Katastrof || Foscar

1.9

Kylan slår emot mig när jag kliver av bussen och musiken i mina hörlurar spelas på hög volym för att blocka ut resten av omvärlden. Jag hinner inte långt innan en hand mot min axel stoppar min framfart och jag vänder mig om för att genast möta hans blå ögon.

"D-du har inte svarat mig, jag, Felix snälla" yttrar han osammanhängande och jag flackar ner med blicken i blicken innan jag skakar av mig hans hand från min axel.

"Oscar jag kan inte, kan du bara.." Yttrar jag med en svag stämma och skakar lite på huvudet medan jag försöker att ta mig bort ifrån honom.

Hans hand grabbar hårdhänt tag i min handled och han överrumplar mig genom att pressa upp mig mot ett skyltfönster. När hans hand som ligger i ett hårdhänt grepp om min handled trycks upp mot skyltfönstret så glider min jackärm ner och ringen runt mitt finger blottas.

"Nej, säg inte.." Mumlar han fram mer för sig själv när han synar ringen och jag biter mig nervöst i läppen i inväntar på hans reaktion.

"Du fucking skojar med mig?!" Fräser han ur sig och dunkar mig hårdare in i fönstret vilket får mig kvida lite och skrämt blicka ner i marken.

"Oscar" får jag ur mig med en panikslagen röst och försöker desperat att fånga upp hans blick.

"Både hans ring och hans armband? Du raderar varenda liten detalj av mig va? Va?!" Gormar han ur sig och jag rycker till av hans hårda röst och börjar panikslaget att försöka komma loss från hans hårda grepp.

"Oscar, du skadar mig" får jag ur mig med en desperat röst och blickar över på min handled som han håller i ett alldeles för hårt grepp. Med min fria hand försöker jag knuffa honom ifrån mig men han rör sig inte en centimeter utan höjer sin fria hand och jag stelnar till i mina rörelser.

Jag hinner möta hans blick i ett kort ögonblick innan hans hand smäller till mig över kinden och jag kvider till.

"Shit Felix förlåt! Jag menade inte a-"

"Du rör inte mig, du lämnar mig ifred Oscar!" Skriker jag fram och han backar bakåt över mitt skrik. Hans grepp om min handled lossar då och jag börjar hastigt att röra mig bort ifrån honom.

"Felix snälla, förlåt!" Utbrister han med en skyldig röst men jag vänder mig bryskt om så att han nästan är påväg att gå in i mig.

"Du undrar varför jag väljer honom? För att han skulle aldrig skada mig Oscar! Han skulle aldrig skada mig så som du gör ständigt" fräser jag ur mig och kan irriterande nog känna hur de salta tårarna rinner ner över mina kinder vilket får Oscars egna ögon att bli blanka.

"F-Felix snälla" får han fram med en sprucken röst men jag ger honom bara en sista blick innan jag vänder honom ryggen och lämnar honom där på gatan.

. . .
Hur tänkte du nu Oscar?

Har varit på dansläger hela dagen så det är därför jag inte uppdaterat! 💞