skriken fortsatte från andra sidan, dom började banka på portarna men inget hände. jag backade från dörren med försiktiga steg, vad i hela världen var på andra sidan?
min blick irrade över människorna som stod vi porten, jag fastnade med blicken när jag såg min mamma och styrde stegen dit. jag tog hennes hand i min när jag såg hennes skräckslagna blick. "Lynn, vi syns imorgon va? kollar om det blir någon marknad." ropade jag medans jag gick. "Aa, rättare sagt om det finns någon marknad." med dom sista orden från min vän gick jag och min mamma genom dom smala gatorna.
jag satte ner min mamma i en av dom slitna fåtöljerna. hon började säga saker som skrämde mig. "Jag visste att dagen skulle komma...kungen vågade bara inte säga något... I alla dessa år har jag vetat när dagen skulle komma." vad menar hon? jag har aldrig hört min mamma prata med en sån bitterhet i rösten. jag gick upp till mitt rum och lämnade mamma där nere, jag måste få tid att tänka själv.
Det jag oroar mest för just nu är nog vad som är bakom portarna. efter att ha tänkt på det hela så gick jag och lade mig till slut.
nästa dag gick jag upp som vanligt klockan sju för att hinna med tills marknaden öppnar, om den är kvar då. jag gick ner till köket och tog en bröd skiva. min mamma hade nog inte vaknat än så det är ingen idé att väcka henne med att säga hej då. jag klev ut ur huset och fick den kalla morgon luften rakt på mig, det var fortfarande lite dimmigt ute. jag såg det lilla huset i slutet av gränden, jag och Lynn hade varit vänner länge nu, första gången vi såg varandra var nog på marknaden.
jag gick upp för trappan till dörren och knackade lätt. dörren öppnades snabbt med en pojke med ett stort flin på läpparna och med rufsigt blont hår. han hade en halväten brödskiva i handen och skrek in till sin pappa; " Jag går till marknaden med Arlen , syns senare!" han stängde dörren och vi började gå mot dom övre portarna.
"Vad tror du hände igår egentligen?" frågade han med bröd i munnen. vad skulle man svara när man inte har någon aning? "jaadu..vet inte." sa jag med tankarna någon annanstans.
När vi började närma oss portarna var dom precis på väg att öppnas, vi stannade upp och såg ut över andra delen av kungariket. det var alldeles folktomt på gatorna, inte en skymt av liv. när vi gick igenom torgen och fann marknaden var den ingen där heller. när jag kollade ner såg jag att i sprickorna på torgens stenar var det torkat blod och någon svart gegga, jag tog upp geggan men den rann bara igenom mina fingrar. " Vad hände här egentligen?"
