Kapitel 8

30 2 0
                                    

(Ogge perspektiv)
Jag springer in till skolan eftersom jag var sen. Jag slänger upp dörren och hoppas att ingen är i skolan. Det skulle se så fett konstig ut. Som tur drog ingen där. Jag joggar till över våningen där mitt skåp är. Jag låser upp mitt skåp och lägger in mina saker. Jag stänger det och går till mitt klassrum. Jag öppnar dörren och alla blickar far på mig. Jag går snabbt i tystnad in och sätter bredvid Axel. Han kollar på mig och ger mig en underlig blick.

Läraren fortsätter och prata och lektionen flyter på. När lektionen är slut så skyndar jag mig ut från klassrummet ut till en toa. Jag ställer mig vid spegeln och kollar mig snabbt i spegeln. Fan. Hur ser det ut egentligen. Mitt smink har försvunnit helt och det blåa färgen nästan lyser. Jag tar upp mobilen och låser upp den. Jag går in på min och killarnas konversation och tar en bild på mig och skickar till dom.

Jag 10:07
*Bifoga bild*
Vad fan ska jag göra?!
Alla stirra ut mig!

Omar 10:07
Förlåt ogge....

Jag 10:08
Det är inte ditt fel sluta Omar!!

Oscar 10:08
Samma här! Alla stirrar på en..
Fattar inte varför heller jag har ju inte ens något sår!

Jag 10:08
Men vi träffas på hörnet om 5 Oscar?
Omar går det bra hemma med plugget förresten?

Oscar 10:09
Japp syns snart da!

Jag låser mobilen och lägger ner den i bakfickan. Jag kollar på mig själv igen och sätter sedan på vatten kranen. Jag sätter mitt ansikte där och sköljer mitt ansikte med kallt vatten. Efter det torkar jag det och går ut från toan. Jag tar av min keps och drar upp min luva. Jag kollar ner i golvet och försöker vara så diskret som möjligt för att komma ut från skolan utan att någon märker mig.

Jag tar snabbare steg när jag går förbi mitt klassrum. Jag kommer ut från skolan och går iväg till ett litet hörn där jag och Oscar kallar hörnet. När jag kommer ditt så kollar jag mig runt och kan inte se någon i närheten. Jag tar upp mobilen och ser att ett sms från mamma har rullat in.

Mamma 10:10
Oscar vad fan!
Du glömde att ta diskmaskinen!
Jag jobbar ikväll gör fan inge dumt!

Jag 10:13
Chilla! Jag för vad fan jag vill!

Om man säger såhär så bråkar vi. Jag säger aldrig det till folk men vi bråkar jätte mycket. Om små saker. Det är bara killarna som vet det ingen annan.

"Ogge" säger en lugn röst. Jag kollar upp och ser Oscar.

"Tja" säger jag och vi ger varandra en kram.

"Jahap.. Ska vi stanna här eller drar vi någon stans?" Frågade Oscar och jag kollat på han. Jag nickade. Jag vill endån inte stanna på detta ställe mer.

"Men jag går och hämtar mina saker. Kan du hämta Felix också?" Säger jag och han nickar och vi går åt olika håll.

Jag går igenom korridoren och till mitt skåp. Jag låser upp det och tar ut mina saker jag låser men blir precis stoppad. Någon tar tag i min arm och jag vänder mig snabbt om. Där stod Sandra och kollade på mig med en vad-är-det-som-händer blick. Jag kollar bort från henne och ger henne en suck.

"Ogge snälla stanna" säger hon. Jag stannar och vänder mig om och kollar på henne och ger henne en okej-prata blick.

"Varför har du en blåtira? Och vart ska du?" Säger hon och jag kollar snabbt ner i golvet.

"Jag kan inte bäretta varför och jag ska dra iväg med killarna orkar inte vara kvar" säger jag och vänder mig om och börjar att gå.

"Får jag följa med" hör jag en lite nervös röst bakom mig. Jag vänder om och nickar. Hon går till sitt skåp och hämtar sinna sak. Hon stänger skåpet och vi går ut till dom andra som ståt och väntat.

"Sandra följer också med" säger jag och dom nickar. Vi hår till våra mopeder och åker iväg. Jag följer efter Oscar och Felix som åker före mig.

Sandra sitter bakom mig och har armarna runt min kropp. Jag bara tänker på allt som händer just nu. Vad lever jag egentligen med? Vad är det som egentligen är mitt liv.

-------
Okej jag ändrar namnet på Olly till ogge och det kommer hända saker ni inte alls förväntat er!😏

The drugs are the one and only o.mWhere stories live. Discover now