Kapitel 7

5 1 0
                                    

Jag sitter nu ivrigt och väntat på att musiken ska börja spela och att jag ska få gå in i den extremt stora porten. Jag står bredvid min svärfar och väntar.

Musiken börja spelas och dörrarna öppnas. Jag börjar gå. Jag tar försiktiga steg bara för att jag är så nervös och är rädd att jag svimmar. Jag vet inte hur detta kommer sluta.

Jag går längst den vita gången och kliver sedan upp på trapporna. Jag ställer mig mitt emot den personen jag just nu älskar mest av allt. Jag tar hans händer och ger han ett leende.

Prästen började parats och så säger han "Omar Rudberg tar du Linnea Nilsson till din äkta make" jag ser hur hans blick dras över folk massan men stannar sedan med blicken längst back. Jag kollar ditt och känner mig helt förlamad i kroppen. Det blir svart och jag faller till marken.

------
Alltså Hahaha alltså omg alltså omg. Jag dörr alltså omg. Hur ska jag kunna lösa detta nu hur ska jag kunna göra detta nu. Ååå varför sätter jag mig själv i detta.

Vi har alltid älskat erWhere stories live. Discover now