Kidnapped by the Dolans

S e i s

Jag sitter i ett hörn ihop kurad på marken och kollar på Alissas bröstkorg som långsamt rör sig upp och ner. Hon har inte ätit eller druckit  någonting på jätte länge, vad jag minns iallafall. Jag kryper sakta mot henne och sätter mig sedan framför henne.

"Alissa", viskar jag och skakar lätt om hennes kropp. "Alissa", säger jag ännu en gång lite högre. Jag ser hur hennes ögonlock sakta öppnas och jag ser hur hon anstränger sig för att ta sig upp. När hon sedan rest sig upp i en sittande position så ser jag hur skräcken i hennes ögon förvandlats till en lugn blick. Hon kastar sig runt min famn och kramar om mig hårt.

"Jag trodde aldrig jag skulle få se dig igen", viskar hon mot mitt öra. Jag ler. När vi kramats klar så reser jag mig upp.

"Vi måste ta oss härifrån", säger jag. Och hon bara nickar som svar.

"Jag hade gett upp Gabi", säger hon och jag ger henne en medlidande blick.

"Jag vet Alissa, det skulle jag också gjort när det gått ett års tid, men vi har varandra nu och vi måste ta oss härifrån." svarar jag. "Men vi måste ha en slags plan, och jag tror jag vet hur vi kan göra." Hon reser sig upp på fötter och vinglar till lite när balansen inte är på topp. När jag berättat planen nickar hon, ler och ger mig en tumme upp som betyder att vi kan köra på den planen.

Alissa lägger sig ner på marken och låssas sova, som hon gjort det senaste.

"ETHAN", skriker jag. "GRAYSON." Innan jag vet ordet vad kommer Ethan in springandes genom dörren. Han sätter sig ner på huk med en undrade blick och frågar sedan "vad är det?"

"Jag mår så illa, allt snurrar, jag vet inte vad jag ska göra", gråter jag. Ethan bär upp mig i hans famn och samtidigt som han gör det ger jag Alissa en kort blinkning. Han kollar på mig ledset, som om han tycker synd om mig. Men det kan han ju inte göra, det är Ethan vi snackar om. Han öppnar dörren till bad rummet och sätter mig ner på toalett stolen.

Min plan var alltså att jag skulle distrahera Ethan så Alissa kunde rymma, när Alissa sedan sprungit iväg ska hon hitta hjälp och på så sätt rädda mig med, bara planen går som det ska.

Alissas perspektiv

När Ethan hade tagit ut Gabi ur rummet reser jag mig snabbt upp och smyger ut ur rummet. Jag hör några fotsteg runt hörnet och börjar få panik. Jag bestämmer mig sedan för att gömma mig bakom stor planta. Grayson smyger snabbt förbi och när jag inte ser honom fortsätter jag springa. Jag låser upp ytterdörren som jag sedan öppnar snabbt och smidigt. Ljuset som möter mig är starkt och i några sekunder kunde jag inte se någonting. Jag kliver ut ur huset, ut på gatan. Är det såhär frihet känns? Är det såhär det känns att vara i den friska luften? Jag hade glömt bort hur det var. Jag springer barfota bort så långt jag kan, jag kollar mig inte ens om. Nu ska jag bara rädda Gabi.