När himlen pratar

Hon kollar ner på mig från himlen och suckar, dömer mig och mina beslut som om hon kunde göra dom bättre. Jag känner regndropparna falla ner från himlen och slå min kropp, dränker mig, och jag vet att det är jag som fått henne att börja gråta. Att jag är en sorglig att se på när man älskar mig. När hon sluter sina ögon blir allt svart men jag är inte ens trött. Hon vet att jag sover bara när det är ljust. När hon sover sitter jag uppe i mörkret och skriver brev som jag lägger på hög tills jag får modet att skicka dom. Vilket kommer förmodligen inte ske innan den dag jag dör. Vad jag har hört, vad hon har berättat för mig, så blir allt klart då. Alla beslut som man inte tagit, alla frågor som aldrig fått några svar, alla händelser som format en och allt man aldrig vågade göra; det får man leva med sen när man är död. Alla minnen man glömt...

Men jag vill inte tänka på det, så länge jag lever kan jag förtränga och det är vad jag tänker göra, jag tänker skriva mina brev till alla jag känner och aldrig skicka dom. Och när dom hittar dom efter att jag dött, så kommer dom förstå varför det var smartast att hålla sig undan mig. Dom kommer förstå varför dom ska hata mig. För allt det jag gjort.

Hon suckar och vindar blåser genom mitt hår och hon säger att jag måste sluta tänka.

Varje gång du hör en röst i vinden så är det hon som pratar och säger åt mig att jag måste uppföra mig. Att jag måste vara stark för ingen annan kan vara det åt mig nu när hon inte är här längre. Hon suckar för hon vet att hennes ord aldrig har nått mig och aldrig kommer göra det. För mig pratar hon ett främmande språk och jag förstår inte ett ord. Men visst låter det vackert ändå. Hon säger att hon saknar mig och att jag måste komma tillbaka men till det så svarar jag att det var hon som lämnade mig.

När alla fåglar är tysta och träden står stilla bredvid varandra, när hela världen är så här tyst, så vet jag att hon är arg på mig. Hon är trött på att kämpa för någon som bara kämpar emot och hon är trött på att alltid få skulden för mitt handlande, för mina känslor.

Jag säger till henne att hon har en egen speciell hög med brev och hon frågar varför. Och jag säger att det är för att varje gång när hon sover så är himlen så vackert mörk att jag inte kan låta bli än att gråta över hur mycket jag saknar henne. När jag säger det så blir himlen rosa och det är lamslående. Utan att tänka säger jag högt att jag önskar att jag dog snart så att jag kan träffa henne igen.

Åskan pågår i flera dagar utan tecken på att sluta hur mycket jag än säger förlåt. Aldrig har jag sett henne såhär arg förut. I åskan skriker hon att hon gör allt för mig men att jag aldrig blir nöjd. Att jag alltid vill ha mer och mer tills bara ett skrutt finns kvar. Jag hade inte förstått hur känsligt döden hade varit för henne tills jag yttrade de där orden. Nu vet jag inte om jag någonsin kommer få se hennes rosa himmel någonsin mer igen. Bara hennes svarta himmel med tjocka svarta moln som piskar världen med sylvassa svarta regndroppar och blixtar som dräper alla som får dom.

Hon skriker att hon hatar mig och jag börjar gråta för att jag ångrar allt ont jag någonsin sagt till henne, allt ont jag någonsin gjort mot henne som fått henne att hata mig. Men hon förstår inte varför jag gråter, hon tror att det är för att jag tycker synd om mig själv. Jag kan inte heller rätta henne, jag vågar inte öppna min mun längre. Och om jag försökte så tror jag inte att det skulle gå, den är som fastsydd.

Jag går ner till ängen och lägger mig i det långa blöta gräset. Jag skriker till henne att dräpa mig med hennes blixtar, att endast då kan det bli rättvist. Jag skriker att jag offrar mig för henne inte för att hon redan tagit mitt liv utan för att jag lät henne. Jag skriker att den här världen var förliten för oss båda men himlen är oändlig.

Mina brev kommer aldrig att bli iväg skickade, men alla kommer läsa dom. Och kanske förlåter dom mig när dom ser min kropp. Förhoppningsvis förstår dom att meningen med livet är inte det samma för oss alla. Vissa kan inte gå vidare och då när himlen pratar så måste man svara.