Vi har alltid älskat er

Kapitel 3

En snyftning flydde mina läppar. "Varför är jag så korkad? Borde inte ha gjort det där. Förlåt Oscar."snyftade jag och pillade lite i hans hår under kramen.

"Sch. Hörru, det är inte ditt fel. Alla gör dåliga val."sa Oscar lugnt och hans grepp om mig hårdnade. Jag släppte ifrån och log mot honom fortfarande med tårarna rinnande ner för kinderna.  "Men kom, vi går och äter på McDonalds så kan vi prata lite. Och du får i dig lite mat också, vilket du kan behöva."

Jag nickade svagt innan jag reste mig upp från stolen jag satt i hans knä på och lät Oscar ställa sig upp. Jag synade rummet igen och det var lite halvt slitet. Min 180 säng var helt obäddad och en av de två täckena låg på golvet med en kudde, på min vita byrå låg det kanske 5 olika klädesplagg och några parfymer utställda här och där. Annars så var resten relativt rent. Såklart behövde det kanske dammas och så vidare, men sånt har jag aldrig tid med nu mera. Blicken vände jag mot dörren och började gå ut mot den.

"Ska du verkligen gå ut klädd sådär?"flög det ur Oscars mun och ett ögonbryn höjde han för att sen börja skratta. Jag suckade och kollade ner på min väldigt lätt beklädda kropp. Endast ett par boxers klädde den. Jag flinade lätt.

"Vadå, brukar inte du det?"skrattade jag och gick mot min byrå för att fiska upp ett par grå mjukisbyxor och en vit t-shirt. Snabbt var de på och vi gick ut ur den lilla lägenheten. De 68 trappstegen som ledde ner till porten räknade jag som alltid annars tyst i mitt huvud efter jag klivit ner på det. Med blicken ner på mina fötter såg jag en bekant tjej komma in i mitt synfält.

"Oscar kan jag få prata själv med honom?"frågade hon snällt och sedan lämnade Oscar mig med henne i trapphuset och gick utanför huset. Jag kollade upp på henne och kände mig genast skyldig för vad jag gjorde. Oväntat hade hon-precis som jag- rödgråtna ögon och -till skillnad från mig- mascara rinnande ned för kinderna. Hon slängde sig i min famn och jag kände hur min tröja blev blöt av tårar. "Jag är så dum. Jag är så dum."upprepade hon flera gånger och snyftade högt.

"Nej Linnea, jag är så dum."

--------
Oooo nu händer det saker!😏
Tack Linnea__spaam för detta kapitel alla följ henne!