Vad händer i mitt liv

Kp 12

Jag älskar honom
Min första riktiga kärlek
Min första riktiga "pojkvän"
Han lyste upp något inom mig som jag inte visste fanns.

Jag ligger och gråter i sängen, det har jag gjort dem senaste 24 timmarna och den senaste veckan sedan jag kom hem från sjukhuset.

Vad är mitt liv Kapabel till? Vad händer om jag försvinner? Vem bryr sig?

Det är inte riktigt som jag har världens problem och ett liv som är så himla dåligt för det har jag inte. Jag är missnöjd på mig själv som person för att jag inte satte stop för detta tidigare.

Som sagt..
Jag älskar honom, han är den enda som finns i mitt huvud. Han springer runt där hela tiden.

Sms som jag fick ifrån Cecilia kan jag inte sluta kolla på, jag läser det igen igen igen och igen. Jag har inte den minsta aningen om vad jag ska ta mig till eller vad jag ska göra.

Hotet från henne har gjort mig såpass rädd att jag inte vågar skriva till honom, min egna "pojkvän"

Tänk om hon ser allting jag gör? Min farmor är det bästa jag har, utan henne kommer jag på något fosterhem långt borta, hon har alltid funnits för mig som en blandning av en pappa och en mamma. Mina riktiga föräldrar.. Har aldrig riktigt brytt sig.

Jag ligger i sängen och vill inte resa mig, jag kollar på väggen framför mig.

En vit tråkigt vägg utan betydelse

Kanske är mitt liv så dåligt som jag tror? Liksom vad är den för spännande saker som har hänt mig liksom? Typ inget.

Plötsligt skickas ett sms,
Det är Hampus..
Sms lyder:

Hej hjärtat, du har inte hört av dig sedan du kom hem,  sju dagar sedan. Jag förstår om du mår dåligt över detta eller om Du är ledsen bara, det skulle Jag också varit.  Men jag vill att du hör av dig till mig så jag vet om allting är okej med dig. Jag är oroligt för dig. Men kom ihåg att du är min tjej ok? ;) Love u and see u soon.

Jag får tårar, jag älskar han, jag älskar han, jag älskar han,
Jag tänker på hur han kan tycka om någon som mig, jag menar det måste tusentals finaste tjejer än mig, komigen, jag är så tacksam. Fast ändå kan jag inte behandla han som han förtjänar.

Jag kan inte svara på sms, får Cecilia reda på detta så kan jag inte riskera min farmor, aldrig livet.
Hur plågsamt och jobbigt det än är så lägger jag ifrån mobilen fast han sett att jag läst det han skrev...

Min farmor kommer in i rummet och sätter sig vid sängkanten, jag kollar in i ögonen på henne och förstår att det hänt något allvarligt, glöden i ögonen som förut fanns har Slocknat.

Hon tar min hand försiktigt och klämmer mjuk,
- jag älskar dig mest av allting min dyrbara skatt, soc tycker inte jag är lämplig att ta hand om dig, jag har ingenting att säga om. Dom tycker inte att jag borde ta hand om dig mer och att jag ska in på ett ålderdomshem. Hjärtat du kommer att placeras i en annan familj som kommer ta hand om dig.

Orden skär in i hjärtat på mig.
Mitt huvud skriker
Mitt hjärta skriker
Min själ skriker

Detta kan inte vara sant, jag bryter samman, mina ögon fylls av tårar som tar över mina ögon, jag klämmer åt hennes hand, jag får inte fram några ord, jag sitter där jag försöker få fram ord att säga. Det går inte
Jag är tyst
Jag kämpar för att få fram något att säga

Tillslut kommer något ut ur mig.
- du kan inte låta dom ta mig
DU KAN INTE LÅTA DEM TA MIG IFRÅN DIG!!!

hon kramar mig länge..
Jag känner mig så trygg i hennes famn jag gråter..

Vad fan ska jag göra nu