Djävulens Snara

Djävulens snara Del 5

"Kan ni gissa vad gamle Billy sa då? Han sa minsann att, 'vore jag sån, så skulle mina tänder stå ut'!" Utropade Mr.Jonsson och gav ifrån sig ett mycket brummande skratt. Det var något av de mest tråkiga skämten Eylin någonsin hört, som Mr.Jonsson berättat tusen gånger om. Andrew såg inte heller så road ut där han satt bredvid sin skämtande far. Ärligt talat så såg han ut att lida, tyckte Eylin som inte kunde låta bli att flina. I gengäld så himlade Andrew med ögonen åt henne. Där hade vi honom. Japp, Eylin kunde fortfarande skymta den lilla pojken i Andrew. Han har väl antagligen inte smittats av vuxensjukan än, hoppades hon.

"Ja, jag säger då det Cornelius min gamle vän! Dina berättelser är dem bästa av dem bästa!" Svarade Eylins far Michael. Han skrockade glatt med en servett om munnen för att inte tappa maten han just stoppat i sig.
Efter det roliga blev det mer allvarligt prat. Cornelis och hans fru Elisabeth ville veta precis allt vad som hänt de senaste åren här i Vejden Mir. Inte för att det hänt så mycket då, en och annan familj har väl flyttat bort samt att flera flyttat hit från landsbyggden. Industrin hade börjat slagit rot här nämnde också Eylins far. Han lät ganska sålt över det. Dock så tyckte jag synd om de bänder som tvingats flytta in i städerna. Det måste ha varit hjärtskärande att behöva lämna en gård där flera generationer av sin släkt har spenderat sina pengar och liv på. Eylin hade aldrig insett för än hon blev äldre att hon var lyckligt lottad som bodde i en rik familj. Det fanns såklart vissa nackdelar men annars var det mesta bara fördelar.

"Mor?" Sa Eylin lågt till sin mor som satt till höger om henne. Hon vände sig mot Eylin och log brett. "Ja vad är det vännen?" Svarade hon.
"Eftersom det är julmarknad den här helgen, vore det inte kul om jag och Andrew tog med oss Abby och John dit? Jag tror det skulle tycka det var kul eftersom de ser så rastlösa ut!" Frågade Eylin och slängde en menande blick mot Abby och John. John satt och petade o maten medan Abby bara glodde runt på sakerna som fanns i rummet. Eylins mor skrattade lågt. "Nämen visst låter det som en bra idé!" Svarade hon och vände sig mot Eylins far för att meddela det hon hade sagt.

Eylins far log varmt och gav henne en givande blick. Sedan reste han sig med en harkling. "Öhm..jo, Eylin hade en förfrågan om att få åka till julmarknaden med dig Andrew och era små syskon.." och så pekade han på Abby och John som lyssnade intressant på vad far sa. "...så iväg med er nu så vi vuxna kan prata lite mer...vuxet.." han började skratta och de andra vuxna stämde in i skrattet. Abby och John hoppade av sina stolar och sprang direkt ut i hallen där Lisa stod redo med deras varma yllekappor. Eylin märkte hela tiden att Andrew kollade på henne med jämna mellanrum. Det fick henne att bli lite skenerad. Hade hon en groda på huvudet eller? Var det därför han stirrade?

Eylin satte först på sig en stickad ulltröja som skulle hålla värmen bättre, sedan tog hon på sig sin marinblåa kappa. Efter snöstormen igår så hade det blivit ganska kallt ute även om solen lyste för full hals. Det var alltid bättre att klä sig för varmt än för kallt tyckte Eylin.
John sprang runt i hallen och försökte hitta sin mössa men han hade ingen framgång alls i det. Andrew såg det och började leta på hatthyllan efter mössan. Han hade faktiskt mer framgång eftersom han hittade den under ett lager av vantar och halsdukar. Sedan satte Andrew på John mössan så att den hamnade en aning över ögonen. Abby skrattade förtjust över det. Hon virade blygt en ljusbrun hårlock runt sitt finger. Elin tyckte att hon var väldigt söt med sina vita öronmuffar och ljusrosa kappa.

"Jag meddelade Alfred att göra i ordning vagnen, det är han som tar er in till marknaden!" Lisas ljusa stämma klingade i Eylins öron. Hon verkade glad idag. Antagligen på grund av att hon har saker att göra för att familjen hade gäster.
"Vad du är snäll Lisa!" Svarade Eylin och log mot hushållerskan. Förhoppningsvis så kunde Lisa följa med Eylin när hon om något år eller två flyttar hemifrån. Eylin tyckte så mycket om henne.