mig. Jag gillar inte killar. Verkligen inte, jag går inte runt i centrum och kollar in andra killar och suktar efter dem.

Det var bara något speciellt med honom.

Troye kollade på mig förvirrat och nickade lite smått mot dörren. Jag nickade också innan jag gick förbi honom.

Tillsammans gick vi till baren, Troye försökte skämta med mig hela vägen dit men jag kände inte för det. Alla hans skämt var stela och inte alls roliga. Det enda jag kunde tänka på var att jag ville bli full, att få känna den berusande känslan att man kan göra vad man vill utan att bry sig om vad alla andra tycker och tänker.

Så fort vi kom in på den högljudda klubben så gick jag raka vägen mot baren och beställde en shot från bartendern med det långa blonda håret. Hennes löshår vad tydligt och hon slängde hela tiden med det. Hennes alltför långa lösögonfransar blinkade hon med varannan sekund och hennes läppar var som låsta i en smått putande min. Hon flörtade med varenda kille och lutade hela tiden sig framåt så att man fick en bra sikt på hennes klyfta. Jag suckade och vände mig för att kolla ut på dansgolvet. Tjejerna på dansade en väldigt sexuell dans där de svängde på höfterna som om det inte fanns någon morgondag och killarna bakom dem tafsade ohövligt överallt på tjejernas kroppar samtidigt som de pressade sig mot deras rumpor. Musiken var så hög att man kände hur hjärtat dunkade i takt och lamporna blinkade så snabbt så att man nästan kände sig blind. Mina shots blev fler och fler innan jag slutligen vågade mig ut på dansgolvet, jag var aldrig en bra dansare och den smärre alkoholhalten i mitt blod hjälpte definitivt inte till. Lyckligtvis så behöver man inte kunna dansa. Allt man egentligen ska göra är att vara självsäker, man ska se ut som om man äger stället.

Säg vad ni tycker.

Allt blir mycket roligare då.