The drugs are the one and only o.m

Kapitel-1

SANDRAS PERSPEKTIV
Nu är det äntligen lördag. Jag kliver upp ur sängen och går sedan iväg till min garderob. Jag tar fram ett par mjukisbyxor och en slapp tröja. Jag kammar sedan igenom mitt hår och sätter upp det i en hög tofs. Sen går jag ner i köket och ser en lapp på bordet. Jag tar upp lappen och läser det som står på den.
" jag har gått lite tidigare till jobbet idag tyvär finns det inge mat hemma så här har du pengar så du kan gå ner på fiket och handla frukost" jag tar pengarna och går till hallen. Jag sätter på mig ytter kläderna och börjar gå mot fiket. När jag kommer fram går jag in till cafet och köper mig en macka. Jag vänder mig om för att sätta mig vid ett bord men så möts min blick av det som sitter vid bordet han har blå ögon brunt hår och helt under bara läppar. Jag kollar mig ivrigt runt i rummet för att se om det fans någon plats över som man kunde slå sig ner vid. Det fans ett bord men innan jag börjar röra mig mot bordet höjer killen vid bordet armen och filtar lite på handen.

Jag går till bordet men normal steg och killen följer varje steg jag tar. När jag kommer fram till bordet sätter jag mig ner och ger han ett stort leende.
"Hej jag heter oscar" säger killen och sträcker fram sin hand.
"Hej jag heter Sandra" säger jag med en lugn röst och nickar.
"jag tänkte fråga dig en sak" säger killen helt plötslig och kollar på mig med en frågade blick.
"Jaha vadå?" Säger jag och släpper sedan mackan jag börjat ta bort plasten från.
"Jag är ny inflyttad här skulle du kunde säga mig vart man kan ta en buss som leder in till stan" sa han och rätade sedan lite på ryggen.
"Ja det finns en busstation lite längre bort" sa jag och gav han ett leende. Han nickade och kollade sedan ner i sin kaffe kopp. Jag tog upp min mackan och började sedan att ta en tugga.

"Men skulle du kunna vissa mig till busstationen när nästa buss går?" Frågar han och kollar upp på mig. Jag sätter min hand på min mun och sätter sedan upp den snadra handen i luften.
"Förlåt men ja det skulle jag det går en buss om ca 15 minuter" sa jag.
"Okej men om du äter upp så kan vi gå ditt sen da" säger han och jag nickar. Jag börjar sedan äta lite mer av mackan.

När jag äntligen var klar så reser jag och oscar oss upp och börjar gå mot utgången. Vi börjar sedan gå mot busstationen och det hamnar en stel tystnad mellan oss. Det är ca 300 meter till busstationen så det tar inte långt tid att gå ditt. När vi kommer fram är klockan 11:27 och bussen kommer om ca 3 minuter. Det är fortfarande den stelna tystnaden emellan oss.

"Men jag ska nog inte stå här så Aa men vi hörs" sa jag och kollade upp på honom.
" jaha Aa okej men tack för hjälpen" säger han och ger mig en kram. Som chokar mig jätte mycket men jag kramar tillbaka. Jag vinkar sedan och börjar gå hem igen.

När jag kommer hem drar jag upp mina nycklar och låser upp dörren. Jag sparkar av mig skorna och hänger sedan av mig min jacka. Jag går sedan racka vägen upp på mitt rum och går in och lägger mig på sängen. Jag tar fram mobilen och öppnar min och Isabelles chatt.

Sandra: 11:57
Omg det konstigaste hände precis!

Isabelle 11:58
Vadå?!

Sandra 11: 59
Jag träffade världens snyggaste kille på caféet.

Isabelle 12:01
Omg vad gjorde du da?

Sandra 12:02
Jag visade han vägen till bussen....😂

Isabelle 12:05
Okej men måste chilla nu ses!

Sandra 12:07
Okej ses imorron i skolan😊

Jag stänger sedan av mobilen och lägger den på sängen. Jag kliver sedan upp och går iväg till min garderob och inser att jag bara har mjukis kläder på mig. Jag tar av dom och plockar sedan fram mina tränings kläder. Jag tar på mig dom och tar sedan min mobil och mina hörlurar och går ner till hallen.

Jag sätter på mig mina jogging skor och sedan en simpel jacka. Jag går sedan ut genom dörren och kommer på att jag glömt nycklarna inne. Jag går snabbt in och fiplar upp mina nycklar ur min andra jacka och går sedan ut från huset. Jag löser dörren och tar sedan upp min mobil och hörlurar ur fickan. Jag går in på spotifie och sätter på min jogging lista. Jag stoppar ner mobilen igen och börjar sedan att springa. Jag vet inte vart jag ska men just nu har jag bara lust för att gå ut och springa.