Sorry! [COMPLETED]

13

Saras pov
Jag öppnar ögonen och sätter mig upp. Mina ögon glider runt i rummet. Oscar ligger på andra ändan av soffan, jag tittar bakom mig och märker att jag ligger på Felix. Oops! Försiktigt reser jag mig och går mot köket. Jag börjar göra iordning för att göra pannkaks smeten.
Steg hörs och jag vänder mig om och slutar vispa i smeten.
"Godmorgon" säger Oscar och ler. Han ler, inte det där äckliga flinet utan han ler!
"Godmorgon" svarar jag leendes.
"Får jag fråga dig en sak?" Säger han nervöst.
"Eh ja" säger jag lite osäkert.
"Asså, lite konstigt att jag frågar detta men, gillar du Felix?" Jag vänder mig om till smeten igen. Häller smör i stekpannan och hör det välkända spraket från smöret som vidrör den varma stekpannan. Jag öppnar munnen för att svara men ångrar mig och stänger munnen, svara tänker jag inte göra. Jag häller lite av smeten i stekpannan.
"Sara?"
"Men vad?" Nästan skriker jag irriterat och vänder mig om med en arg blick. Han tar ett steg bakåt och kollar förvånat på mig.
"Oj, förlåt det var inte meningen att du skulle bli så arg" jag suckar och vänder mig om för att vända på pannkakan. Jag hör Oscars steg som går närmare mig. Lite rädsla byggs upp inom mig.
"Sara, alltså jag frågar bara av en andledning"
"Jaha, och vad är den då?" Frågar jag lite kaxigt.
"Jag vet inte om jag ska berätta" jag suckar igen och vänder mig mot honom.
"Säg bara annars kan du sluta störa mig" fräser jag. Men gud, var kom all ilska ifrån? Jag var glad tills Oscar frågade om Felix. Är jag kär? I Felix?!
"F-felix gillar dig" mumlar han tyst. Jag skrattar humorlöst.
"Ja verkligen, såklart han gör" min ironi är tydlig.
"Sara! Jag känner honom, tro mig han gillar dig! På sättet han ser på dig, och avundsjukan när vi kramar varandra. han ser helt förtrollad ut" jag vänder mig återigen om till pannkakorna. Ska jag tro honom? Jag orkar inte bry mig just nu.
"Okej" säger jag bara.
"Gillar du Felix?"Frågar han återigen och jag tappar tålamodet på den frågan.
"Men nej! Varför skulle jag? Han är bara en vän okej?" Jag springer upp på mitt rum. Okej jag ljög, jag gillar Felix, mycket! Men han gillar inte mig så vad ska jag göra? Säga att jag gillar honom så han sen kan  kratta åt mig? Nej tack!
Felix pov
Jag vaknar av höga röster. Jag uppfattar Saras röst.
"Okej" sedan hör jag Oscar.
"Gillar du Felix?"
"Men nej! Varför skulle jag? Han är bara en vän okej?" Jag hör hennes steg försvinna bort. det skär i hjärtat. 'Nej! Varför skulle jag? Han är bara en vän okej?" Fan!!! Mina ögon blir lite blanka, och oscar kommer suckandes in i rummet. Jag snyftar automatiskt till och Oscar får syn på min ledsna blick.
"Nej, nej, nej, nej Felix det är inte så" varnar han.
"Hon sa det själv Oscar" säger jag sorgset.
"Jag är så ledsen Felix" han kastar sig i min famn med tårar rinnandes ner för hans kinder. Efter ett tag släpper jag Oscar och torkar bort tårarna.
Steg hörs och Sara kommer till soffan. Hon sätter sig bredvid mig lite väl nära. Jag flyttar mig lite längre bort från henne. Jag kan inte rå för det men jag är lite smått arg på henne. Men varför? Det är inte hennes fel att ingen gillar mig. Hon tittar ledset ner i marken. Vad är det nu då?Vad är hennes problem? Vi satt på en film och under filmens gång tittar Sara konstant på mig. Jag väser argt åt henne.
"Kan du sluta stirra eller?"
"Felix!" Varnar Oscar. Jag tittar argt på honom.
"Men be henne att sluta då!" Skriker jag.
"Felix varför gör du såhär?"
"Vadå 'såhär'??" Han tittar menande på mig.
"Men låt mig vara!" Gnäller jag och går upp till Saras rum. Var ska jag annars gå? Jag hör nerifrån hur dem pratar.
"Hur är det Sara?"
"Jag ska vara ärlig mot dig Oscar...när vi pratade förr, jag ljög!"
"Du gillar Felix ellerhur?" Frågar Oscar och jag hör Sara snyfta.
"Ja" gråter hon ut.
"Schh, det blir bra. Du måste snacka med honom!" Beodrar han. Vänta...hörde jag rätt? Gillar Sara mig?!?! Och jag bara väste åt henne?! Inte konstigt att hon blir ledsen.
"Men gud Oscar pannkakorna!!" Brister hon.
"Jag fixade det" säger han.
"Vad ska jag göra nu?" frågar Sara.
"Snacka med honom!" Säger han återigen.
"Men jag vågar inte, jag vill inte bli sårad och höra att han inte gillar mig tillbaka."
"Man måste prova Sara" säger han.
"Vill du att jag ska bli ledsen eller?"
"Nej men sara han kommer inte dissa dig"
"Och hur vet du det?" Snyftar Sara.
"Prova bara" säger han efter ett tag. Jaha nu förstår jag vad han gör! Han vill att jag ska berätts att jag gillar henne inte att han ska berätta det. Jag hör steg i trappan och snabbt kastar jag det blanka rakbladet under sängen. Snabbt drar jag ner min ärm på tröjan över armen. Jag lägger srmen bakom ryggen pågrund av blodfläckarna som har skapats på ärmen. Det knackar på dörren och jag harklar mig.
"Kom in!" Säger jag så stadigt som jag kna och dörren öppnas och det jag ser är Sara och hennes rödsprängda ögon.
"Men sara, kom" säger jag när jag ser att hon gråter. och nör hon sätter sog framför mig i sängen lindar jag den blodfria armen om henne.
"Snälla gråt inte" viskar jag i hennes öra.
"Jag skiter i detta, jag måste berätta en sak för dig Felix" trots hennes ledsna ansiktsuttryck kan jag inte motså att vara glad för det är nu hon ska berätta att hon gillar mig! Hon gillar mig faktist!!
"Jag ska glra det enkelt för dig Sara" gon tittar förvånat på mig. Sakta lutar jag mig mot henne och mina läppar träffar hennes. Hon kysser tillbaka och lägger hennes armar runr min nacke. Jag placerar mina händer på hennes midja och njuter av detta. Det känns som om jag aldrig kommer kunna sluta kyssa henne. Det övergår till hångel och sakta lägger jag mig ner med Sara under mig utan att släppa mina läppar från hennes. Hon stryker handen upp och ner över min arm. Hon stannar upp och kollar in i mina ögon med en rynka mellan ögonbrynen.
"Vad?" Hon tittar ner mot min arm och då slår det mig, hon kände att tröjan var blöt. Hon kastar sig upp i sittande ställning.
"Vafan har du gjort?!" Utbrister hon när hon har dragit upp min tröj ärm och sett dem både nya och gamla ärren. Jag försöker inte möta Saras ögon.
"SVARA MIG FÖR FAN FELIX" jag vill inte att hon ska se hur svag jag är, att jag skär mig själv!! Ilskan bubblar inom mig, jag vet inte varför men jag blir så arg på henne av någon andledning. Jag tror att jag egentligen ör arg på mig skälv för vad jag gjort men tar ut det på Sara. Hon tar tag i min arm men jag rycker åt mig den.
"Rör mig fan inte jävla idiot" får jag ur mig och så ser jag Oscar står i dörröppningen.
"Vafan gör du Felix? Jag hör Sara skrika och går upp för att se vad det är och så hör jag dig säga att hon är en idiot?!" Jag ångrar mig genast, vafan gör jag? Jag kollar in i Saras ögon samtidigt som en tår rinner ifrån mitt öga.
"Fan förlåt Sara, du är ingen idiot du är den vackraste människan på denna jord, jag är dum i huvudet, du förtjänar något bättre än mig"
"Nej säg inte så Felix, du är perfekt" ler hon.
"Nej Sara, jag är inte perfekt. Jag är så jävla svag att jag skär mig själv. Jag skar mig först pågrund av vilken jävla idiot jag var, jag betedde mig som en idiot förr lekte med tjejer och sånt. Men nu har jag förstått att jag fortfarande är den stora idioten jag alltid har varit"
"Säg inte så Felix alla förtjänar en andra chans"
"Ja och nu har jag sumpat den Sara"
"Nej Felix nu släpper vi detta okej?" Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Jag kan inte lotsas som ingenting jag är en idiot. Oscar bara står där och förstår ingenting. Han vet fortfarande inte vad de handlar om. Det borde han inte heller.
Sara tog tag i min ärm på tröjan.
"Får jag?" Undrar hon mjukt. Jag nickade utan att tänka och hon drog upp ärmen. På direkten sprang Oscar fram och började skrika på mig.
"VAFAN FELIX?!?!" Skriker han och jag drar snabbt ner tröjan. Snabbt blickar jag ner i mina knän.
"FELIX FÖR I HELVETET" En tår rinner ner för min kind.
"JA OKEJ, jag vet att jag är misslyckad det räcker nu" skriker jag tillbaka och Oscars ansiktsuttryck ändras.
"Nej förlåt Felix jag menade inte så, jag är bara rädd om dig" jag ler mot honom och han ler tillbaka.