Plommon är godast när de är gröna

Kapitel 1

Det är dagar senare. Jag gick inte till skolan dagen efter, inte dagen efter det heller.

Pappa verkar inte komma ihåg det som hände. Räknas det som att han tog min oskuld, eller räknas det bara om man vill det? Jag vet inte. Och ärligt talat så vill jag inte veta, jag vill bara glömma bort det som hände. Det är ju i det förflutna, är det inte så att man ska glömma det dåliga som hände och njuta av det som händer i nuet?

Aaron har försökt få tag på mig de senaste dagarna. Första gången han ringde mig svarade jag och sa att jag inte mådde så bra och att jag inte skulle komma till skolan. Vilket inte var en lögn egentligen, jag mådde ju inte bra. De andra gångerna la jag bara på.

Mamma börjar att oroa sig. Det var ett tag sen jag gick ut ur mitt rum. Dörren är fixad nu.

Det är så roligt. När mamma kom hem den dagen märkte hon inte de torra tårarna på mina kinder, hon märkte inte mina svullna läppar eller min röda näsa. Hon märkte inte min raspiga röst eller mina tomma ögon.

Hon märkte dörren.

Frågade inte ens mig vad som hade hänt. Hon frågade inte ens pappa dagen efter eftersom han var bakfull, hon bara köpte en ny dörr och fixade den. Klart. Nu var det problemet fixat. Nope, egentligen inte men om du säger så...
_______________

Mitt huvud gör ont, allt gör ont.

Pappa kom hem igår, full, igen. Fast den här gången slog han bara mig. Det är faktiskt första gången har har lyckats med det. De andra gångerna har han svimmat från allt alkohol.

Jag måste tillbaka till skolan snart, annars kommer folk att börja undra. Det vill jag ju inte. Men jag kan ju inte komma till skolan haltandes med en jävla blåtira.

Huset har jag inte heller varit ifrån på ett tag. Mitt rum luktar svett och det ligger kläder överallt.

Min mobil ringer.

Jag sträcker mig över golvet till min mobil som ligger under sängen. Skärmen lyser upp, "Aaron" står det. Jag ignorerar det, ork har jag inte. Men olikt alla andra dagar slutar det inte att ringa. Så fort den kända ring signalen stängs av, vibrerar mobilen än en gång. Det håller på så ett tag, hur lång tid vet jag inte, men ett tag, jag ger upp efter sisådär 20 gånger och svarar.

"Felix va fan!! Varför har du inte svarat när jag har försökt att ringa dig? Svara när jag fucking ringer dig!"

Jag svarar inte, som sagt ork finns inte.

"Felix, svara! Jag är så jävla trött på att du ignorerar mig såhär, vad fan har hänt?!"

Jag lägger mig på rygg.

"Felix?" Säger han försiktigt som om telefonen kommer att gå sönder när som helst.

Då börjar jag att gråta, allt rinner ut.

"J-jag kan in-inte längre A-Aaron. Det gör o-ont, al-allt gör ont, hjälp m-mig Aaron. S-snälla!" Får jag ut, är inte ens säker på om jag förstår mig själv vid det här laget. Jag fortsätter att babbla ut bokstäver och ord som antagligen inte betyder något, min i men hjärna berättar jag allt. Om att pappa är ett jävla fyllo, att han
våldtog mig att han slog mig, om att mamma inte bryr sig ett skit, bara att hon och hennes familj ska se perfekt ut för hennes kompisar och alla runt henne.

Konstigt nog förstår han allt. Med en skakig röst säger han till mig att han är påväg. Han är snart här.

Inte lång tid efter att vi har lagt på hör jag hur min dörr slås upp och hur ett skarpt andetag dras in.

"F-Felix?" Jag tittar upp, så långt upp mitt huvud tillåter. Aaron står där. Hans hår står upp åt alla håll, hans näsa och hans kinder är röda. Tårar rinner från hans ögon.

"Felix? Talade du sanning?" Han stirrar rakt in i mina ögon. "Det du sa?" Tillägger han sedan.
Jag nickar svagt och utmattat lägger jag ner mitt huvud mot högen av kläder. Jag kan höra Aaron komma närmare. Han lägger sig bredvid mig, med ansiktet mot mitt.

"Varför sa du inget?" Säger han tyst.

Jag svarar inte.

"Vill du att jag ska polisanmäla honom?"

Jag vrider mitt huvud fram och tillbaka för att visa att nej, de vill jag inte. Inte än iallafall.

Resten av kvällen spenderas med att han städar mitt rum, byter lakan och tvättar mina kläder. Han hjäper mig att tvätta av mig, rengöra mina sår. Han hjälper mig att borsta tänderna och sätta på mig min pyjamas. Det är första gången jag känner mig omhändertagen hemma, det är första gången jag känner mig säker i hemmet.
_______________