Plommon är godast när de är gröna

Kapitel 3

Jag undrar verkligen hur det blev såhär. Kan inte ens minnas hur och när allt började, varför det började. Det enda jag vet är att det gör ont, så jävla ont.

Det är mina tankar när jag tvättar såret på mitt knä. Pappa puttade mig idag, han lyckadea övertala mamma att ta med mig på en promenad för att vi behöver umgås lite som fader och son. Bullshit, allt han ville var att få bort mig för att sedan kunna misshandla mig igen. Är jag verkligen en sån dålig son? Nej, det är inte jag, det är han. Muttrar jag säkert till mig själv. Men innerst inne skakar jag som ett löv, jag vet faktiskt inte.

Buzz

Buzz

Min mobil.

Aaron

'Hej'

'Manneeen du måste komma! Det är helt ssssjukt.' Skriker han otydligt. I bakgrunden hörs skrik från ungdomar dämpade av den höga musiken.

'Är du full? Aaron vart är du?'

'Vaaaaa?? PONTUS PONTUS PONTUS!! WOOOOOOOOOOOOO!!!!'

Okej, så han är på en av Pontus kända fester.

'Såg du? Pontus är kuuuuuung, AAAMAZIIIIIING!!'

Jag suckar högt. 'Jag är påväg.' Säger jag och lägger på, vafan Aaron.
_______________

Efter en kvarts promenad hör jag musiken dunka. Redan härifrån kan man lukta alkoholen blandat med nåt annat.

När huset visar sig överraskas jag av hur många det är utanför, vissa kräks, vissa beter sig som idioter och andra är de nyktra kompisarna som ser till att det inte går överstyr. Vilket det oftast brukar göra ändå, då det nästan är omöjligt med att hålla koll på en full person i den stora folkmassan.

Vilket gör att det blir svårt att hitta en.

Vart är du? muttrar jag gång på gång till mig själv. Vart är du?

När jag väl är inne så lyckas jag identifiera den andra lukten, gräs. Aldrig gjort det där förut, och vill aldrig testa. Men tydligen så håller inte Aaron med mig, han sitter i en stor ring mitt i vardagsrummet med en joint i handen. De sitter och pratar och han gör stora hand rörelser, de pratar säkert om det som hände när han ringde mig. Fast inte om mig såklart.

Jag märker att musiken har blivit nedskruvad, man kan faktiskt höra skratt då och då, medan jag tar mig förbi en handfull av folk. Den sjätte personen som jag tar mig förbi verkar gå lite ostabilt, jag försöker att ta mig förbi utan att krocka på honom, men misslyckas totalt då kan knuffar in mig mot en stor kruka som står på golvet.

En kruka på golvet? 

Den faller över och de som satt närmast (typ 2m) hör kraschen och kollar runt för att se vad som orsakade det. När de väl ser att det var jag vänder sig en av de om till Aaron för att troligen tala om för honom att jag är här, för att en sekund senare vänder han sig om och ser mig. Han säger något till personerna runtomkring honom och sedan ställer han sig upp och börjar att gå mot mig.

"Heeeej, du kom!" Säger han och drar ut på e:t med ett leende på läpparna.

"Mhm. Vad gör du?"

Han börjar skratta. "Vad ser det ut som? Vill du vara med?" 

Jag rör på huvudet. "Vi borde gå hem."

Hans leende faller från hans ansikte och han drar ut underläppen. "Varföööör? Jag vill inte, inte än."

"Dina föräldrar kommer att bli oroliga Aaron, kom nu."

"Snart, snääällaaaa? Några rundor till, jag vet att du inte röker men ta åtminstone en öl eller något." han tar ut sin valp-min. Den kan man ju aldrig säga nej till. Jag suckar.

"Okej då, när jag är klar med min öl så går vi."

Han ler med tänderna i full display. "Jaa, du är bäst!"Skriker han och lägger armarna runt mig.

Sju burkar öl och mycket rök senare så sitter Aaron på mitt knä och vi leker sanning eller konka, jag är inte med, jag säger att det är för att jag tycket att det är tråkigt men egentligen är jag bara feg.

Jag kollar på klockan på min handled och ser att klockan är 02.00. Jag drar på Arons axel och lägger min mun mot hans öra för att viska. "Vi måste gå, klockan är mycket." När jag sedan väntar på ett svar ser jag hur stelt han sitter och hur han får gåshud på nacken, men när jag lutar mig bakåt ser han ut att slappna av och han nickar. Så han ställer sig upp och säger ett farväl till gruppen och går, med mig efter sig.