A Dream Come True H.S (Swedish Fanfiction)

Prolog

A/N: Jag är verkligen inte nöjd med dem första kapitlena.. Fortsätt gärna läsa för det kommer bli bättre♡

Kendalls perspektiv

"Jaaa om en vecka är konserten! Äntligen!" skriker jag till stackars Carri, som sitter i andra änden av telefonen. Hon heter egentligen Carol, men hon hatar sitt namn, och bli alltid lika sur när man säger Carol till henne. Själv tycker jag det namnet är fint, och jag förstår inte varför hon inte gillar det... Men det finns väl inget att göra åt det antar jag..
"Jag jag längtar såå mycket!" Säger hon direkt efter jag har pratat klart. "Har du skrivit klart brevet än?". När hon ställer den frågan får jag panik.. Jag har skrivit ett brev till Harry.. Han är en sån stor förebild för mig och jag kan inte tacka honom tillräckligt. Så jag bestämde mig helt enkelt för att skriva ett brev till han.
Anledningen till min panik är för att jag är så rädd att han ska tycka en idiot.. Men jag försöker samtidigt tänka att han aldrig skulle döma mig.. Även om jag inte känner han så känns det som att jag kan lita på han.. Som att jag kan prata med han..

"Nehh inte riktigt.. Jag ska bara läsa igenom det och finslipa lite på det." "Okej men du kan nog lugna dig lite gumman.. Du ska inte skriva till kungen eller något" säger hon och när jag svarar "Ehh jo! Harry är min kung" så brister vi ut i skratt.
När vi lugnat oss och lagt på så går jag bort till mitt skrivbord och tar upp brevet som står bredvid min lampa. Jag tar upp det och läser igenom det.

Till Harry Styles♡ står det på framsidan och jag vecklar försiktigt upp det för att inte ska gå sönder.

Hej! Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta.. Men jag antar att jag ska börja berätta lite om mig själv för att du ska förstå... Jag är född 1996, så jag blir alltså 17 år iår. När jag var 3 så lämnade min pappa mig och mamma.. Så jag har kvar lite minnen kvar.. Mamma blev sedan deprimerad och när jag var 7 år så orkade hon inte mer.. Jag slutar läsa för en sekund när jag märker att det har börjat rinna tårar för mina kinder, men fortsätter sedan med tårarna i halsen.. Hon tog livet av sig.. Min moster tog hand om mig och jag fick bo hos dem, fast hennes man misshandlade mig tills jag flyttade därifrån förra året.. Jag har nog inte förrän nu, när jag läser igenom detta brevet, förstått vilken liv jag haft.. Nu bor jag i en liten lägenhet och den ända tryggheten jag har är min bästis.. Och du..

Jag har följt er i alla 3 år sedan när ni var med i X-Factor. Nu känns det som jag kan lita på dig.. Även om jag inte känner dig. Du har hela tiden varit en stor inspiration och det som gett mig glädje.

Hoppas du inte blir skrämd av att jag typ har varit din stalker typ men jag har faktiskt inte varit så brutal;) Hoppas verkligen inte du tycker jag är en idiot.. det känns som att ganska många tycker det.. Jag skrattar till och läser snabbt igenom det sista..

Jag kan verkligen inte förklara vad du har betytt för mig!♡
Love
Kendall Jones