Text Me | l.s

1/4 - 16

Harrys skratt är som musik till mina öron. Det är nog det finaste jag hört.
"Finns det ingen fortsättning?" Skrattar han fram och jag skakar på huvudet.
"Tack och lov!"
Vi båda slutar skratta efter en stund och samlar oss i tystnad. Tystnaden är inte stel alls, tvärtom som tur var. Jag kan fortfarande inte fatta att detta händer just nu. Aldrig trodde jag att jag skulle vara modig nog att träffa någon som jag bara har skrivit med över internet.
"Så, Louis.." Börjar han. "Hur är det?"
Jag rynkar pannan. "Hur menar du? Hur jag mår?"
"Ja."
"Jag mår bra." Svarar jag simpelt. Det är inte en lögn men det är inte hela sanningen heller. Jag mår bra just nu när jag är men Harry. Det är som om jag är en helt annan person.
"Det ser ut som du ljuger, du ljuger inte väll? Du kan prata med mig isåfall." Säger han snällt och lutar på huvudet. Jag biter mig svagt i läppen.
"Nejdå. Hur mår du?"
"Mer än bra när jag är med dig." Svarar han mjukt. Mina kinder blossar upp och jag får lust att gömma mitt ansikte i mina händer, men jag får inte. Han kanske kommer att tro att jag känner nåt annat, det får inte hända nu.
"Kom, jag vill visa dig ett ställe." Säger jag, mest för att byta samtalsämne. Han nickar och jag vill ta hans hand men istället ställer vi oss båda upp ifrån våra stolar och går ut genom caféets utgång.