Fix You

Kapitel 2

"Men när jag precis nuddar hör jag ett skrik. Och vaknar upp i min säng. Återigen den där drömmen.."

Jag känner hur ögonen håller på att sakta stängas. Men vaknar genast med ett ryck, när jag hör mitt namn. "Laila, hörde du vad jag sa?" Jag ser upp i de grå spräckliga ögonen. Innan jag skakar på huvudet och hon ger mig en arg blick, men fortsätter ändå lektionen. Hanna stöter till mig löst på armen och ger mig ett hånflin. Jag ger henne en trött blick och reser lite på mig. Innan jag försöker att fokusera på vad som sägs.

När jag hör den rostiga gamla ringklockan tjuta reser jag mig sakta upp och börjar gå mot dörren, precis som resten av klassen. När jag kommer ut i den trånga korridoren med de grönaktiga väggarna, går jag genast till mitt skåp. Jag tar fram den lilla nyckeln som jag har i min högra framficka på de slitna blåa jeansen. Jag hinner lagom öppna skåpet och lägga in mina saker innan jag känner att någon står bakom mig. Jag vänder mig sakta om och möts av ett par skrik blåa ögon. "Babe", Teo ger mig ett flin och trycker sig mot mig i en hastig kyss. Men jag vänder på huvudet. "Jag är inte din Babe", säger jag kallt innan jag vänder på klacken, stänger skåpet och går mot nästa lektion.

När den tröga skoldagen äntligen är över, går jag ut till min blåa cykel och börjar att cykla rätt så sakta hemåt. På vägen åker jag förbi en park med massor av lekande barn. Jag tänker på hur det var så lättare när man var mindre. När blev livet så extremt komplicerat?