Djävulens Snara

Djävulens Snara Del.2

Storm

Det bildades fina välformade hovspår i den våta grusiga jorden när Eclipse skrittade längs hagens staket. Han frustade så att en varm och fuktig luft svävade ut ur de svarta näsborrarna. Det började verkligen lida mot vinter nu. Både frost och kyla trängde igenom höstens varma väder. I och för sig så var det mitten av november månad och då brukade både värmen och solskenet tyna bort ganska så kvickt.

Eylin puffade lite lätt i sidan på Eclipse med vänsterfoten och han svängde vänster vid slutet av hagen där utgången var. De hade nu ridit i cirka en halvtimme och Eylin kände sig redan stelfrusen i hela kroppen och behövde verkligen ta sig in för en varm kopp te. Hon tänkte på den varma sprakande brasan som troligtvis värmde upp husets vardagsrum just nu.
Eclipse frustade igen och skakade på manen. Han ville nog också in tänkte Eylin och klappade honom i sidan. Sedan red de vidare mot stallet där deras djurskötare Alfred mötte upp dem. Han höll i Eclipse tyglar medan Eylin satt av honom.
"Tack så mycket Alfred!" Sa Eylin och log brett mot den gamle mannen. Han nickade glatt och tog sedan med Eclipse in i familjens stall där flera andra hästar stod.
Eylin kände sig väldigt glad över att hennes föräldrar hade givit henne Eclipse i födelsedagspresent eftersom han var en otroligt hygglig och trogen häst. Det hade gått två veckor sedan Eylin hade fyllt arton år och hon hade, varje dag varit ute med Eclipse en sväng i hagen för att vänja sig vid honom. Hon funderade på att ta ut honom i skogen för att variera sig lite men Eylin hade börjat frukta skogen och vad den gömde för mystiska hemligheter. Även om hon väldigt ofta var där och lekte när hon var yngre så hade den alltid varit lite skrämmande. Skogen var tätvuxen och det var ganska svårt att ta sig fram mellan vassa grenar på de snåriga små stigarna. Det fanns en dunge mitt i skogen med en soffformad sten där solen brukade lysa in, dit brukade Eylin gå när hon ville vara ensam en stund för att tänka. Men eftersom skogen hade mörknat och blivit mer vildvuxen så vågade sig Eylin inte ut till dungen. Dessutom var det för kallt och träden började klä av sig inför den långa vintern så att de såg ännu mer skräckinjagande ut.

Eylins tankar flög iväg åt alla möjliga håll när hon tänkte på skogen. Hon spände sig en aning och sneglade mot den. Tanken på att vara nära den fick henne att tappa den glädjen hon en gång haft när hon var barn. Vi går mot mörkare tider tänkte hon sorgset när hon sedan klev innanför dörren till herrgården.

En ljuskrona lös upp den långa hallen när Eylin kom innanför dörren. Den gav ifrån sig ett gulaktigt sken som fick de träfärgade väggarna att lysa ännu starkare. På väggarna i hallen hängde också flera ljushållare med tända ljus i som fladdrade utav den isande vind Eylin hade fört med sig in. Det var väldigt tyst i huset märkte hon. Det brukade höras skrammel från köket nästintill jämt men nu var det knäpptyst. Hon lutade örat mot kökets dörrar som var till höger när man klev in i herrgården.
Plötsligt kände Eylin något som strök mot hennes ben och hon ryckte till av rädsla. När hon sedan kollade ned för att se var det var så satt familjens svarta katt Tistel där och blängde på henne. Han verkade lite sur. Eylin böjde sig ned och plockade upp den svarta katten.
"Lilla vän, jag såg dig inte, när kom du smygandes?" Frågade Eylin tyst och borrade in sitt ansikte i kattens hals. Pälsen var lika mjuk som sammet och Eylin kunde känna ett dovt kurrande från Tistel.
Det var konstigt att Eylin hade ryckt till sådär när Tistel kom och strök sig mot hennes ben. Det hade aldrig hänt förut eftersom hon var van vid det. Underliga saker har hänt den senaste tiden, tänkte Eylin och gav Tistel i puss på hans fina ljusrosa nos. Tistel kollade nöjt på Eylin med sina stora gröna ögon innan han sedan hoppade ned på golvet igen för att sedan smyga sig vidare upp för trappan till övervåningen.

Några sekunder senare så kom Lisa ut från köket. Lisa var familjens städerska. Hon hjälpte till att hålla ordning i herrgården och ibland var hon barnvakt åt John när resten av familjen var borta.
"Oj oj, jag ursäktar mig för att jag inte hörde dig komma in miss!" Ursäktade sig Lisa med svetten rinnandes i pannan. Hon såg nervös ut.
"Men Lisa det är helt okej, du behöver inte passa alla tider för min skull! Jag klarar mig fint kära du!" Svarade Eylin och kramade om Lisas hand. Lisa rodnade lite så att hennes kinder blev lätt rosa. Hon var väldigt söt tyckte Eylin. Det blonda håret fick hennes fina nötbruna ögon att synas väldigt tydligt och man kunde läsa av hennes person direkt.
"Jag skulle meddela att dina föräldrar har farit in till stan för att disskutera med några affärsmän om viktiga saker, vet inte vad, de sa bara att det var väldigt viktigt!" Sa Lisa med en glimt av nyfikenhet i blicken.
Eylin funderade på avd det kunde vara för affär hennes föräldrar skulle göra med de där affärsmännen medan hon tog av sig sin ridkappa. Det fanns många saker som hennes föräldrar inte berättade för henne och John men nu tyckte Eylin att hon var stor nog för att få veta vad de sysslade med.
Eylin tackade Lisa som gick och hängde in kappan i garderoben. Sedan kikade hon in i sällskapsrummet som var mitt emot köket tvärs över hallen, till vänster när man glev innanför ytterdörren.
Ingen var där. Eylin kunde bara se de fyra fotöljerna i varsina hörn och den rektangulärformade bruna mattan som låg på golvet.
Eylin vände sig om och kikade ut i hallen. Då hörde hon en duns inifrån rummet hon just tagit sig in titt i. Hennes hjärta tog ett skutt när hon fick se ett av korsen med Jesus på ligga på golvet i bitar. Hur i hela världen hade den kunnat ramla ned från bordet? Tänkte Eylin förskräckt. Hon gick sakta in och satte säg på knä framför det förstörda korset. När hon sedan plockade upp en av bitarna med Jesus överdel märkte hon inte att den var så vass att den skar henne över handflatan.
"Ajjj..." stönade Eylin och tappade biten. Ut genom såret som nu bildats i handen sipprade det varmt, pulserande blod. Eylin plockade snabbt och försiktigt upp alla bitar igen och la dem på bordet. Lisa får laga det där, tänkte hon och suckade.
Sedan drog hon ut sitt hårdband och lindade det runt handen för att stoppa blodflödet.