Djävulens Snara

Djävulens Snara Del.4

Rey

Han kunde se en flicka. En flicka som gjorde motstånd i sina drömmar. För att vinna över djävulen. Men det visste hon inte själv.
Hon hade ett vitt nattlinne på sig ned till knäna. Fötterna var nakna och smutsiga där de sprang på den grova jorden.
Han försökte nå ut till henne. Till hennes tankar, men de blockerades av något. En sköld? I alla fall så var det omöjligt att komma åt dem.

Rey tog bort sin hand från kristallen som stod på träbordet intill hans säng. Den lyste rött i några sekunder och återgick sedan till sin vita naturliga färg. Bredvid kristallen låg en amulett med ett kors på. Han tog upp den och trädde den över huvudet så att den hängde runt halsen på honom. Järnet som amuletten var gjord av brände lite mot hans hud men eftersom han var van så brydde han sig inte om det längre. Den skyddade ju honom.

Ljudet av fåglar som kraxande omkring i snön utanför hördes svagt. Solen sken in genom fönstret till vänster om Rey så att de olik-färgade glasflaskorna som stod på fönsterbrädan bildade en skara av dansande färger på stugans stengolv. En av flaskorna föll plötsligt ned och sprack i flera bitar på golvet och en grön vätska stänkte ut så att det bildades en pöl runt skärvorna. Rey suckade irriterat.
"Förbaskade onda andar, gå och stör någon annan istället!" skrek han och morrade åt bordet med glasflaskor. En bit bort så öppnades dörren in till stugan på glänt och Rey kunde höra ett susande i några sekunder. Sedan blev allt tyst igen.

Klockan var nästan tolv och solen stod högt ovanför talltopparna. Snön glittrade utav solens sken. Hela skogen var täckt av den. Luften var kylig och det blåste en kall vind från norr. Rey öppnade dörren till stugan helt och klev ut på den gamla stentrappan. Han lyfte upp armarna mot skyn och sträckte på sig med ett ynkligt gnyende. Musklerna på armarna blev synliga och ett par blodådror slingrade sig över dem.
Reys skjorta som han brukade ha på sig hängde på en träställning några meter från huset. Den hade hängt på tork där i solen under förmiddagen eftersom det hade varit snöstorm natten innan. Rey hade varit ute sent på natten och snön hade trängt igenom öppningarna hans yllerock så att skjortan blivit genomblöt. En vildare storm än denna hade Vejden Mir inte varit med om på länge. Det hade säkert blivit den största rubriken i tidningen idag. Rey funderade på att ta sig in till staden för att få sig en uppdatering om vad som föregick. Visste folk att det var något ont påväg? Visste dem att det snart skulle bli ännu mer oroligt? Nej. Det gjorde dem inte. Det visste Rey. Han hade dock inte för avsikt av att sprida rykten om att det skulle hända dåliga saker i staden. Då skulle han bara bli klassad som galen och en idiot av alla dess invånare. Kanske skulle han bli tagen av polisen som sedan skulle förhöra honom och sedan bre på med hur dum han var. Sedan skulle de sätta honom i psykavdelningen på Vejden Mirs sjukhus. Men Rey var för smart för att något sådant skulle hända. Det hade han lärt sig för några år sedan av en gammal vän som förövrigt sitter inne på den där psykavdelningen.Thomas Jackel heter han. En riktig buse kan man säga, och rätt galen.

Rey gick ned för stentrappan och fram till träställningen där skjortan hängde. Han drog bort skjortan och skakade av allt barr och annat skit som hade fastnat på den. Här och där fanns några hål som Rey inte orkat sy ihop än. Men det gjorde inte så mycket tyckte han. Hålen syntes inte när han hade rocken över. Det skulle varit värre om det hade varit stora matfläckar på den.
Rey drog på sig skjortan, knäppte knapparna och slätade till den över bröstet. Sedan stoppade han in halsbandet innanför skjortan och drog ut sitt långa, blonda hår så att det föll ned över ryggen. Han funderade på att sätta upp sitt hår för att inte det skulle verka som att han var slarvig. Folk kollade ofta på en då. Man måste se proper ut, tänkte Rey och drog av ett läderband han hade på armleden och satte upp håret i en hästsvans.