Vackra Hjärtan (Pausad)

Kapitel fem

                       

Jag höll upp den glittrande silverskon framför mig. Klacken var inte mer än fem centimeter hög. Jag ville inte se ut som Sabrina och stapla omkring på dansgolvet som en apa.

    Det hade varit min mammas skor. Hon hade burit dem på sitt och pappas bröllop. Det lilla inramade bröllopsfotot av det lyckliga paret vilade tryggt på mitt nattygsbord. Jag hade hittat det bland grejerna som Krista skulle kasta bort efter pappas död. Jag hade tagit fotot därifrån i smyg.

    Mina föräldrar stod på en grön sommaräng. Mamma log ett änglalikt leende och höll upp en bukett röda rosor. Den vita bröllopsklänningen satt fint på hennes slanka kropp och silverskorna hon bar glittrade. Hennes långa chokladbruna hår blänkte i solljuset och låg i stora lockar över axlarna. Pappa hade samma leende på sina läppar som mamma, det leende jag alltid mindes att han hade. En gång berättade han för mig, att för varje dag som gick liknade jag min mor ännu mer. Det var ett sant påstående. Jag hade hennes mörka hår och hennes kroppsform, men jag hade pappas bruna ögon.

    Min mamma hade haft samma smidiga fötter som jag. Hennes skor satt felfritt på mina fötter. Jag kunde glida över golvet med samma lätthet som Alexa gjorde i sina tredubbelt högre klackar.

    Selina knäppte halsbandet på plats runt min hals. En vacker diamant satt fast runt den tunna kedjan och glittrade lika elegant som silvermönstret på min vinröda klänning. Jag förde handen mot diamanten och såg in i min egna spegelbild.

    Min gyllenbruna hud glänste i den svaga belysningen. Klänningen framhävde min slanka midja på ett sätt jag inte var van vid och tryckte upp brösten på ett smickrande sätt. Jag var van vid att gå i lösa trasor och nu kunde jag knappt slita blicken från min förändrade spegelbild. Jag hade aldrig trott att jag kunde framträda på ett så elegant sätt. Kjolen svängde efter mig då jag rörde mig och silverskorna klackade mot golvet. Jag andades in den ljuvliga doften av parfym som Selina sprejat på mig. Doften av rosor.

    "Bara se på dig", sa hon med ett stort leende på läpparna. "Du ser ut som en prinsessa. Den vackraste jag någonsin sett."

    Hon hade lockat mitt bruna hår och gjort en fläta över baksidan av huvudet. Mina lockar låg i ett förtjusande svall. Håret räckte sig till klänningens början, en bit ovanför brösten. Jag drog prövande på munnen. Jag var inte van vid att sminka mig själv, men den här gången hade jag lyckats väldigt bra. Jag hade smitit in i Alexas rum och snott en uppsättning med smink. Den silvriga ögonskuggan på mina ögonlock kantades av en lite mörkare skugga. Mina ögon sken.

    "Och du ser ut som den ängel du verkligen är", svarade jag med ett brett leende på läpparna. Selina såg verkligen änglalik ut. Det blonda håret var svept tillbaka i en unik uppsättning i nacken. Jag var riktigt nöjd med mitt verk. Några slingor hängde löst och ramade in hennes ljusa och felfria ansikte. Jag hade som pricken över i:et prytt uppsättningen med en ros gjord av äkta silver. Efter alla fina damer som bott i detta hus hade jag hittat många gömmor innehållande dyra smycken.

    Klänningen vaggade efter henne när hon gick. Hon drog på sig sina långa, vita sidenhandskar och bad mig hjälpa henne sätta masken på plats. Jag fäste den omsorgsfullt runt hennes huvud.

    Sedan ställde jag mig framför spegeln igen. Selina förde den svarta masken över mitt huvud och jag såg på då hon fäste den bakom mitt huvud. Jag såg in i mina ögon inramade av långa ögonfransar, täckta av ett tjockt lager svart mascara. Jag var nästan oigenkännlig. Mina läppar hade nu en matt röd färg och mina kindkotor var tydligt markerade med rouge. Jag såg ut att vara flera år äldre än vad jag egentligen var.