Vackra Hjärtan (Pausad)

Kapitel ett

                       

"Du ska tvätta det här jävla golvet tills golvmopparna står ut genom öronen på dig!" fräste Krista i förbifarten och drog sin röda rock av silke tätare runt sig. Det lät om de blanka klackarna då hon gick längs det vita marmorgolvet. "Vi får gäster ikväll," sa hon över axeln, "golvet ska skina lika klart som mitt ansikte efter mitt besök hos Agnes!"

    Jag höjde blicken från min gula tvätthink. "Naturligtvis, Krista", sa jag entonigt. Golvet var det sista på min att-göra-listan. Jag fortsatte med den monotona fram och tillbaka rörelsen och moppade golvet omsorgsfullt. Det räckte mig en dryg timme att skura hela nedervåningen. När golvet glittrade lika vackert som ljuskronan i taket ställde jag prydligt tillbaka mopparna i tvättskåpet.

    "Ha inte så bråttom med att plocka undan de där, Ella." 

    Ur ögonvrån kunde jag se Alexas bleka ansikte. Det fick mig att sucka matt. Hon var den värsta av mina två styvsystrar. Hennes röda läppar var dragna till ett hånfullt leende. Det svarta håret stod på ända vilket gjorde att till och med golvmopparna hade bättre frisyr än henne. Hon var dock mycket vacker, ett huvud längre än jag och hade en kropp som kunde få vilken tjejs självförtroende som helst att svika.

    "Du glömmer något", sa hon lågt.

    "Vad är det?" frågade jag.

    "Mitt sovrum."

    "Ditt sovrum. . . snälla Alexa", bad jag, även om jag visste att det var fullständigt onödigt att försöka få henne att visa en smula nåd. "Jag har städat hela dagen, kan ditt sovrum inte vänta tills imorgon?"

    Hon drog på munnen och log brett med tänderna. "Naturligtvis . . .", sedan försvann all spår av medlidande från hennes ansikte ". . . inte. Var nu inte så självisk. Du vet mycket väl att att det inte blivit städat sen i julas."

    "Det här är min lediga kväll."

    "Pfft! Du ska servera champagne ikväll! Men ärligt talat passar du bättre undanstoppad med golvmopparna någonstans där du inte syns och kan stå med näsan i dina egna affärer. Jag fattar inte hur mamma ens kan låta dig visa ditt tryne efter ditt missöde förra gången du serverade."

    Jag hade råkat spilla kokande hett kaffe i famnen på Kristas gamla mor, och hon hade skrikit så gällt att löständerna fallit ur munnen på henne. Jag gillade inte Kristas mor särskilt mycket och kunde inte hålla mig för skratt när jag såg hur hon såg ut med tänder ute på vift någonstans under bordet.

    "Åh, ta inte illa upp nu lilla Ella", sa Alexa och rynkade ögonbrynen och såg på mig som om det var väldigt, väldigt synd om mig. "Men är du inte bara sjukt trött på att vara dig?"

    "Jag har hellre mitt sorgliga liv än din gräsliga personlighet!" hasplade jag ur mig innan jag hann hejda mig. Jag ångrade det genast efteråt.

    "Attityd har hon också. Endera sätter du igång och städar mitt rum nu, eller så gråter du och gör det."

    Jag pressade fram ett leende. "Ser fram emot att rensa skiten ur din svinstia."

    Alexa fnös. "Precis. Ta dina golvmoppar och försvinn ur min åsyn."

    Jag gjorde som hon sa. När jag öppnade dörren till hennes rum några minuter senare stelnade jag till av fasa. Det fanns inte en enda ren fläck i hela rummet. Kläder låg i högar, tomma plastflaskor slängda överallt utom i skräpkorgen och mattan var så dammig att damkorn flög omkring då jag gick över på den. Jag bara stirrade på sakerna som låg utspridda över golvytan. Det var så extremt att jag undrade över hur Alexa faktiskt kunde sova här. Eller hur hon tog sig till sängen överhuvudtaget. Det såg ärligt talat ut som om en bomb landat här.