The drugs are the one and only o.m

Kapitel 7

Ollys perspektiv
Jag stod nu vid en liten gränd någon stans med Oscar Felix och Omar. Jag visste exakt vad som skulle hända. Det vara bara att vänta tills det hände. Jag stod där och tillslut kom dom. Det var tre stycken som kom och alla hade svarta kläder på sig.

- ja har ni något till oss eftersom eran lilla kille där sumpade allt, säger den killen i mitten och korsar armarna.
- varför för fan ska vi ge er något när han inte gjort ett skit för? Halv skriker jag och kastar med armarna.
- ooo har du blivit stöddig nu också? Säger han och bara blänger surt på mig.

- men han har inte gjort något stick här ifrån eller så får ni något att  smaka på, halv skriker Felix och jag tar tag i hans arm.
- oooo så du vill slås. Ja om ni inte har med något får det väll bli så säger han och jag känner en stark smäll mot min käke. Jag sätter fort handen där och kollar på dom innan jag själv höjer näven och slår till hans haka underifrån och han flyger till marken.

Han reser sig snabbt och snart får jag en till smäll på ögat och ramlat till baken. Allt blev suddigt men jag hör bara skratt och steg som hörs längre och längre bort. Jag reser mig upp och kollar på dom andra och kan se att Felix har fått en smäll på näsan men dom andra ser helt oskadade ut.

- kom hörni vi drar till mig mamma är inte hemma, säger jag och alla nickar. Vi sätter oss på en buss som tar oss hem till mig. Vi kliver av bussen och går några meter för att komma fram till mitt hus. Jag tar fram nyckeln och låser upp dörren. Jag öppnar den och får in och tar av mig skorna och det gör dom andra också.

Jag går in till badrummet och tänder lampan. Jag ställer mig vis spegeln. Shit. Fan. Katia kommer döda mig. Jag ser världens största blåtira runt ögat och ett sår på sidan av min panna. Jag går och låser dörren och hoppar snabbt in i duschen. Jag tvättar mig i ansiktet och går sedan ut ur duschen och tråkar mig och sätter på mina kläder. Jag torkar håret och går fram till spegeln och sätter ett plåster på såret. Bara för att det inte ska synas.

Jag går ut till dom andra som sitter i soffan och alla bara kollar på varandra.
- okej hörni vi försöker att inte göra några fler misstag nu när vi snart ska ha en sommar turné, säger jag och alla nickar.
- förlåt det var inte meningen att tappa bort deras saker, sa han och kollade ner i hans händer.
- det gör inget, säger jag och ger han en snabb kram.

.
Jag vaknar av att min mobil plingar till. Jag tar upp den och ser "katia" på skärmen. Fan. Vi skulle ju till studion igår. Vad ska jag hitta på da.

Jag låser upp den och går in på våran konversation.
Katia 06:53
Vart var ni igår?

Ni kom inte hitt?

Vad fan har ni gjort kom till studion på morgonen innan skolan börjar!

Jag 06:59
Okej jag kommer om 30 min!

Jag reste mig upp ur sängen och började gå till min garderob jag tog på mig ett par jeans en t-shirt och en keps och gick sedan till toan. Jag kollade mig i spegeln. Ett litet mummel på en svordom lämnade min mun och jag gnuggade mig i ansiktet. Jag öppnade ett skåp och tog ut en fondection concealer och puder. Jag började försöka få bort blåtiran så bra som möjligt och det blev halv bra iallafall.

Jag gick ner till köket och hämtade en Redbull. Jag äter inte heller så extremt mycket så det får duga till frukost.

Jag gick upp på mitt rum och tog min mobil laddare och hörlurar. Jag tog också mitt bankkort och busskort och gick sedan ner till hallen. Jag satte på mig min jacka och tog mina nycklar och gick ut. Jag lådde dörren och gick sedan till min moppe. Jag startade den och började åka iväg.

När jag kommer fram till studion parkerar jag moppen och går in till studion. Jag kliver in i salen där alla redan sitter. Alla kollar ledset på mig och jag går och sätter mig på en stol vid bordet.

- vad fan tänker ni med egentligen? Säger katia och kollar på alla oss.
- vadå? Säger Felix halv surt
- ja ni tror inte att jag märker att du Olly har en blåtira och du Felix har en uppsvälld näsa, säger hon och kollar surt på oss.
- varför gör ni såhär? Säger hon och suckar.
- alltså förlåt men vi brukar alltid kittla varandra och igår gick det lite äger styr så vi råkade sparka varandra i ansiktet, säger felix och det lätt rett bra för att vara han.
- okej men snälla folk kan tro vad som helst så var försäkringar nästa gång, säger hon och vi alla nickar instämmande.

Vi gick sedan ut från studion och jag kollar på grabbarna.
- okej hörni detta var bara tur vi får försöka bli bättre på detta folk kan börja misstänka saker.

--------
Haha här slutar detta kapitel!😏🙃