Sorry! [COMPLETED]

18

Felix pov
Jag reser mig upp ur sängen och stänger av larmet. Sara var tvungen att sova hemma så hon gick hem igår kväll.

Jag går in genom dörrarna till skolan aka helvetet. Med slöa steg rör jag mig mot mitt skåp. Jag rotar efter mina grejer till nästa lektion. Fan jag och Evelina ska skriva om dem där jävla djuren. Suckandes plockar jag fram allt och kollar åt sidan när jag hör Saras skratt. Där går hon... Med en kille! Jag smäller hårt igen skåpet och går fram till Sara. Hon ler när hon ser mig.
"Hej!" Hon ska precis krama mig när jag avbryter henne.
"Vem är det här?" Säger jag med sammanbitna tänder och blicken mot den äckliga snubben bredvid Sara.
"Det här är Adam" Presenterar hon.
"Och vafan gör han med dig?" Lika sur är jag. Hon suckar men kollar upp på mig.
"Han är ny här" Förklarar hon.

"Du ska fan heller vara med honom" Bestämer jag.

"Du äger inte mig Felix!" Och med det sagt går hon bara förbi mig med Adam efter. Vem fan tror hon att hon är? Grejen är att den jag var förr, den Felix kommer liksom tillbaka. Jag skulle aldrig vilja skada Sara men jag har alltid betet mig som skit mot tjejer och det kan vara svårt att ta sig ur. Dem va liksom som matriela saker. Inte människor. Det var iallafall inte så jag behandlade dem som, jag behandlade dem inte som människor. Jag går snabbt in till lektionen och sätter mig bredvid en leendes Evelina. Fan va kul detta kommer bli! Eller inte....
Saras pov
Ibland blir jag så jävla sur på Felix. Jag var tvungen att gå ifrån honom annars hade det bara lett till bråk. Adam och jag gick till skolan tillsammans och det första som händer när jag möter Felix är att han blir avundsjuk. Kan jag få ha vänner utan att han ska bli arg på mig?
"Vem var det?" Undrar Adam.
"Felix, min pojkvän!" Suckar jag och han kollar medlidande på mig.
"Oj förlåt jag kan gå och berätta för honom hur det ligger till"
"Tack Adam men det är ingen idè, han är så arg på dig nu som man någonsin kan bli. Han skulle ändå inte lyssna" Förklarar jag och Adams blick skådar skuld.
"Förlåt"
"Sluta Adam det är inte ditt fel" Säger jag och han nickar.
"Okej då, ska vi gå in?" Jag nickar och vi beger oss till lektionen. Jag sätter mig bredvid Casper och Adam sätter sig bredvid mig. Casper vänder sig mot mig.
"Vem är det?" Frågar han med ett lite argt ansiktsuttryck.
"det är-" läraren avbryter mig.
"Okej allihopa, vi har en ny elev här, Adam heter han och jag hoppas att ni gör så att han trivs. Du kan ju arbeta med Casper och Sara eftersom du sitter där redan" Jag ler och tittar mot honom.
"Aa visst" Säger han riktat mot läraren. Min blick vandrar till andra sidan klassrummet. Felix sitter och spänner käkarna, hans blick är fast på Adam. Jag himlar med ögonen och vänder mig mot Adam och Casper.
"Okej Adam, jag och Casper har valt 5 djur som vi ska skriva fakta om såå djuren vi valt är, Delfin, björn, rådjur, lama och hund" Jag kollar upp från pappret där jag läst vilka djur vi skrivit ner.
"Ahhaha Lama? Varför Lama?" Skrattar Adam. Ett litet skratt lämnar mina läppar.
"Dem är söta!" Säger jag och tittar ner. Jag tittar mot Casper som sitter helt tyst med en liten arg min.
"Okej jag har en ide..." Jag blir avbryten av Adam.
"Wow första gången eller?" Jag skrattar högt åt Adams kommentar.
"Låt henne fortsätta" Fräser Casper.
"Men Casper sluta, strunta i honom Adam. Han kan inte förstå vad som är lämpligt att säga och inte" Jag spänner blicken i Casper under den sista meningen.
"Aa iallafall, vi kan göra såhär vi börjar med ett djur och söker fakta och sen nästa och så vidare, men vi kan inte göra det enskilt hemma för då blir det bara strul att någon skriver fakta som någon annan redan skrivit och vi måste fixa det till en text och det blir dubbelt arbete och bla bla bla....sååå vad säger ni" Jag möter deras konstiga blickar. Det ser ut som om de inte fattar någonting. Jag suckar.
"Vi börjar med tillexempel rådjur och alla skriver om det djuret tillsammans så delar vi upp någon skriver om hur gammal dem blir och sånt och så vidare, vad säger ni" Jag ler mot deras blickar som fortfarande är oförstående. Plötsligt ler dem och nickar.
"Visst perfekt" säger dem och jag suckar. Fattar dem fortfarande inte så är dem ju dumma. Jag tittar bak och ser att Felix sneglar på mig hela tiden.
"Men vi har skit kort tid på oss och vi kommer behöva göra detta hemma med tanke på att tiden vi har i skolan är skit kort" Säger Casper och vi nickar.