1 472 dagar

Kapitel 16

Dagarna gick och Elias lät mig vara. Men så kom mattelektionen fyra dagar senare. Min mobil vibrerade i fickan. Jag tog diskret upp den så att läraren inte skulle se. Ett sms från Elias. "Gå ut från klassrummet, nu" stod det. Jag suckade för mig själv innan jag reste mig upp och gick fram till läraren.
"Får jag gå på toa?" frågade jag. Han nickade utan att kolla upp från sin bok.

Utanför klassrummet stod Elias. Han tog tag i min arm och drog med mig bort till en mer avlägsen korridor där färre personer passerade.
"Okej, såhär är reglerna," började han. Jag höjde ögonbrynen mot honom och satte armarna i kors.
"Du ska göra allt jag säger att du ska göra och du ska inte säga emot. Om du säger till Fabian eller får honom att märka vad som pågår så går det illa för er båda. Ingen ska veta om detta."
"Vad är det med dig? Varför ska du plåga mig så? Jag trodde att du gillade mig" sa jag.
"Precis, jag gillade dig" mumlade Elias med betoning på gillade för att markera att det var imperfekt och inte presens.
"Jag gillar att jävlas med folk. Det borde du ju veta med tanke på allt Fabian säger varje gång han öppnar sig jävla trut" fortsatte han.
Jag himlade med ögonen.
"Jag förstår ändå inte. När jag dumpade dig och på julafton sa du att Fabian ljög, att du ville ha tillbaka mig" utbrast jag.
"Jag vill ha tillbaka dig" sa han och log.
"Men bara för att hämnas på Fabian" fortsatte han innan jag hann svara. Hans leende förändrades till hånfullt och elakt.
"Jag orkar inte ens tjafsa med dig. Du är helt vrickad. Och jag är inte rädd för dig längre för jag vet att du gillar mig alldeles för mycket för att kunna skada mig på riktigt" sa jag stöddigt innan jag vände på klacken och gick tillbaka till klassrummet.

På sista lektionen den dagen fick jag ännu ett sms av Elias. Den här gången stod det "Kom hem till mig efter skolan."
Jag bet mig i läppen. Fabians blick brände på mig, men jag vände bort mitt ansikte för att slippa möta hans vackra ögon.
"Lovisa?" viskade han. Jag vände mig sakta mot honom.
"Är du okej?" frågade han. Jag nickade lätt som svar och vände bort blicken igen.

Jag lät Fabian skjutsa hem mig så att han inte skulle misstänka något. Det kändes hemskt att behöva ljuga för honom, men jag ville inte lasta över alla mina problem på honom och dessutom så hade Elias hotat mig.

"Är du säker på att du inte vill följa med till Robin ikväll?" frågade Fabian och väckte mig ur mina tankar.
"Mm, jag mår inte så bra, jag stannar hemma" sa jag tveksamt och log snett. Fabian log tillbaka och gav mig en kram.
"Då får du krya på dig. Ring om det är något" sa han mjukt. Jag nickade och stod kvar på uppfarten tills hans hade kört iväg.

Jag gick direkt till busshållplatsen för att åka hem till Elias. På bussen skrev jag ett sms till mamma om att jag skulle vara hos Elin ikväll och att hon inte skulle oroa sig om jag kom hem sent. En suck lämnade mina läppar när jag tryckte på skicka-knappen.

Jag visste mycket väl vad som kunde hända hemma hos Elias. Jag var rädd. Men ändå visste jag att Elias brydde sig om mig. Jag trodde inte att han skulle klara av att skada mig. Men med tanke på vad som hände utanför bion så var jag inte så säker längre, dock var han påverkad då, men ändå. Han var kapabel till mycket den killen.

Försiktigt knackade jag på dörren. Det tog en lång stund innan han öppnade och jag skulle precis gå min väg när han ryckte upp dörren.
"Vart är du påväg?" frågade han. Jag suckade och vände mig om. Han tog ett grepp om min arm och drog med mig in i lägenheten.
"Vad ska vi göra?" frågade jag lågt.
"Ha lite kul" mumlade Elias.
Plötsligt stannade han upp så hastigt att jag gick in i honom. Han pressade mig mot väggen och hans läppar snuddade vid mina.
"Synd att du lät dig luras av mig. Du var ju en så fin flicka, men nu kommer jag göra dig riktigt stygg" viskade han.
Hans läppar kraschade mot mina, men det var ingen mjuk och kärleksfull kyss, utan den var hård och slafsig. Kyssarna rörde sig sakta neråt, ner för halsen. Hetsigt drog han av mig min jacka och började ta på mina bröst. Jag stod intryckt mot väggen och blundade. Jag visste att jag borde ha sagt till honom, puttat bort honom, men jag vågade inte.

Ytterdörren rycktes upp och det hördes killskrik. Elias suckade irriterat och tog några steg ifrån mig. Han gick ut i hallen lämnade mig ensam. Jag pustade ut. Om de inte hade kommit och avbrutit honom hade det kunnat gå längre. Jag rös av tanken. Mitt hjärta bultade i bröstkorgen och mina andetag var ansträngda.
Jag drog ett djupt andetag innan jag gick ut i hallen för att se vilka det var som hade kommit.
Jag kom ut i hallen och såg Elias vänner där, Dennis, Gustav och Diego.

"Lovisa! Det var länge sedan vi träffades" utbrast Dennis så fort han såg mig i dörröppningen.
Jag höjde ögonbrynen mot Elias. Han gav mig en mördande blick och jag förstod. Han hade inte berättat att vi hade gjort slut.
"Ja, allt för länge sedan" svarade jag Dennis. Jag gick fram till honom och gav honom en kram. Gustav och Diego fick också varsin kram.

Vi gick till vardagsrummet och satte oss i sofforna. Elias kom in med en bricka där det stod ölburkar och cigarettpaket. Han ställde ner brickan på bordet och alla, förutom jag, slängde sig över den som hökar.
Elias själv tog två ölburkar och satte sig ner bredvid mig i soffan. Han sträckte fram ena burken till mig och ville att jag skulle dricka. Jag skakade på huvudet och log tillgjort.
"Dricker inte du, Lovisa?" frågade Gustav som hade iakttagit mig och Elias.
Jag skulle precis skaka på huvudet när Elias stampade mig på foten.
"Jo, det gör hon" svarade han sammanbitet och tryckte upp ölburken i handen på mig. Mot min vilja tog jag emot den. Elias blick brände på mig och jag öppnade den och tog en klunk med avsmak.

"Jag måste gå på toa" ursäktade jag mig efter några minuter och reste mig upp från soffan. Elias gav mig en blick som visade på att han inte trodde mig. Jag böjde lite på benen som ett tecken på att jag var väldigt kissnödig, vilket jag egentligen inte var. Han nickade med en suck.
Jag gick min väg med ölburken i handen. När jag kom in på toaletten så hällde jag ut all öl. Den gulorange, illaluktande vätskan rann ner i toaletten. En äcklad min prydde mitt ansikte när jag spolade. Jag gick fram till handfatet och satte på kranen. Jag fyllde ölburken med vatten och ställde den sedan åt sidan.
Mina händer omfamnades av kallt vatten. Jag slog upp lite vatten i ansiktet och fick en rejäl uppvakning. Vad höll jag på med? Min hjärna gick tomgång medan den letade efter svar.
Jag stängde av kranen och torkade händer och ansikte på den blåa handduken bredvid handfatet. Ett djupt andetag tog jag med blicken fäst på spegelbilden av mig. En ynklig, rädd liten flicka som inte vågade gå emot och säga nej. Patetiskt.

•••
Någon som fortfarande gillar Elias? Borde Lovisa säga emot Elias? Säga till Fabian?
Kommentera & rösta så blir jag glaaad!!!

Idag/imorgon/på måndag börjar de flesta skolan och jag vill bara önska er alla ett stort lycka till detta läsår!! Ni är underbara allihopa, precis som ni är! Våga vara er själva och var glada!! Ni är bäst!! Puss & kram <3