Djävulens Snara

Djävulens Snara Del.1

Prolog

Ett förfärligt ylande trängde igenom den tjocka trädörren till en liten stuga som var upplyst, endast utav en vag eldstad där veden höll på att förkolna sig helt. Den unga mannen som satt och nynnade på en mycket påfallande melodi framför eldstaden var för upptagen för att märka alla underliga ljud och händelser som pågick utanför stugan. Det var trots allt helt normalt att skogen gav ifrån sig läten mitt på natten när vargatimmen sakta men säkert drev förbi.
Plötsligt smällde dörren upp av en stark vind som gjorde så att lågorna i eldstaden dansade ännu vildare än innan. Den unga mannens ljusa hår skuttade vilt hit och dit. Hans blick var fortfarande fastklistrad på de solnedgångsröda lågorna men han vred på sig då en svart katt med en vit fläck i pannan tassade in i stugan. Katten smög sig sakta fram till mannen. Den visade inga tecken på rädsla eller förakt utan hoppade upp i mannens knä utan några som helst tvivel på om han skulle välkomna katten med öppna armar eller kasta ut den.
Mannen gjorde en snabb rörelse med sin hand och trädörren slog igen med en skräll från gångjärnen. Stormen utanför hade tilltagit i en oroligt snabb fart. Regnet smattrade mot fönsterrutorna och började sedan rinna ned mot fönsterbrädan. Det var som om natten ville tala om att det var en riktig storm på väg, alltså en ondskans storm. Mannens ansiktsuttryck såg väldigt oroveckande ut. Han visste vad det betydde.

Flickan

Elden från helvetet skulle släppas lös. En flicka sprang. Hon sprang som om djävulens piskor var bakom henne. Som om marken under henne föll. Det enda hon kunde göra var att springa, det fanns ingen väg ut, bara verkligheten. Det kändes som en evighet, en oändlig grotesk väg som aldrig tog slut. Hade flickan haft mer förnuft skulle hon redan insett att detta bara var en mardröm men hon var för ung och oklok för att förstå sig på ondskans lek.

Eylin vaknade helt kallsvettig med hjärtat bultandes som hundra galopperande hästar. Mardrömmen som hon drömt var inte den första. De hade börjat för ungefär en månad sedan då hösten slagit sin rot. Varje natt hade varit som en stor orkan. Det hade skrivits i tidningen om hur personer försvunnit in i skogen och aldrig återvänt under dessa stormiga nätter. De flesta av dem var barn eller unga kvinnor. När Eylin läst om det så blev hon förskräckt. Hennes föräldrar förbjöd henne sedan att gå ut efter mörkrets inbrott för att skydda henne från de hemskheter som föregick. Inte för att hon var så intresserad utav att vara ute på kvällarna utan bara om hon skulle få för sig att någon gång testa något nytt.

Eylins kropp skakade. Hon satte sig upp och drog sina ben intill sig under hakan. Regnet öste fortfarande ned utanför och molnen var gråa som röken från en brandeld. Den känslan Eylin hade nu var rädsla och fruktan över att något dåligt skulle hända inom en snar framtid. Det var inte bara mardrömmarna som fick henne att känna så utan andra tecken likaså. Hennes mor Ingela till exempel. Ingela hade den senaste veckan varit angelägen om att ha kors eller krucifix i vartenda rum i huset. När Ingela sedan ville sätta ett kors på dörren in till stallet så fick Eylins far, Michael nog och sa åt henne att folk skulle börja tro att familjen hade blivit tokig om hon fortsatte som hon gjorde. Eylin som också tyckte att hennes mor betedde sig konstigt förstod i alla fall en del av varför hon placerade ut så många kors överallt. Korset representerade Gud och Gud är det enda människor kan förlita sig på när de känner att ondskan försöker tränga sig igenom deras väggar.

Klockan slog åtta när Eylin kollade vad tiden var. Hon hade vaknat exakt vid samma tid varje natt i en månad nu. Det var ungefär samma sak som mardrömmarna hon drömt, de upprepades varje dag. Eylin satt och tänkte på det hon just drömt. Hon hade sprungit och nästan ramlat ner i kolsvart mörker. Det som gjorde så att hon inte ramlade var hennes ben som bara sprang och sprang. Efter dessa drömmar så hade Eylins humör på morgnarna gått från pigg och alert till irriterad och trött. Plötsligt hördes ett knarrande från dörren in till Eylins sovrum. Dörren öppnades sakta och det första hon såg var en liten hand med en ljuslyckta sticka in i rummet. Efter handen kom ett huvud in med en mörkbrun kalufs och klargröna mandelformade ögon.