1 472 dagar

Kapitel 15

Jullovet var över och vi hade gått i skolan i över en månad.
Jag och Fabian umgicks med Elin, Sofi, Robin och Jack, precis som innan allt drama med Elias.
Det var roligt och jag älskade att umgås med dem.

Vi satt och pratade vid ett bord i korridoren.
"Men oj, hallå! Lektionen har ju börjat" utbrast Elin plötsligt.
Vi allihopa tog våra mappar som vi, som tur var, redan hade hämtat i våra skåp och skyndade oss till klassrummet där vi skulle ha spanska.
När vi kom fram knackade vi på dörren och sekunder efter öppnade vår spanskalärare, Helena, dörren.
"Förlåt att vi kom försent" sa Robin med andan i halsen.
"Spanska, tack" sa Helena, mest för att jävlas med Robin som inte var någon höjdare på spanska.
Han tittade hjälplöst på mig och jag mimade svaret till honom.
"Perdón por llegar tarde" sa sedan Robin stolt. Helena nickade och släppte in oss i klassrummet med ett leende på hennes läppar.
"Tack" viskade Robin till mig. Jag skrattade och puttade till honom i magen.

Vi blev alla sex lite förvirrade när vi insåg att ingen satt på sina bestämda platser.
Helena tycktes märka vår förvirring och tog ton.
"Det är valfri placering idag"
Det var åtta bänkar lediga i klassrummet. Alla stod två och två. Vi satte oss snabbt ner. Elin och Sofi, Robin och Jack, och jag och Fabian satte oss så, två och två.

När vi hade satt oss ner och klassen var tyst så började Helena prata igen.
"Jag har en väldigt rolig sak att berätta för er!" Hon var full av förväntan.
"Skolan har beslutat att alla språkgrupper i första ring ska åka på språkresa i en vecka precis innan sommarlovet!" utbrast hon med ett stort leende på läpparna.
Klassen blev helt vild och alla började hoppa och skrika av glädje.
"Men gud vad roligt" sa jag till Fabian. Han nickade kraftigt.

Efter många minuter av prat så fick Helena tyst på klassen igen.
"Det är såhär att vi kommer åka ner till Barcelona den första juni och åka hem den åttonde juni. Ni kommer få mer information när det närmar sig, just nu är det ungefär sexton veckor kvar. Vi kommer bo på ett hotell men vi har bara tio rum och vi är tjugo i klassen så alla måste dela rum med någon. Eftersom ni alltid blir sura på mina gruppindelningar och klassrumsplatser så tänkte jag att ni kunde få bestämma vem ni vill dela rum med"
"När ska vi välja det?" frågade en kille i klassen.
"Ni har redan valt. Som ni har märkt så har jag ställt alla bänkar två och två och ni har fått välja platser. Er bordsgranne idag blir er rumskompis i Spanien" förklarade Helena.
Jag vände mig mot Fabian och log, han log tillbaka.
"Hej, rumskompis" sa jag och sträckte ut min hand.
"Hej, rumskompis" svarade Fabian och skakade min hand.
Vi började skratta. Det här skulle bli bra.

Dagen var slut och jag och Fabian skulle åka hem.
Ända sedan skolan började igen hade jag fått skjuts av Fabian varenda dag. Varken han eller jag ville att jag skulle åka buss med Elias.
Klockan var över fyra och alla hade gått hem. Alla i vår klass hade försvunnit hem så fort lektionen slutade, men inte jag och Fabian, vi hade inte bråttom.
"Jag behöver gå på toa" pep Fabian. Jag himlade med ögonen mot honom och han sprang iväg. Jag skrattade dämpat och vände mig mot mitt skåp igen och la ner min no-bok i väskan.

"Du har inte på dig halsbandet jag gav dig" sa någon lågt.
Jag hoppade till av rädsla och vände mig skräckslaget om. Rädslan inom mig ökade när jag såg vem det var.
"Det har du inte haft en enda dag sedan du fick det" fortsatte Elias lågt.
"Hur vet du det?" frågade jag tyst och tveksamt.
Elias läppar pryddes av ett flin.
"Jag har koll på dig"
"Vad vill du mig?" frågade jag lite högre än förra gången.
Elias svarade inte. Han tog några steg närmare mig. Jag försökte backa men stoppades av mitt skåp som jag slog ryggen i. Mitt hjärta pumpade snabbare och snabbare för varje millimeter närmare han kom. Jag var rädd. Skräckslagen.
Han stannade när hans fötter snuddade vid mina. Sakta lutade han sitt ansikte mot mig. Jag trodde för en sekund att han skulle kyssa mig, men tanken slogs ner när han rörde sina läppar mot mitt öra. Jag spände mig och blundade hårt.
"Jag vill bara jävlas med dig." Hans röst var låg, knappt hörbar. Jag fick rysningar av hans andetag som flåsade mig vid örat.

Elias böjde sig tillbaka. Hans ansiktsuttryck var neutralt, men så fort han mötte min blick så hamnade ett hånfullt flin på hans läppar.
Strax därefter gick han sin väg. Jag stod kvar, intryckt mot skåpet, och lyssnade efter ljud. En dörr smälldes igen och jag antog att det var Elias som lämnade skolan.
Jag pustade ut och tog ett steg bort från skåpet. Vad hände nyss?

Min mobil plingade till. Jag tog upp den ur fickan. Det var ett sms från Elias. Snabbt låste jag upp mobilen och kollade vad han hade skrivit. "Ett ord till Fabian om detta och ni båda är körda." Jag svalade hårt och låste mobilen.

•••
Nu har jag bestämt, med hjälp av er, att nästa bok kommer skrivas ur en killes perspektiv. Tack för hjälpen!!

En enda kommentar på förra kapitlet?? Komigeeen nu, kommenteraaa!! Jag vill ju veta om ni gillar boken och kapitlet!! Så kommentera och rösta!!!
Puss & kram <3